Anna73 skrev 2008-11-11 12:22:56 följande:
Emma!!alla dagar är inte likadana. det är nu den 25 nov 1 1/2 år sedan Hugo somnade in. Har fortfarande inte hittat rätt ... hur ska man må? hur ska man känna.???Idag har jag åxå en sån ledsen dag..allt känns hopplöst..min bästa kompis mamma somnade in endast 66 år gammal och idag ska hon begravas,,,,då kommer allt tillbaka igen...Hur kan det vara möjligt att man måste begrava sitt älskade barn?Min dotter Moa 11 år sa till mig häromdagen...varför säger man att Gud tar hand om alla,,,?? hade han gjort hade han inte tagit min lillebror från mig och inte ltit nån mörda Max, Saga o Engla.Hon har tagit mycket illa vid sig vid dessa mord... hon känner sig mycket osäker,, är rädd att det kan hända henne,, jag säger att vi ska vara mycket försiktiga,, men attt vi måste leva åxå...då säger hon att jag ska alltid säga att jag älsar er för jag vet inte om det är sista gången jag går till skolan....Vad gör jag när jag hör detta???? Hon känner förstås så att det händer mycket nu och det kan hända vemsomhelst och varsomhelst..man kan inte låsa in sina barn???Fy vad jag känner mig hemsk som ta upp detta här men känner idag att det är en ledsen dag ,, orättvist:(Tänker på er alla Hjärtekramar Anna
Hejsan!
Känn inte skuld för vad du talar om här i tråden. Om jag kan finnas för att lyssna på någon av er så är jag väldigt tacksam. Jag e glad om jag kan hjälpa på minsta lilla sätt.
Vad otroligt fin minnessidan var på you tube. Vad otroligt söt din lillkille var. Även din dotter var riktigt vacker.
Jag beklagar verkligen eran förlust... men han lever i era hjärtan för evigt.
Ja, hur sjutton tacklar man som 11 åring rädslan för omvärden? Hur tar man som mamma det? Jag har inge bra svar alls. Men jag tycker hon e riktigt modig som tar sig till skolan ändå. Hon har styrka din flicka. Hon skulle lika gärna kunna tvinga någon att följa henne till skolan varje dag.
Berömm henne massor, visa både i tal och med gester att hon har tillåtelse att vara rädd. Jag känner så att om min omgivning ger mig TID så släpper de flesta negativa känslorna tillslut. Om jag får tillåtelse att känna så ett tag, så tar jag mig ur det. För jag vill ju inte vara rädd, jag vill ju vara självständig. Det kommer din Moa också vilja. Ganka snart, för hon e snart stora tjejen, tonåring. I den åldern vill man tyvärr ha så lite som möjligt med mamma o pappa att göra. Påminn henne om att ni älskar henne, finns där för henne när hon vill och behöver, men släpp henne när hon är redo. Det e mitt lilla råd för att kanske tackla hennes rädsla idag. Det är OKEJ att vara rädd.
