emmy840508

Äldre 9 Oct 19:52

4764 svar

Mina två änglar

Idag har jag vart hos psykologen. Först visste jag inte vad jag gjorde där. Alla sa åt mig att jag borde besöka an psykolog, men jag kännde inte direkt att jag behövde. Men nu, nu vet jag har jag ska utnyttja denna stund tillsammans med henne. Det känndes skönt när jag gick därifrån.

När jag vart där åkte jag o sambon till magazinet där vi har alla våra saker.
Jag gick igenom barnens leksaker. Jag kunnde intr släppa Max fina krokodil. Den som han altid hadde med sig till dagis för att sova med.
Jag hittade även sagas spjälskydd till sängen. Och när jag rotade i en påse så gick en leksak igång med en sång som både Max och Saga dansade till. Både jag och sambon stelnande till. Jag väntade en stund, drog efter andan och satte igång den igen. Denna gången log jag. Jag såg barnen dansa tillsammans på vardagsrumsgolvet.

emmy840508

Äldre 10 Oct 18:37

#873

Zocute skrev 2008-10-09 19:49:13 följande:

Hej igen Emma, Jag skrev tidigare idag o när jag var på väg hem så kom jag tänka på en dikt jag läste när min nära vän gått bort i cancer, 30 år gammal :(Jag vill dela med mig av denna dikt, som är skriven av en här på FL. Jag frågade henne då, om jag fick ha den i min pres, för allmän beskådning. Det fick jag, och eftersom vem som helst kan läsa den där så vill jag dela med den till dig också. Denna dikt är oerhört fin och stark o hjälpte mig i mitt sorgearbete. Jag vet att det är mycket närmare att mista sina barn och jag hoppas verkligen den ger dig något positivt!Många kramar till dig Emma...*¤*¤*¤*¤*¤*¤*¤*¤*¤*¤*¤*¤*¤*¤*¤*¤*¤*¤*¤*¤*¤*¤*¤*¤Minns mig Nyss var jag här mitt ibland er jag tänkte, jag gjorde, jag fanns liksom ni. Nyss var vi nära vi stod mitt i livet jag kände hunger och törst, var varm inuti. Nyss blev jag kallad min stund var över, ingen vet vad jag kände och hur det ska bli. Nyss gick jag över till landet med evig frid, jag väntar med kärlek för hit kommer även ni. Nyss blev jag verklig och synlig för många, när döden hämtar väcks minnen till liv. Nyss fick någon en sorg att bära, andras ord och tankar ger nytt perspektiv. Nyss, när var det? Tiden är aldrig stilla så glöm inte leva den tid du har kvar. Nyss är passerat, du lever i nuet så torka tåren och minns mig för den jag var. *¤*¤*¤*¤*¤*¤*¤*¤*¤*¤*¤*¤*¤*¤*¤*¤*¤*¤*¤*¤*¤*¤*¤*¤

åååå, villken vacker dikt. tack för att du ville dela med dig av den. Jag lever efter den o kommer att göra länge till.

emmy840508

Äldre 10 Oct 18:48

#875

SBoren skrev 2008-10-09 20:05:12 följande:

Förlåt. jag skriver som jag känner dig... Inte meningen. Hoppas du inte tar illa vid dig. Men precis förlorat en son, det gör så ont...Tänker på er och era barn som blev berövade livet. Så himla orättvist. Så fruktansvärt.Min svägerska blev berövad livet oktober 2005, hon han bli 36år. Också så oskyldig,skulle inte göra en fis förnäm. Skulle ju bara va på jobbet och sen cykla hem. Men istället bli rånad och brövad sitt liv. Varför mörda någon sån oskyldig människa?Ingen som åkt fast än...Jag hoppas den som gjort detta mot dina barn och dig och er familj att den åker fast....Så du kan få någon ro och kanske börja sörja...Ta hand om dig.Kram Sofie

ååå, villken fruktansvärd händelse. Jag beklagar verkligen, både din son och din vän.
Hoppas ni får upprättelse någon gång i livet. Jag vet hur viktigt det kan vara.

emmy840508

Äldre 10 Oct 18:56

#877

kärålajn skrev 2008-10-09 20:29:26 följande:

Kikade in på minnessidan idag igen...Det går inte att ta miste på vem som är lik vem. :)Saga är en mini-Emma och Max en mini-Niklas. :)

ååå, vad fint du skriver :0) tack. Jag hoppas verkligen det syns villka som e föräldrarna. Det e alltid skönt. o mysigt att man fört vidare någonting.

