• emmy840508

    Mina två änglar

    Jag är en änglamamma till två små sen ett halvår tillbaka. Jag upplevde något som man tror bara finns i mardrömmar, mina barn blev berövade livet. Min snart fyraårige pojke och hans snart 2 åriga syster.
    Jag tänker använda denna sida för att skriva av mig mina tankar och funderingar. Om det är någon som tar illa upp så snälla säg till, jag e inte ute efter att röra upp några känslor.

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2008-09-30 17:58
    Jag har tänkt på en sak ganska länge. Jag har aldrig vart troende. Alldrig trott på gud o vart ganska skeptisk till ett liv efter döden. Men efter detta....
    Jag e foirtfarande inte troende. Men, jag vill tro, att det händer nåt efter döden. Jag vill tro att Max o Saga har det bra idag, att de är tillsammans, att de inte minns det som hände, att de inte saknar mig, för att de delar livet med mig fortfarande. Jag vill tro det, o då tror jag på det. Jag tror inte att gud finns. Men jag måste tro att mina änglar är just änglar o har det bra idag. Lika bra som de hadde innan denna fruktansvärda händelse.

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2008-10-08 16:46
    Länk till Max minnessida------www.tillminneav.se/showPage.php

    Länk till Sagas minnessida------
    www.tillminneav.se/showPage.php

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2008-10-08 16:47
    Vet inte riktigt varför Max sida inte gick att länka till men gör ett nytt försök.

    www.tillminneav.se/showPage.php

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2008-10-28 21:56
    Nu har jag skapat en blogg med urklipp från denna tråd. Endast det jag skrivit.
    Så den som vill läsa vad jag delat med mig av här kan gå in där, så ni slipper sitta och gå igeonom hela tråden. Jag rekomenderar däremot att gå in i tråden också. Det e fruktansvärt fina svar och reflektioner här.
    adressen är:
    www.maxosaga.blogg.se

  • Svar på tråden Mina två änglar
  • JohannaMatt
    emmy840508 skrev 2008-11-25 21:02:57 följande:
    Tack för att du berättar för mig, hur du tog det när du fick veta det. Jag är så omedveten om den fösta tiden. Så att få veta vart ni var, vad ni sade och hur ni tog det stärker mig på vägen.
    Jag minns att jag såg det i en uppslagen tidning som låg på ett bord i skolan. Det var en bild på ert hus, med alla leksakerna och vagnen framför och jag minns att jag bara tänkte: NEJ. Nej, nej, nej...

    Det stod att ni knivskurits och så tror jag att det stod nåt om att en nära släkting var inblandad (stackars Niklas, herregud) men det visste man ju inte då. Sedan läste jag allt jag kunde komma över. Jag minns när det kom i tidningen att du vaknat och att du frågat om barnen för du ville hem och bada dem...Då brast det totalt. Hela tiden då du låg nedsövd så gick man ju med en klump i magen och tänkte på vad du skulle tvingas vakna upp till..... Jag är så glad att du vaknade upp, Emma. Så glad.

    Kram//Johanna
    Blott de tama fåglarna har en längtan. De vilda flyger.
  • Fru Brastad

    va härligt att få fika bort tiden en stund i härliga vänners lag ...Poff så har timmarna bara flygit iväg


    emmy840508 skrev 2008-11-25 21:12:10 följande:
    Jag sitter och klipper ut artiklar ikväll. Jag ska klippa ut allt o sammla till en klippbok. Det är ett evighetsgöra, men då har jag inte tråkigt iaf. På dagen idag var jag o fikade med några vänner också, vi satt i 3½ timma och pratade o pratade.... var jättemysigt!
  • Tibertius

    Hej Emma,

    Så skönt att höra att du har varit och fikat och haft så trevligt. Tittar in en kort stund för att säga hej och ge dig en cyberkram!

