• emmy840508

    Mina två änglar

    Jag är en änglamamma till två små sen ett halvår tillbaka. Jag upplevde något som man tror bara finns i mardrömmar, mina barn blev berövade livet. Min snart fyraårige pojke och hans snart 2 åriga syster.
    Jag tänker använda denna sida för att skriva av mig mina tankar och funderingar. Om det är någon som tar illa upp så snälla säg till, jag e inte ute efter att röra upp några känslor.

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2008-09-30 17:58
    Jag har tänkt på en sak ganska länge. Jag har aldrig vart troende. Alldrig trott på gud o vart ganska skeptisk till ett liv efter döden. Men efter detta....
    Jag e foirtfarande inte troende. Men, jag vill tro, att det händer nåt efter döden. Jag vill tro att Max o Saga har det bra idag, att de är tillsammans, att de inte minns det som hände, att de inte saknar mig, för att de delar livet med mig fortfarande. Jag vill tro det, o då tror jag på det. Jag tror inte att gud finns. Men jag måste tro att mina änglar är just änglar o har det bra idag. Lika bra som de hadde innan denna fruktansvärda händelse.

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2008-10-08 16:46
    Länk till Max minnessida------www.tillminneav.se/showPage.php

    Länk till Sagas minnessida------
    www.tillminneav.se/showPage.php

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2008-10-08 16:47
    Vet inte riktigt varför Max sida inte gick att länka till men gör ett nytt försök.

    www.tillminneav.se/showPage.php

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2008-10-28 21:56
    Nu har jag skapat en blogg med urklipp från denna tråd. Endast det jag skrivit.
    Så den som vill läsa vad jag delat med mig av här kan gå in där, så ni slipper sitta och gå igeonom hela tråden. Jag rekomenderar däremot att gå in i tråden också. Det e fruktansvärt fina svar och reflektioner här.
    adressen är:
    www.maxosaga.blogg.se

  • Svar på tråden Mina två änglar
  • Baba Screetch

    nä det blev riktigt när jag skickade det, när jag skrev var bokstäverna jättestora.. konstigt...


    Gå inte i nån annans fotspår om dom leder dig på villovägar...
  • faster

    hade skrivit ett låångt inlägg till dej Emma...men nu e d bara borta....
    Kram iaf på dej o hoppas du mår någotsånär denna svåra dag..

  • bedasplace

    OM det hjälper,så är vi många som delar smärtan med er.........i alla fall så långt vi bara kan göra det...
    Många varma kramar till er alla.......

  • Tibertius
    emmy840508 skrev 2008-11-17 22:14:44 följande:
    Idag var en otroligt jobbig dag... jag vaknade imorse och låg och tänkte. Varför kommer känslorna nu, jag har inte haft sånna här upp och nergångar i måendet som jag har nu. Börjar det komma ifatt mig? Det gör så otroligt ont. Jag saknar mina små så mycket. Jag vill krama de en gång till, jag vill tala om att jag älskar dom, jag vill byta blöja på Saga igen och höra Max ropa "färdig" från toaletten samtidigt. Jag vill ha fullt upp med barnen, Jag älskade att göra så att de mådde bra, då bådde jag bra.De fattas mig verkligen, det var så mycket jag ville göra med dom. Jag saknar att ha Max bredvid mig i soffan och saga i mitt knä när vi såg bolibompa på kvällarna.Jag var vid graven idag, jag hadde så svårt att gå därifrån. jag gick dit en gång till senare.Jag lämnade rosor och ljus.... det e så fint där. 8 månader känns som en hel livstid.....

    Emma,

    Förstår dig, just det att inte ha så fullt upp hela tiden måste också kännas så otroligt konstigt. Eftersom jag själv inte kan för mitt liv begripa hur jag skulle överleva en sån förlust som du har gjort så gråter jag bara när jag hör dig berätta om hur mycket du saknar dom. Det är klart att du gör, och just dessa vardagssituationer måste kännas fruktansvärda.
    Det måste få göra ont, det måste ur dig på något sätt för att du skall kunna gå vidare.
    Du är så otroligt stark, som orkar med, jag beundrar dig verkligen. Saknar ord...
    Tänk på att Max och Saga ser dig där du kämpar med saknaden och smärtan. De känner din kärlek och är stolta över dig.

    Ibland skickar de nog sina drömmar till dig för att visa dig hur de har det och vad de gör där de är nu, busar runt med de andra små änglarna. De har inte ont längre och känner ej längre någon rädsla..


    Kram

  • Lingonflickan
    emmy840508 skrev 2008-11-17 22:14:44 följande:
    Idag var en otroligt jobbig dag... jag vaknade imorse och låg och tänkte. Varför kommer känslorna nu, jag har inte haft sånna här upp och nergångar i måendet som jag har nu. Börjar det komma ifatt mig? Det gör så otroligt ont. Jag saknar mina små så mycket. Jag vill krama de en gång till, jag vill tala om att jag älskar dom, jag vill byta blöja på Saga igen och höra Max ropa "färdig" från toaletten samtidigt. Jag vill ha fullt upp med barnen, Jag älskade att göra så att de mådde bra, då bådde jag bra.De fattas mig verkligen, det var så mycket jag ville göra med dom. Jag saknar att ha Max bredvid mig i soffan och saga i mitt knä när vi såg bolibompa på kvällarna.Jag var vid graven idag, jag hadde så svårt att gå därifrån. jag gick dit en gång till senare.Jag lämnade rosor och ljus.... det e så fint där. 8 månader känns som en hel livstid.....
    Sänder dig den största varmaste kram cybervärlden förmår. Ord räcker inte just nu. Gråter med dig och önskar det fanns något jag kunde göra för att du skulle få uppleva just dessa saker igen. Jag önskar det fanns en möjlighet att vrida tillbaka klockan och hindra det från att hända. Jag vet du skulle göra vad som helst för det och även om det låter konstigt att komma från nån du inte känner IRL kan jag lova dig att jag skulle göra det med om jag kunde. Men nu är allt jag kan göra att sända dig mina tankar och en virtuell kram. Åh, vad det känns futtigt.
  • faster