emmy840508

Äldre 10 Oct 19:13

#881

Twid skrev 2008-10-09 20:42:44 följande:

hej! har inte hunnit svara, vi har ganska mycket i nya huset. sen en varsin förkylning på det! men nu är vi äntligen piggare alla 3!Hur har du/ni det? hur känns det inför tisdagen? och hovrätten och allt sånt? hur kommer det gå till i hovrätten? ska ALLT göras om? eller går dom mer på det som redan finns? jag känner mig lite orolig på ett sätt.. var så rädd att tårarna sprutade när jag fick veta att jag skulle in till köping.. men väl där kände jag att jag var tvungen att vara stark och förmedla det jag hade att säga. och det känndes ganska bra, gick så enkelt att få ut det då jag minns istortsätt alla detaljer från vårat möte den dagen. så sjukt ovant att bli ifrågasatt om man talar sanning..när man känner hur frustrationen växer innombord, klart som sjutton jag talar sannaing jag berättade ju nyss hur det ligger till. men att behöva bli synad från topp till tå av "henne"..det var hemskt..händerna skakade när jag väl satt där jag satt..men jag tvekade inte en sekund!här sitter jag och små gnäller, men samtidigt förstår jag vekligen inte hur dom kan ifrågasätta dina minnen.. det lilla dom ifrågasatte mina klara minnen från det att vi möttes och från kyrkan är ju ingenting mot va det måste kännas för dig.jag är helt övertygad om att max och saga kommer ner och kollar till och leker lite med sina vänner ibland. och dom är med er hela tiden. "en dag i himlen är som ett helt liv på jorden" hur trivs ni i nya lägenheten? (under alla omständigheter.)hoppas oxå att vi ses snart igen!ta hand om er!kraam!

Hejsan!

ååå, vad jobbigt med förkylning, alla tre! hur lyckades ni pricka in det!? skönt att ni e bättre nu iaf. Vad roligt det måste vara att fixa och dona i huset. Imponerad jag e över er.

Du var suveränt duktig i tingsrätten, jag kännde sympati för alla som kom in och var tvungna att svara på frågor, bli ifrågasatt och framför allt se henne för första gången.
Jag minns vårat möte jag med, jag är säker på att det inte e nåt fel på mitt minne, men jag KAN inte bevisa det. Bara säga det...
Jag förstår så väl din rädsla när du fick kallelse dit. Det känndes sknt att se att du hadde stöd med dig hemmifrån.
I hovrätten så kommer de ta upp de flesta vittnen har jag hört. Men de vet inte villka än, och några kommer de ha på ljudförhör. Om jag får veta mer så hör jag av mig på en gång.

Tack så mycket för dina fina ord om barnen o där de e idag, det värmer verkligen.

Vi trivs jättebra i lägenheten, det e jätteskönt att få ha sitt eget igen. Men visst sitter rädslorna i fortfarande. Men jag jobbar på dom steg för steg.

Jag hoppas också vi ses snart, ta hand om er och hela familjen. Krama liten från mig.

emmy840508

Äldre 10 Oct 19:30

#883

mamma till pyret skrev 2008-10-09 21:45:58 följande:

Det gör ont, och jag vill skrika och gråta...Jag kommer aldrig kunna förlåta...Det du gjorde mot oss, det du tog ifrån mig...Jag känner stor förakt gentemot dig...Du är inte värd denna uppmärksamhet...Men tro mig, du kommer få leva i ensamhet..Jag kommer kämpa, och vara stark...Ända tills den dagen jag lämnar denna mark...Tills den dagen jag far, för att mina änglar återse...Ända fram tills den dagen, kommer alla få se...Den starka kvinna jag är!(skriven av Ninnie till Emma)

åååå, tack tack tack.... du satte ord på vad jag skulle villja säga denna kvinna.
Tack för att du förstår och hjälper mig säga det i ord.

emmy840508

Äldre 10 Oct 19:56

#889

Indiansommar skrev 2008-10-09 23:02:07 följande:

Har nu läst tråden, tårarna har sprutat. Jag kan inte med ord beskriva hur stark jag tycker att du är. Du är en fantastisk kvinna! Någon ville nominera dig till årets kvinna och jag lägger gärna första rösten på dig!! Jag minns så tydligt när jag läste tidningarna när dom anklagade barnens far för dådet. Vilken chock det måste varit för honom att bli bortförd av polisen för att anklagas för mord på sina älsklingar. Hur hämtar man sig från sånt? Visste han innan polisen kom att barnen var mördade, eller fick han veta det först när dom hämtade honom? Jag minns också intervjuer med din pappa, en fantastisk man! Har du ärft din styrka från honom? Förstår inte att han orkade stå upp och ge dessa intervjuer. Och din sambo, komma hem och hitta dig och barnen vilken chock! Vilken bra idé med lapptäcket! Jag har förstått av det som skrivits här att hela din familj, era vänner och alla runt om er har varit ett otroligt stöd för er en stor styrke kram till dig, din sambo, barnens far och din familj från mig.

Hejsan! tack för att du delar detta med mig. o tack för dina ord. Årets kvinna, ja jag e så otroligt glad gör dom orden, de gör mig starkare för varje dag.