  • Full av förhoppning

    Usch ja... jag tänkte också mycket på det... vad du vaknade upp till... och om du skulle minnas... om du skulle kunna peka ut monstret som gjort det...
    Om du skulle orka leva vidare när du visste....

    Vilken fantastisk tur att hon inte lyckades förstöra det hon var ute efter... kärleken mellan dig och Togge.... så underbart att den fortsätter spira...

    Kram


    Elias är här
  • emmy840508
    JohannaMatt skrev 2008-11-25 21:20:57 följande:
    Va mysigt det låter att sitta o fika..hur har era nära vänner reagerat ? Har vänskapen stärkts eller är det några som inte finns med längre?
    Vännskapen med mina vänner från förr, ser ut som förut. Jag hadde inte jättemycket tid för dom då. Jag hadde ju två barn att ta hand om, men de fanns där så fort jag hadde tid. Likaså är det nu, mina barn finns inte länge, men saknaden tar sin tid. Jag behöver vara ensam ibland o det respekterar dom.
    Jag har också fått många nya vänner och gammla band har byggts upp på nytt. Det är helt fantastiskt, nen behöver vänner runt omkring sig när något sånt här sker. 
    Inte någon arunt omkring mig har försvunnit, villket kanskeskulle vara naturligt eftersom det är så stort att ta in och veta hur man ska hantera.

    Mina vänner bildande "läger" de första dagarna efter detta hände. Lämnade inte varandra för en sekund, utan fanns bredvid varandra och stöttade och var vakna i omgångar. Håll sig uppdaterade genom internet, min ena syster och min sambo.
    Det känns jätteskönt för mig att veta, då vet jag att de hadde varandra... 
  • emmy840508
    Zocute skrev 2008-11-26 08:28:59 följande:
    Hej Emma....Jag kom att tänka på en sak.Tror du "hon" läser på familjeliv och i din blogg?Har du frågat någon som vet det? Får du veta sånt? Hon har väl tillgång till internet o allt nu?Har du någon gång känt att du vill säga henne något eller så? Jag förstår att det ännu är väldigt tidigt och så länge allt inte är klart så kanske det inte går att tänka så....men jag bara undrar.Vill inte trampa på tår. Tänker på er...Kramar
    Ja, självklart finns tanken, om hon kan läsa detta el något annat jag skriver på internet. Jag har faktist inte frågat någon än, jag ska göra det nästa gång jag träffar mitt målsägandebiträde. Visst vore det olustigt om det var så... men, jag kan inte sluta leva i rädsla för henne.
    Jag har faktist skrivit ett brev som publicerats i expressen. Det e ord jag skulle velat säga henne, men inte vågat göra. Här kommer länken till brevet.
    http://vasteras.expressen.se/Nyheter/1.1340577/emmas-brev-till-sina-barns-mordare
  • emmy840508
    mojsegojs skrev 2008-11-26 12:24:25 följande:
    fniss då har du att göra söta du!hoppas du fick in allt och att det gick bra.. ja tack snälla för fikan det var sååå mysigt.. herre gud det är så underbart att träffas alla och bara få prata av sig om allt mellan himmel och jord med er.. du är så underbar för du skäms ju inte för nått fnisspuss på dig och din man ;) du vet att vi finns här för er i alla väder och vad som än händer!!!
    Haha, nej du har rätt, jag skäms inte för något. Jag tror det hindrar mig från att vara den jag är. Såklart att vi pratar bajs när jag sitter med tre underbara tjejer som själva är mammor.... ja, jag vet det var mycket andra saker också vi talade om... men, jag har inget att dölja....
    Tack själv för en underbart mysig fika! Det måste vi göra till en vana!
  • emmy840508
    JohannaMatt skrev 2008-11-26 12:53:52 följande:
    Jag minns att jag såg det i en uppslagen tidning som låg på ett bord i skolan. Det var en bild på ert hus, med alla leksakerna och vagnen framför och jag minns att jag bara tänkte: NEJ. Nej, nej, nej...Det stod att ni knivskurits och så tror jag att det stod nåt om att en nära släkting var inblandad (stackars Niklas, herregud) men det visste man ju inte då. Sedan läste jag allt jag kunde komma över. Jag minns när det kom i tidningen att du vaknat och att du frågat om barnen för du ville hem och bada dem...Då brast det totalt. Hela tiden då du låg nedsövd så gick man ju med en klump i magen och tänkte på vad du skulle tvingas vakna upp till..... Jag är så glad att du vaknade upp, Emma. Så glad. Kram//Johanna
    en tidning som låg uppslagen.... ja, jag har förstått att det var så på många ställen, att ni behövde ha den uppslagen för att påminnas om o om igen, för att på något underligt sätt förstå.
    Jag frågade mycket efter barnen, jag försökte få mina föräldrar att berätts vart barnen var, jag ville att de skulle ta med sig barnen till mig så jag fick träffa dom.
    Jag vet att jag tjatade ihärdigt om en telefon så jag kunde ringa barnens pappa, så jag kunnde förvissa mig om att barnen hadde det bra.

