Mina två änglar

Bella8: Men hjälp!!! Skaffa nytt hemligt mobilnummer som bara de ni litar på får.

Rannsakar mitt eget förflutna och inser att där finns en person... Efter ett kortare förhållande bröt jag men han accepterade det inte utan ringde och spelade in otäcka meddelanden på min telsvar. han var våldsam och jag vågade inte gå ut på uteställen för han höll på att strypa en kille som skulle skydda mig... jag polisanmälde och telefonsamtalen slutade fast han nekade till att det var han. Polisen lade ner i brist på bevisning trots att de inte ens pratat med vittnen. Jag flyttade från stan och träffade min man.
Han skaffade ett annat förhållande och barn och allt så jag har antagit att jag aldrig behöver oroa mig mer men kanske borde man vara försiktig... Jag vet ju inte om han är kvar i det förhållandet. Jag vet att han har kunskaper inom sprängämnen och annat.

Lingonflickan

Äldre 21 Oct 13:56

#1497

Vi bor numera i samma stad vad jag vet.

Lingonflickan

Äldre 21 Oct 20:06

#1508

emmy840508 skrev 2008-10-21 19:44:13 följande:

Tibertius: jag förstår verkligen att du har behövt prata om detta. Skönt att du KAN göra det, även fast din man inte orkar lyssna. Men det e nog hans sätt att bearbeta. jag hoppas du har vänner som orkar lyssna. Ja, Max dagiskompisar blev informerade på en gång. De satt i ring och fick veta att Max o hans syster är i himmlen, de är döda. De tände ljus och än idag finns det en pärm med kort på honom som barnen kan ta fram och titta på. En del sitter där länge och pratar med honom. Jag och sambom åkte dit i somras för att ta farväl, hämta portfolion och lite andra saker. Det var ett fruktasvärt skönt avslut. När vi var där kom en liten pojke fram till mig som Max lekt jättemycket med. Han frågade mig rakt ut "vart e Max" jag svarade eftersom jag visste att de pratat om det redan att max är i himlen. Han tittade misstänksamt på mig och frågade "själv?" nej svarade jag, han har faktist sin syster Saga med sig. "jaha" svarade pojken. Sen blev han orolig. Han sa: "men har de några leksaker med sig då" -Ja sa jag. Max har sin elefant som han alltid hadde med sig när ha skulle sova och Saga har en docka. (Vi lät dom följa med i kistan, de har sina saker under varsin arm i kistan) Pojken var nöjd med svaren och gick sen tillbaka till sina kamrater och upprepade för dom "Max är död" och sen fortsatte de leka.

Så fint! Och vad gulligt av pojken att bekymra sig om Max hade leksaker med sig. Barn har sån härlig logik och det är mycket mer än man tror som är naturligt och självklart i deras värld. Vad fint av dagis att ha bilder så de kan sitta och prata med honom. Och vad fint du berättar att de har sina saker under armen, som om de bara sov. Så vacker bild tycker jag (och tårarna rinner på nytt)

Lingonflickan

Äldre 21 Oct 20:28

#1517

Emma: Så fint, jag tycker det är fantastiskt att de tänkt på såna detaljer. Så respektfullt för dessa små!

ÅH! *gråter* Jag kan inte acceptera att de är borta! Det är FÖR hemskt! Det är så overkligt!! Jag förstår att du går till graven och pratar med dem, de finns där på ett sätt också för att ni ska få träffas.

Kramar till dig gumman, för det här är bara inte rätt!!

Lingonflickan

Äldre 21 Oct 20:35

#1521

Emma: Bara du säger till om du tar illa vid dig av något.
Jag har funnits med länge för jag vill det. För jag kan inte heller glömma dina underbara barn. För att jag lider såoerhört för din skull och det tvingats uppleva och leva med.

