Att höra er säga att jag hadde fantastiskt fina barn, Att ni kan se o märka det geom det jag skrivet och genom kort gör mig så stolt. Det gör att jag e säker på att jag förmedlat det jag e ute efter. Att minnas dom och förmedla mina minnen så att alla kan få en uppfattning om hur fantastiska dom var.... jag vet detta skulle varje mamma säga.... men jag bara måste få ur mig det.
ååå, jag var tvungen att läsa upp vad du skrev för min familj. Så fint. O så underbart att du såg mina barn, precsi som dom var. Bara genom att se på ett kort.
Kortet på Max är taget när vi matar ankorna, han frågade mig "mamma min mage skriker inte mer, får jag kasta mackan till ankan?" Mitt svar blev naturligtvis -ja
Kan man säga annat när han ger en sådan blick?
Kortet på Saga är taget hemma hos hennes mormor o morfar, hon har blicken hon ofta hadde, planerade bus hela sin vakna tid. Precis som en tvååring ska göra.
ÅÅÅÅ, vad det värmde. Med din sons ord. Krama honom en extra gång från mig.
Tänka att så små barn kan säga precsi de där orden som ingen vuxen skulle komma på att säga... o som hjälper så enormt.
Jag har tänkt på en sak ganska länge. Jag har aldrig vart troende. Alldrig trott på gud o vart ganska skeptisk till ett liv efter döden. Men efter detta....
Jag e foirtfarande inte troende. Men, jag vill tro, att det händer nåt efter döden. Jag vill tro att Max o Saga har det bra idag, att de är tillsammans, att de inte minns det som hände, att de inte saknar mig, för att de delar livet med mig fortfarande. Jag vill tro det, o då tror jag på det. Jag tror inte att gud finns. Men jag måste tro att mina änglar är just änglar o har det bra idag. Lika bra som de hadde innan denna fruktansvärda händelse.
Hejsan!
tack för ditt stöd, tack för att du känner med mig, tillsammans med mig.
Ja, hur hanterade jag rättegången?
Jag hadde min familj o mina vänner i ett rum bakom. De satt där o jag gick gråtandes ut till dom i pauserna. De fanns där med kramar, dricka, fika o ett öra om jag ville säga nåt.
I rättsalen satt jag och kramade Max spindelmannen som hadde en av Sagas nappar hängandes på sin ena hand. Spindelmannen skyddar alla sa Max. Allt jag nämt nu gör att jag orkar, allt stöd, alla minnen o alla ni som finns vid sidan av o ser på och stöttar. Idag kan jag gå till graven o gråta el bara se till att det e fint där.
Rädsla, ja jag är rädd. Jag e otroligt rädd idag. Jag går till psykolog för att bearbeta mina rädslor. Jag är rädd för att vara ensam hemma. Jag är rädd för att vara ute när det är mörkt, jag e rädd för att möta nya människor själv. Min sambo fick följa med in till psykologen första gången. Rädslan finns där. Men jag vågar mer idag än vad jag gjorde i början av sommaren, jag o alla runt omkring mig ser förändringar hela tiden. Så jag tror jag kommer tillbaka som den Emma jag var.
Tack för det du skrev om att Max o Saga visste att de var älskade.... Jag tror det jag med... men jag ville finnas där deras sista stund...