Ja chocken var nog total för Nicklas när han blev anklagad för detta. Han fick höra att det hänt barnen och mig något fruktansvärt. Han ringde till sjukvård och polis för att försöka få något klarttecken på vad det rörde sig om. Men fick svaret att polisen skulle komma och hämta honom, han sa att han ville till sjukhuset och vara hos sina barn, de sa att polisen skulle hämta honom o köra honom dit. Men istället körde de honom till station och han blev häktad. Han fick dödsbeskedet några minutrer innan han fick veta att han är anhållen för mord och morförsök.
Jag kan, trots allt han gjort mot mig inte låta bli att tycka synd om honom.
Han och jag har pratat en del om det. Han kommer nog aldrig komma över det. Men han försöker gå vidare så gott han kan.

Ja, om jag har den styrka som min pappa har så är jag enormt glad. Han e min förebild och jag söker både tröst o styrka hos honom och min mamma.

emmy840508

Äldre 10 Oct 20:02

#891

Jag e bara på sidan 85.... jag har 5 sidor kvar nu, jag vill läsa jag e så glad att denna tråd lever fortfarande. Men sambon och jag ska försöka få oss lite fredagsmys. Han sitter o väntar o väntar.... Så nu måste jag logga ut och ge honom mer uppmärksamhet än datorn. Men jag sitter här imorgon förmiddag igen. o jag svarar på så många jag hinner för det ger mig sån enorm styrka att läsa och svara och berätta om oss.
Tack allihoppa och jag hoppas ni med får en mysig fredagskväll..

emmy840508

Äldre 12 Oct 17:52

#936

Hej allihoppa, jag har inte vart in här på över ett dygn nu. Det känns jättekonstigt. För det e verkligen jätteskönt att sitta här o skriva, lyssna o läsa.
Igår var vi iväg till en grannstad o gick i affärer på dagen. På eftermiddagen åkte vi hem och gjorde oss iordning. Nästa anhalt var teater. En vän spelade med, så vi ville se hur det gick för honom. Vi sov över hos min syster (Ida och hennes sambo).
Så nu är vi hemma igen, det har vart ett väldigt uttröttande dygn. Mycket folk, många intryck men också ganska roligt.
Tankarna på barnen försvinner aldrig, men de går att hantera, jag kan sitta o se på en teater samtidigt som jag tänker på hur roligt det hadde vart att ta med barnen på något liknande. Men, det är okej, för trots att saknaden gör jätteont så vet jag, att Max och Saga inte har ont längre. Tanken på att de inte lider lugnar mig, men samtidigt kommer tanken att det e så frukstansvärt orättvist. Varför mina fina barn? Tanken på att jag verkligen överlevde mina barn är svår att ta. Men jag ser det som ett tecken på att jag på det sättet måste få Max och Saga att leva vidare. I minnet i talet och i mitt hjärta. Där byggde de bo och kommer aldrig försvinna. Jag ska fortsätta älska och berätta om dom.

emmy840508

Äldre 12 Oct 18:05

#937

Balkongfia skrev 2008-10-10 07:56:28 följande:

Hej Emma!Som du ser så är "hela" Sverige med dig! Så även jag. Men efter att skummat igenom tråden så slår det mig; alla beklagar det hemska som hänt,(så även jag) men ingen frågar hur DU mår! Alltså det förstår ju vem som helst att du mår mer än skit! Men ändå! Hur går det för dig egentligen?! Man är ju trots allt starkare än man tror, och som någon sa; man tar sig igenom saker som man under inga omständigheter tror att man skall klara av. Men det vet man inte när man befinner sig på ruinens brant. Det känns skönt att läsa att du har vänner omkring dig och som du kan göra vanliga saker med! (Äta kräftor tex). Hoppas verkligen bara att någon frågar hur du mår och orkar lyssna lyssna och åter lyssna! Stora stora varma kramar!

åååå, vad fint du skriver.

Jaaa, hur mår jag? Som du säger så klarar man sig igenom mer än vad man tror innan det hemska händer. Jag hadde sagt, som många andra har gjort, att "jag skulle aldrig klara att mina barn går bort" SJÄLVKLART säger man så, för man tror inte att man ska göra det. Man älskar dom mer än sig själv el någon annan. Jag förstår precis varför folk säger så.
Jag kan säga så, nu i efterhand, att man klarar sig inte helskinnad ur en sån kris, man lever med så många nya känslor, så det är ett hav av nya saker att ta itu med. Men man har inget val, men måste klara det. Livet går vidare när man sitter där och ser på. Så livet flyter på oavsett vad man gör. Och då är det bara att följa med. Du har inget val.

Jag tar hjälp av människor runt omkring mig, släkt, vänner och bekanta. Jag låter de finnas där för mig. För jag vet att jag skulle gjort detsamma för dom.

Jag är sjukskriven för jag känner att mitt jobb är fortfarande att försöka komma underför med hur jag ska hantera allt detta. Jag spenderar dagarna med att göra hushållsarbete, besöka och ta hand om graven träffa vänner och lite sånt. Jobbar på mina rädslor dagligen. Så de går sakta men säkert frammåt.

Tack för din fråga

Mina två änglar

INNEHÅLL