-
Tack för att du vill göra det. Det är helt okej för oss. Jag e glad för allt stöd vi får. Tack så mycket.Lingonflickan skrev 2008-11-17 08:56:45 följande:Emma: Vi finns här för att vi vill det, glöm inte det. Vi vill finnas där för dig/er men det känns så futtigt ibland. Jag har mina barn hos mig och det känns bara så fel att du inte har det. Har tänt tre ljus här för er idag, hoppas att du orkar igenom denna dag. En fråga vill jag ställa dig och hoppas du tar den rätt. Jag är troende kristen och vill gärna få bära er i mina böner, är det OK med dig? -
åååå, Min vän... min underbara vän. Vad skulle jag göra utan sånna som du. Allt du skriver går rakt in i mitt hjärta. O det kommer stanna där. Du föddes som min nära vän efter detta. och jag kommer göra allt för att du ska leva vidare precis som det.MrsArvid skrev 2008-11-17 13:05:59 följande:Idag är det 8 månader sedan Max och Saga fick sina änglavingar. 8 omtumlande månader fyllda med omtumlande känslor.Smärta över förlusten har blandats med glädje över nya vänner, sorgen och tårarna har blandats med gädje och skratt över en fika på lokala caféet, rädslan har motats på dörren med glada minnen av barnen, återberättade av de som kände dem bäst. Vänskapsband har knutit och återskapats, personligheter har återfått sin rätta form i ett slutkapitel av självömkan då vi insett att vi inte är odödliga och att vi måste ta tillvara på dagen och varandra. Max och Saga har betytt och betyder så mycket, de lyser över oss i allt vi gör och får oss att vara tacksamma över det vi har och att glädjas med våra nära istället för att avundas. Vi har insett att en kram och ett ärligt Grattis är det sätt på vilket våra vänners och bekantas framgångar ska bemötas, inte med sura miner och avundsjuka blickar. Vi fångar dagen,vi ger en exta kram, vi säger att vi älskar vår familj och våra vänner en extra gång,vi visar våra nära hur mycket de betyder för oss och allt smått och futtigt lägger vi bakom oss och fokuserar istället på det som är vikigt. Här, nu och de vi älskar och att samtidigt bevara minnet av de som inte längre finns med oss.Allt detta har Max och Saga gett oss, för att de var och är otroliga, speciella, fantastiska barn och änglar. Och det blev de tack vare sin mamma, den varmaste, snällaste och starkaste människa jag någonsin mött.Emma, du är det goda som vinner över det onda. Du är skönheten som besegar odjuret. Det är dig och dina änglabarn våra ättlingar kommer minnas och hedra 100 år från nu. Inte personen som tog dina älsklingar ifrån dig. Hon kommer vara en blank fläck på kartan, ett suddigt minne av något ont som ingen vill tänka på.Hon trodde hon vann, men det gjorde hon inte! Max och Saga lever vidare i dig, sin fantastiska mamma, och deras stjärnor lyser starka, deras minne har rört en hel nation. I slutänden kommer det goda att segra, och det onda kommer förhoppningsvis ruttna bort i en Tysk fängelsehåla, bortglömd och bortgjord.
Jag vill vårda dig och dina små barn ömt så länge jag får.
Tack för att du finns, o tack för dina fina ord. -
Min underbara kusin... tack för at du finns där. Även fast du är fysiskt på håll så är du nära i hjärtat! tack! ska lyssna på låten nu.SofiaOlava skrev 2008-11-17 19:43:19 följande:
" target="_blank">
En vacker sång till dig & T! Tror ni kan behöva lite tröstande ord idag.Har varit och tänt ljus till barnen i minneslunden idag.Ta hand om varandra*Kramar* -
Idag var en otroligt jobbig dag... jag vaknade imorse och låg och tänkte.
Varför kommer känslorna nu, jag har inte haft sånna här upp och nergångar i måendet som jag har nu. Börjar det komma ifatt mig? Det gör så otroligt ont. Jag saknar mina små så mycket. Jag vill krama de en gång till, jag vill tala om att jag älskar dom, jag vill byta blöja på Saga igen och höra Max ropa "färdig" från toaletten samtidigt.
Jag vill ha fullt upp med barnen, Jag älskade att göra så att de mådde bra, då bådde jag bra.
De fattas mig verkligen, det var så mycket jag ville göra med dom. Jag saknar att ha Max bredvid mig i soffan och saga i mitt knä när vi såg bolibompa på kvällarna.
Jag var vid graven idag, jag hadde så svårt att gå därifrån. jag gick dit en gång till senare.
Jag lämnade rosor och ljus.... det e så fint där.
8 månader känns som en hel livstid..... -
Hej allihoppa! jag är inne lite mer sällan nu mera. Men det är så att hovrätten är nära nu. Det handlart bara om dagar tills den börjar. Jag vet ej om jag får gå ut med villket datum det är, så jag låter det vara osagt. Men jag är i full gång med förberedelser inför det. Så jag tittar in här så fort jag får en ledig stund över.
Idag har jag och sambon vart banvakt till en liten 6 månaders och en 4 åring. De var otroligt snälla hela tiden. Jag vet inte om det e konstigt el helt normalt. Men jag tyckte om att vara med dom. Jag tyckte om att göra saker som att byta blöja, trösta, göra snöbollar, hjälpa till att öppna en apelsin, sitta och läsa saga mm.