Lingonflickan

Äldre 22 Oct 21:55

#1566

Jag kan bara hålla med minja, du är otrolig som orkar. Och jag är så glad för att du orkar det för den sista tiden har jag lärt känna två helt underbara barn. Barn som jag ofta tänker som levande. Tack!

Lingonflickan

Äldre 23 Oct 08:33

#1580

Godmorgon Emma! Jag hoppas att du haft en natt utan mardrömmar. Jag hoppas att den här dagen ska bjuda dig på något positivt mitt i alltihop. Jag hoppas att Max och Saga ska busa lite med dig så att du vet att det är dom. Kram!

Lingonflickan

Äldre 24 Oct 21:42

#1612

Önskar er en bra helg!

Lingonflickan

Äldre 25 Oct 20:08

#1636

Alldeles självklart kan man gråta i hjärtat, det är den sorgen som gör mest ont. Att gråta är förlösande men inte det enda beviset på sorg. Din sorg är så stoor att den kanske blir ohanterbar och även om du vill gråta är det undermedvetna är kanske rädd att släppa taget och kontrollen på det sättet. Jag hoppas att du ska få gråta så fritt när du behöver det för hjärtats gråt är tung att bära.
Många kramar
MiS

Lingonflickan

Äldre 25 Oct 21:43

#1655

emmy840508 skrev 2008-10-25 21:12:45 följande:

Svar på #1632Ja, jag fick se dom innan de begravdes. Långt innan faktist. När jag åkte från sjukhuset till det skyddande boendet så åkte vi till ett sjukhus där de fanns. Jag hadde sagt ifrån innan att det var för tidigt att se dom. Men de tyckte det var viktigt, jag kännde mig inte redo. Men jag e glad att de tjatade på mig. Vi kom in i ett litet rum med stolar och ett bord. De hadde tagit kort på barnen som låg i ett angänsande rum. Vi satte oss ned och fick se korten. Jag tog kortet och tittade sakta på det, tog det nämare och närmare mig. Det var Max o Saga, men jag förstod inte att det var dom. De låg tätt tätt i samma säng. De hadde täcke över sig med blommor ovanpå. De öppnade dörren men jag satt kvar på min stol. Mina anhöriga började gå in. Tillslut gick jag fram, sakta fram till dörren jag såg sängen. Jag gick ännu lite längre och såg allt, jag såg barnen ligga där, de hadde varandra, tätt tätt intill. Jag tog ett steg in i rummet, så jag stod bara tre meter ifrån att röra vid dom. Men jag orkade inte, jag sa att jag älskade dom. Sen gick jag ut. Jag var rädd. Max hadde en hetta på huvudet. jag började fundera på varför. Jag visste ju inte vad de avlidit av. Så jag misstänkte att han också fått skallskador. Saga hadde en lite mössa på sig. Så jag funderade åt det håller med henne med. Ingen ville svara på några frågor. Jag blev ensam med mina funderingar. Idag ångrar jag så himmla mycket att jag inte gick fram, tog dom i handen och fick röra vid dom en sista gång. Jag ångrar så djupt att jag missade den chansen.

Åh, gumman!! Mitt hjärta blöder för dig och tårarna forsar. SÅ fruktansvärt! Så... vad modigt av dig att göra det ändå. Och att du inte gick ända fram känns kanske tufft just nu. Men dina fina minnesbilder av dem som levande, det är dem du skall hålla fast vid, inte de där bilderna. Ibland kan det vara bra att inte se precis allt, för det är ju inte så du vill minnas dem eller hur. Finner inga ord som kan lindra din smärta... Önskar jag kunde göra nåt för dig, men mest av allt önskar jag att dina fina barn klarat sig igenom detta.

Jag gråter när jag hör om Max i hallen och jag kan inte förstå hur nån kan göra så. Först av allt hur nån ens kan attackera dessa barn och än mindre jgaa för att attackera till slutet... Det gör så ont och är så fullständigt ofattbart...

Mina två änglar

INNEHÅLL