    Jag var på sjukhuset i förra veckan och då gick vi upp och hälsade på på avdelingen där jag låg. Jag har vart där förut, men nu gick vi dit ingen för min sambo ville träffa en receptionist som hjälpt honom jättemycket under tiden där. Hon var inte där första gången.
    Hon berättade att jag kommit utttultande genom dörrarna en dag, jag hadde tydligen lyckats rymma en dag.
    Jag hadde en alledel för stor sjukhus rock på mig och var uppsvullen i ansiktet, kunnde knappt gå, och hängde med hela kroppen. Jag hadde tittat mig omkring, mött hennes blick och vädjat om hjälp -"jag vill hem" Hadde jag sagt.
    Att bada barnen, koppla Sagas dropp och massa andra rutiner tjatande jag om hela tiden.
  • emmy840508

    Idag är både jag o sambon lite krassliga. Vi tar det mest lungt, sitter vid varsin dator, i soffan el ligger i sängen. Jag skulle vart hon min vän o hjälp henne med barnpassaning idag medans hon bakade till lilltjejens ettårsdag imorgon. Men, jag fick avboka i sista minuten. Ville inte gå upp ur sängen idag. Ibland är det svårt att veta om man e sjuk el om det beror på den psykiska hälsan. Men jag lyssnar på min kropp (som vanligt) och om någonm dag e jag pigg igen.

  • Zocute
    emmy840508 skrev 2008-11-26 13:55:59 följande:
    Ja, självklart finns tanken, om hon kan läsa detta el något annat jag skriver på internet. Jag har faktist inte frågat någon än, jag ska göra det nästa gång jag träffar mitt målsägandebiträde. Visst vore det olustigt om det var så... men, jag kan inte sluta leva i rädsla för henne.Jag har faktist skrivit ett brev som publicerats i expressen. Det e ord jag skulle velat säga henne, men inte vågat göra. Här kommer länken till brevet.vasteras.expressen.se/Nyheter/1.1340577/emmas...
    Mycket bra brev...och dikt!
    Så sjuk som denna människa är så skulle jag inte förvånas om hon sitter i smyg o läser om er och händelsen på nätet men när du riktar dig direkt till henne så vägrar hon läsa.

    Jag har egentligen ingen aning men jag har en känsla av att du en dag kommer konfrontera henne, det är långt dit, men det känns verkligen så. Du kommer vara så stark vid detta tillfälle och kanske kommer det vara den sista pusselbiten.

    Emma, jag har ingen aning och säkert inte du heller:) Och det spelar ingen roll. Jag ville bara förmedla att det känns som om det en dag skulle kunna hända.
    Men vi lever i nuet, eller hur! Så vi tänker inte på det nu :)

    Massa kramar till starkaste tjejen i världen!
Svar på tråden Mina två änglar