Mina två änglar

ååå, vad bra att jag inspirerat till att göra någonting. Jag vill hellre förmedla någonting positivt än bara rädsla tårar osv.

Det som hände när hon kom hem till oss kommer jag ihåg bitvis. Men jag ska frörklara.

Det ringde el knackade på. Jag öppnade, utanför stod hon, hon presenterade sig som "hi, im Tine" Jag kopplade vem hon var. Hon hadde undertecknat det berömda adoptionsbrevet med "Tine" Min blick föll ner över hennes överkropp för att fastna på hennes mage. Jag han tänka "hon kan inte ha fött något barn" jag tyckte hon var för smal. Hon tog några steg in, trängde sig in, jag var tvungen att backa ett steg. Sen smällde det till i huvudet på högra sidan. Det gjorde ont.

Då får du hälsa till din son och tacka för att han är en sån godhjärtad person så att han bryr sig så mycket om andra.

Sånna små, men betydlesefulla händelser gör att man orkar vidare o känner starkt att man har dom i närheten. De fortsätter busa, fast nu från himlen.

åååå, vad fint. Önskar att Max fått många sånna fina vänner att dela sitt fortsatta liv med.
Önska kommer jag aldrig sluta göra.

Tack för att du ser till de små, det e tryggt.

Hej Mikkiz kusin! :0)

Vad roligt att se dig här och tack för att du är här och delar det med mig.

Tack för din omtanke. Barnens styvpappa har avstått från pressen och att prata med okända människor så som jag gör pga att vi hanterar detta på olika sätt.
Han går igenom en enorm bearbetning han med. Först den fruktansvärda synen, sen beskedet att barnen avlidit, sen ovissheten om jag skulle klara mig. Ovanpå allt det så skulle han ta att det var någon från hans förflutna som gjort detta.
Jag gjorde klart för honom att jag aldrig tänker skulllägga honom för någonting.
Men han mår okej idag, han sysslar lite med sina fritidsintressen, de räddar honom nu.
Vi e sjukskrivna båda två fortfarande. Men försöker hitta på saker att göra tillsammans.

Tack för att du talar om att kag lyckats... lyckats att föremedla den bild av barnen jag kämpar för hela tiden. Tack för att du berättar för mig om att du förstått hur mina barn var, som levande. O skönt att bilderna säger mer än mina ord, även för andra....
Tack

ååå, tack... tacka din fina dotter för de fina orden. säg att barnens mamma är nu säker på att de har det bra där uppe. O att jag hoppas att Saga tyckte om jordgubbsglassen. Hon har aldrig förr ätit det.

Ja, självklart vill jag berätta om oss.

Mitt finaste minne av barnen... hmm, jag har så många, men ett som jag spontant kommer ihåg är en dag nästan precis en vecka innan händelsen när vi går ner till ån. Vi har med oss fika o gammalt bröd till ankorna. Lite av berättelsen finns på max minnessida under "blogg". Det var en sån lugn dag, vi hadde det extremt mysigt, max visade Saga skulpturer som finns bredvid ån. Saga var lite skeptisk, men Max visade att det inte var nåt farligt alls. Så de tillslut gick fram utan min inblandning, hand i hand o klappade skulpturen.
El på julafton när Saga var livrädd för tomten, hon hadde intagit mosters knä och lämnade det inte. max blev bästa kompis med tomten och hämtade paketen åt saga....

Saga pratade mycket, tillexempel när hon bajsat så sa hon "bläj" o pekade på blöjan.
När jag satt på toaletten en dag så hadde jag fått mens, jag skulle precis sträcka mig efter en tampong när Saga kom inspringande. Hon såg vad som hänt i mina trosor och pekade, rynkade på näsan och sa "bläj" -nej sa jag, det är inte bajs.
Hon sprang iväg och kom tillbaka några sekunder senare med en av sina blöjor!
Ja, smart var hon iaf...