Mina två änglar

Ja, det stämmer som sagt. Max o saga får syskon någon gång i början av mars. Jag e jätteglad för deras skull. Som sagt så är det INTE jag som är gravid. Utan det e Nicklas som väntar lillökning.
Jag har fått frågan många ggr om det inte är en tanke för mmig med.
Men, jag känner att jag vill sörja max o saga ordetligt först. När de värsta känslor har lagt sig så kommer jag börja tänka åt det hållet igen. Jag kommer alltid sörja Max o Saga. Men jag känner att jag vill ge ett eventuellt nytt barn en hel mamma. Som har all ork att ta hannd om det nya livet.

Ja, ni har så rätt, det kommer inte bli något mer i tingsrätten. En reporter på expressen lovade att höra av sig så snart hon visste något och straxt efter 4 så ringde hon och berättade det positiva beskedet. Jag kännde då att jag gått på helspänn, jag stod på parkeringen till konsum och allt bara rann av mig. jag slappnade av i hela kroppen. Det blir en prövning i hovrätten med stor sannolikhet. Men då slipper vi TVÅ omgånger till iaf.
Jag e så lättad att de godkännde den rättegången, för den var riktigit kämpig att ta sig igenom.
Idag har jag vart ute och en vän på landet. Vi hadde jättemysigt, fikade, lekte med hennes två barn och pratade massa tjejsnack. När jag kom hem så kom min syster med sambo över på lite mat och fika. Var jättetrevligt att umgås med dom. Nu är jag helt slut efter dagen. Imorgon ska jag till psykologen igen. Så jag ska försöka gå o lägga mig i tid så jag orkar med morgondagen också.

Det kommer med stor sannolikhet att tas upp i hovrätten. vi väntar bara på ett datum.

Snälla du! Det e ingen fara alls. Tack för att du frågar om du undrar något! Fortsätt fråga så fort det är något som e oklart.
Ang barnen, mina föräldrar stod relativt nära ambulanserna. som mest 20 meter ifrån.
De har sagt, när vi läste detsamma i tidningen att det är lögn. Barnen jämrade sig inte.
Min sambo sade samma sak, han var ändå inne i huset inna hjälp kom till plats. Barnen var medvetslösa, De hadde ögonnen öppna båda två och hyperventilerade. Men de jämrade sig inte.
Det grannarna kan ha hört som de tror är barnen som jämrar sig är mig. Jag jämrade mig, jag var inte medvetslös, jag hadde låtit som ett skadat djur har jag fått höra.
När jag satt och såg på tv en gång, det var ett förlossningsprogram, så kom min sambo in och bad mig dra ner ljudet på tv:en. Ljudet av födande mammor gjorde honom påmind om hur jag lät den kvällen.
Jag hörde det jag med, på SOS inspelningen som de spelade i rättegången så hörde man mig i bakgrunden. Jag stönade och jämrade mig omvartannat.
Jag har hela tiden hoppats på att barnen svimmade vid första slaget, att de inte var medvetna om något mer efter det. Tyvärr är det ju så att Max har rört sig i hallen efter första slaget. Så han har formodligen vart medveten en liten stund. Men inte när min sambo kom hem.
Det som tröstar mig lite i det hela är att de inte har ont i dag. Jag vill att de ska finnas bredvid mig och inte ha ont. Men, tyvärr förlorade jag dem....

Som de sagt tidigare, så har teknikerna hittat blodspår i hallen efter Max. I HELA hallen och inne i vardagsrummet (som ligger angänsande till hallen). Därför kan vi vara säkra på att han rört sig efter iaf första slaget. Jäms med mig tydligen....
Det gör så ont så ont.... han måste vart så rädd min hjälte...

Tack för att du svarat åt mig... du har så rätt i hur detta kunnde utläsas

Jag har också funderat på det. Om man kan ha öppna ögon fast man e medvetslös...
Jag ska prata med en läkare om det. El det kanske e någon här inne som kan svara på det.

Händelsen ägde rum någon gång mellan 19.05-19.18.
19.05 pratade jag med min syster på msn.
19.18 öppnade min sambo dörren.

Ambulansen kom innom 10 minuter uppsaktingsvis (uppskattat av min sambo) efter att han ringt sos. 
Vi vet inte när ambulanserna åkte iväg. Men, när de kom till sjukhuset avled Max ganska snabbt. Saga klarade sig till röntgen och upp till operationssalen.
Men jag har fått en dödstid på ca 22.00.
Jag vet ej om den stämmer. Jag har bett att få ut journalerna från kvällen, men de vill inte släppa nåt förrän hovrättsförhandling är klar.
Pressrealisen gick ut före mina anhöriga fick veta nåt. Så de fick höra på radio att barnen var borta.

Ja, ni har rätt, Max var den modigaste lilla pojken på jorden. Trots rädslan och säkert smärtan så befann han sig mellan mig och sin syster när han hittades. Han var "mannen i huset". (när min sambo inte var hemma).
Han försökte säkert skydda oss båda. Men det behöver han inte göra mer. För nu skyddar jag honom igen. Så gott jag kan, hans leksaker, han kläder, hans minne och hans grav, allt som finns kavr av honom ska jag vårda ömt. Lilla prinsessans saker med. Jag delar inte upp något, allt får vara på samma plats, så att de får vara som de tyckte om att vara. Alltid tillsammans.

Ja, du satte ord på våra känslor. Hur sjutton funkar samhället igentligen?
Jag vet inte vems fel det var, om det e sjukhusets, polisen, media el någon annans. 
Men ut kom det iaf...

Min pappa berättade att han hadde frågat polisen om de skulle åka till örebro el uppsala. Alltså, om barnen el jag behövde honom bäst. Polisen hadde svarat honom. Åk till uppsala, det är allvarligt med Emma.

Ja, journalerna vill de undanhålla från mig pga att jag ska ge min berättelse, inte något jag läst el hört om. Så av den anledningen är jag tacksam. Men för att gå vidare, behöver jag veta.

Jag kan inte ens föreställa mig chocken och smärtan för alla som var på plats den kvällen, min sambo, mina föräldrar, min sambos föräldrar och många fler. Anledningen till att alla kom till plats var att när ambulansmännen kom och skulle utföra sitt arbete ringde min sambo upp mina föräldrar och sina egna. Alla som behövde finnas där. Våra allra närmaste. De har funnits där hela vägen. Mina föräldrar har funnits där för mig och nästan glömt bort sig själva. Deras kväll var fruktansvärd. Det var jag som fick ta emot angeppet. Men, de fick brottas med det under tiden som jag låg och sov på sjukhuset. Jag e full av beundran för alla runt omkring. Även ni som fick läsa om det i tidningen. Villken fruktansvärd sak att få läsa, att två barn har blivit berövade livet. Mina vänner... de har berättat att de bildade "läger" under denna tid. De lämnade inte varandra på många dygn. det känns så skönt att de hadde varandra... Vart vill jag komma med detta? Jo, vårda de ni har runt omkring er. Uppsakatta era föräldrar, syskon, vänner, grannar, gammla klasskamrater alla. Med folk runt omkring sig klarar man det mesta.