Mina två änglar

Jag missade lite så jag fyller i det här=)

Mina barn mina älsklingar små varför försvann ni så snabbt?
När ni dog så blev allting svart!

I mej själv & i alla andra
varför kunde ni inte stanna?

Den dagen
fick jag redan svaren

en vuxen människa tog mina barns liv

Varför får jag inte träffa er mer?
just nu är ni allt jag ser

Jag försöker blunda hårt
men varför är det så svårt?

Jag älskar er så
Mina älskade små

Era ögon glittrade
så fort ni fnittrade..

Jag kommer aldrig glömma den tiden ni fanns här på jorden
så snälla lyssna på dom här orden

Jag älskar er!!

 snälla gud ta hand de mina
de är så fina...

Mina älskade barn,
j
ag kommer sen
när jag hittat hem!

kram i massor//Lina

hej hej, de e du som e otrolig som orkar vara den d u e efter allt. du svarar på allas frågor o låter oss ta del av ditt liv. du är en stor männiksa som bjuder på dej själv. TACK för att vi får veta va som händer.

Emma; jag vet men det var den känslan som kom över mig när jag tittade på barnens rum. Att jag inte var behörig att titta i deras rum när de inte var där och kunde visa dem eller nåt. Jag vet inte men jag fick en så stark känslomässig reaktion. Och så skrev jag ner den för jag kände ett behov av att säga det. Inget av mitt svammel hänger ihop kanske, förlåt att jag blev rörig nu.

Men den bästa trösten fann jag i att titta på bilden där de går hand i hand i overallerna. Då blir de så levande och det känns bra. Det är en underbar bild.

hej.

dagen då jag hörde det på nyheterna så fick mina kunder trösta mig..oj vad jag grät..(dom hade än inte hört det)
Än i dag känner jag sådan smärta o vrede över det,och det är itne ens i närheten av vad ni känner.
Finns inga ord som räcker till, men man gör ordentliga försök för att underlätta det hela.
Förstår att du vill tro på ett liv efter döden..det vill jag med.
Tänker på er.

Stor kram anna

Kikar in i tråden idag också, som jag gör varje dag.
Tittade på dom nya bilderna som du lagt in....jättefin minneshylla.
Sänder dig en varm kram även denna dag.

Jag förstår din reaktion, mamma i småland, för de bilderna berörde mig också djupt. Allt blir så verkligt o påtagligt, att se dessa vardagliga saker, barn som bara ville vara barn och leka o skratta i sina fina rum. Där de kände sig trygga. Men det är skönt att veta att detta är bilder som Emma valt ut, som hon vill visa oss.

Satt och tittade efter namnbetydelserna för barnen o fick

Max - den störste
Saga - hon som ser

Ja, visst. Max, den lille mannen med det största hjärtat. Och Saga som ser långt bortom regnbågen, som ser ändå ner till sin familj.

Varma kramar//Johanna

Hej Emma...Har följt din tråd ett tag...Tänkte skriva nåt men vet inte riktigt vad...Minns när nyheten slogs upp...Så fruktansvärt...Har själv små barn och genast går ju tanken till ens egna barn om nåt skulle hända dom...Hemska tanke och du är tvungen att uppleva den...Sörjer med dig och de dina...Även med Max och Sagas pappa...

Vill bara skicka en stor stor kram.
*KRAM*

Ok, nu har jag varit med om nåt skumt. Vi hade fått lite snö inatt och det var kramsnö så jag gjorde en snölykta till Max och Saga så ett ljus kunde brinna utomhus också. Tittade ut för ett tag sen och såg att den rasat. Jaha, tänkte jag, smälter snön kanske. Var ute och tog in posten och tänkte jag skulle rätta till den. Då ser jag att ljuset som var inuti den är borta... det finns ingenstans... Inga fågelspår syns i snön.