    Hej Emma!
    Ser att du är vaken redan...hihiih..
    Jag kan förstå att du har det jobbigt nu..speciellt dessa dagar som är jämna 8 mån 9mån 1 årsdagar osv kommer att vara ännu värre tyvärr.
    Att du nu kan börja känna dej nere o må dåligt är inget du ska deppa mer för det är fullt normalt o speciellt i din situation.Någon gång måste ju allt komma ifatt dej...eller hur?
    Ta o bädda ner dej med en bra bok lr nåt annat du gillar...tillåt dej att få må kasst ett tag.Det är inget du ska skämmas för tvärtom .
    Du ska sätta dej själv främst o inte tänka på hur du ska vara eller vad andra tycker o tänker osv..du har varit o är enastående stark o otroligt duktig på att ge av dej själv till oss.
    Önskar bara att jag kunnat ta en del av ditt elände men ytvärr går ju inte det men jag finns här o många med mej.
    Stor varm Kram

  • JohannaMatt
    emmy840508 skrev 2008-11-17 22:14:44 följande:
    Idag var en otroligt jobbig dag... jag vaknade imorse och låg och tänkte. Varför kommer känslorna nu, jag har inte haft sånna här upp och nergångar i måendet som jag har nu. Börjar det komma ifatt mig? Det gör så otroligt ont. Jag saknar mina små så mycket. Jag vill krama de en gång till, jag vill tala om att jag älskar dom, jag vill byta blöja på Saga igen och höra Max ropa "färdig" från toaletten samtidigt. Jag vill ha fullt upp med barnen, Jag älskade att göra så att de mådde bra, då bådde jag bra.De fattas mig verkligen, det var så mycket jag ville göra med dom. Jag saknar att ha Max bredvid mig i soffan och saga i mitt knä när vi såg bolibompa på kvällarna.Jag var vid graven idag, jag hadde så svårt att gå därifrån. jag gick dit en gång till senare.Jag lämnade rosor och ljus.... det e så fint där. 8 månader känns som en hel livstid.....
    Emma, jag vill bara hoppa in i datorn, ut i din och ge dig en kram. Det verkar som om hela er familj har det jobbigare just nu en period..(om man läser på Idas, Niklas sidor) Kanske är det så att man förväntar sig att man ska känna sig bättre ju längre tiden går, men så gör man inte det...Det kanske dyker upp nya saker som man tänker på, som du tidigare nämt att du är rädd att glömma fina minnen. En sak, om det dyker upp minnen så kanske du kan skriva ner dem i en bok, så vet du att du kan ta fram o läsa och minnas allt fint igen?

    Hoppas att ni kan ta hand om varann nu när dagarna känns mörka, och att det snart lyser solstrålar genom molnen på er. Att solen o månen visar sig samtidigt så du känner barnens närvaro och kan få en gnutta tröst. Kram på dig.
  • Emmajohanna

    Har läst och läst, varje dag, men aldrig skrivit något.
    Det är så himla svårt att veta vad man ska säga. Egentligen vill jag bara få ge dig en kram och ta bort allt det onda.
    Mitt hjärta går sönder när jag läser om Max och Saga.
    Samtidigt som jag blir otroligt ledsen så blir jag samtidigt så förbannad över den hemska människa ( som inte ens är värd att kallas människa ) som tog deras liv.
    Måtte hon ruttna i i helvetet, milt sagt............

    Jag vill att du ska veta att dina underbara änglar finns med dig och klappar dig på din kind varje kväll när du ska sova.

    varm kram
    Johanna

  • Lingonflickan

    Även idag brinner tre ljus för er, ditt också Emma, jag vill göra det som en aktiv handling för att visa stöd, fast du inte ens kan se det, och tänka extra på dig just nu. satt hemma och jobbade igår hela dagen och när jag skulle hämta barnen på dagis insåg jag plötsligt att det blivit mörkt. Jag hade inte tänt lampan på hela dagen utan det enda som lös var era tre ljus. Det kändes bra.

  • idaja
    Lingonflickan skrev 2008-11-18 11:28:40 följande:
    Även idag brinner tre ljus för er, ditt också Emma, jag vill göra det som en aktiv handling för att visa stöd, fast du inte ens kan se det, och tänka extra på dig just nu. satt hemma och jobbade igår hela dagen och när jag skulle hämta barnen på dagis insåg jag plötsligt att det blivit mörkt. Jag hade inte tänt lampan på hela dagen utan det enda som lös var era tre ljus. Det kändes bra.
    Å vilket underbart inlägg! Vad fint att ha ljusen tända hela dagen! Att tre små ljus (tre individer kan man säga) kan lysa upp din vardag.
Svar på tråden Mina två änglar