Jag blev inte ledsen, jag tyckte det var himmla mysigt. Visst saknar jag Max o Saga, varenda minut, det kommer jag inte ifrån. Men, det är just mina barn jag saknar, mitt eget kött o blod.
Tjejerna jag tog hand om idag är sina egna individer, vissa fall inte alls lika mina egna barn, och ibland påminner de om varandra. -
Ja, du har så rätt i mycket du skriver. Också i att hela min familj har det väldigt jobbigt just nu. Jag vill så gärna finnas där för dom. De har lagt bort sig själva under en lång tid för att finnas där för mig. Nu när jag lyckats ta lite avstånd i vardagen från alla. Jag vågar stå mer på egna ben igen. Då kommer det ganska naturligt ifatt dom. O jag hoppas de lyssnar på sina hjärtan, att de låter sig själv vara sjukskrivna lite till för att komma ifatt sig själva lite. jag har sagt åt dom att de inte får vara rädda att be mig om hjälp. Jag mår bra om jag får tillfälle att hjälpa de någongång också.JohannaMatt skrev 2008-11-18 10:32:35 följande:Emma, jag vill bara hoppa in i datorn, ut i din och ge dig en kram. Det verkar som om hela er familj har det jobbigare just nu en period..(om man läser på Idas, Niklas sidor) Kanske är det så att man förväntar sig att man ska känna sig bättre ju längre tiden går, men så gör man inte det...Det kanske dyker upp nya saker som man tänker på, som du tidigare nämt att du är rädd att glömma fina minnen. En sak, om det dyker upp minnen så kanske du kan skriva ner dem i en bok, så vet du att du kan ta fram o läsa och minnas allt fint igen? Hoppas att ni kan ta hand om varann nu när dagarna känns mörka, och att det snart lyser solstrålar genom molnen på er. Att solen o månen visar sig samtidigt så du känner barnens närvaro och kan få en gnutta tröst. Kram på dig. -
Jag har er.... det hjälper mig just nu. Familjeliv är min tillflyktsort nu. Jag träffade Änglas mamma och jhon rohns (osäker på stavningen) pappa för att tag sen. Vi pratade lite, men håller inte kontakten. Jag vill gärna ha konstakt med människor i samma sits, men kanske senare när jag vågar TRÄFFA okända människor igen. Just nu är familjeliv jättebra. då kan jag sitta här i min soffa och ända utbyta så mycket erfarenheter.Tibertius skrev 2008-11-18 18:19:37 följande:Hej Emma,Idag gör det så otroligt ont i mig när jag tänker på dig..Skickar jättemånga varma kramar och tänder som vanligt mina ljus.Har du kontakt med några andra som förlorat sina barn genom tragiska händelser? Tänker mycket på de föräldrar som förlorade sina barn och kom hem utan dom efter semesterresan till Thailand det året tsunamin var. Minns att de träffades och hjälpte varandra att bearbeta det som hänt.I min sons klass gick det en flicka som förlorade sin pappa i tsunamin och hon och hennes familj fick mycket hjälp via andra som varit med om samma sak.Många kramar, ta hand om dig.. -
åååå, villket av husen??? tack för att du finns här tillsammans med migsaj74 skrev 2008-11-19 08:15:43 följande:De e första gången ja e in här o skriver, men kände att ja ville visa att ja finns här. Du e en så otrolig människa. Om ändå fler va som du. Tänder ljus för dina barn här hemma, brukar även titta om ja skulle se dej när ja e hos mina föräldrar (granne me dina). Innan allt de hemska sågs vi då o då på gatan,men nu har ja inte sett dej på länge. Men ja finns alltid här o tänker på dej. Glöm inte vilken underbar människa du e. Massor me kramar från mej -
Tack alla ni som tänder ljus för barnen fortfarande... Tack för att ni göra det men också för att ni orkar berätta det för mig. Det värmer varje gång jag hör att ni gjort det. Så otroligt fint att Max och Sagas minne brinner som i en fin låga runt om i sverige.
-
åååå, vad otroligt fin tanke! jag blir alldeles rörd. Jag hoppas ni förstår hur mycket det betyder bara att ni finns här. Jag kommer med all säkerhet bära vad som helst från er. Ni ger mig styrka till vardags, ni kommer göra det även där. Med el utan en symbol.Humbla skrev 2008-11-19 21:35:24 följande:ALLA SOM LÄSER TRÅDEN!Undrar om någon skulle vilja vara med på en insamling av något slag, till någon form av symbol som vi kan ge till Emma att ha med sig under rättegången? Vet såklart att emma har med sig max spindelmannen och sagas tutte, men det skulle kännas bra att veta att Emma har någon med sig från oss också, som hon när hon tittar på den kan hämta kraft ifrån också och minnas att vi står vid hennes sida även om vi inte står där IRL. Skulle också gärna vilja ge en symbol till Nicklas, barnens pappa. Någon som är intresserad? Eller har något förslag på vad denna "symbol" skulle kunna vara för något? /Marie
Vilken underbart fin tanke. Tack!