Mina två änglar

Men hur känner du inför det de lade fram om medias roll?

Emma: Jag kan inte greppa det du tvingats igenom och tvingas leva med men det är underbart hur du visar på dina barn och håller deras minne i fokus.

Häromdagen skulle min mamma ha barnen efter halv dagisdag och jag hämtade dem på dagis och körde dem dit. Mamma hjälper till att ta ut barnen, de älskar sin mormor. Sen står de utanför huset och håller mormor i handen, en på var sida. De vinkar lyckligt till mig och jag får en känsla av att det kan vara det sista jag ser av dem. Det träffade mig som ett knytnävsslag och jag kunde inte andas. Nu hände ingenting och jag hämtade dem på kvällen men undrar lite om det är så det känns. Som att man inte kan andas... Som alltid behöver du inte säga nåt om du inte vill och jag förstår ju att jag inte kan förstå din sorg men bara det lilla höll på att få mig att svimma av. Min upplevelse kan naturligtvis inte jämföras med din verklighet det vet jag ju också.

emma: Jo, de fick ordentliga kramar och jag fick gosiga pussar. Sen kände jag att det var OK och jag pratade i telefon med dem sen också.
Jag hoppas du inte tog illa upp av mitt inlägg, jag vill absolut inte inkräkta på din smärta.

Natti natti

Den är så fin! Men kan inte lyssna till den utan att gråta redan innan. Spelades på en pojkväns begravning. (MC-olycka)

Men texten säger allt och det är så skönt samtidigt. No tears in heaven. Och en dag ska vi alla mötas igen och det kommer bli igenkänning av de våra. Max och Saga kommer känna igen er och ni dem. Jag kommer känna igen mina saknade och de mig. Det blir ett fint återseende en dag.

Gråter floder. Det går bara inte sluta.

Emma: Jag hoppas att du kunnat koppla av i London.

Emma: Så otroligt fin låt att ha... Har inte tänkt så mycket på det innan att den kan kopplas så men har alltid tyckt den är underbar.

Kom att tänka på en gammal 80-tals låt. Hittade den också på youtube

Och om ljus, det går åt ca två ljus om dagen här. Jag vill inte sluta tända dem. Det känns bra att gå göra det och göra det till minnet av två otroligt vackra och fina barn.

Kära Emma; Varför skulle vi ifrågasätta ditt sätt att sörja? Varför måste någon göra det? Sorg är personlig, och tar sig så olika uttryck. Den behöver inte ens ta samma uttryck hos samma person vid olika tillfällen i livet då vi möter sorg. Jag tycker du är fantastisk! Och jag vet att du sörjer oavsett du gråter eller skrattar. Och hjärtats sorg är tung att bära, men ingen kan se in i någon annans hjärta. Så från mitt innersta ger jag dig en stor kram!
MiS

Emma: Inte svårt att förstå din sambos val av tjej. Det är ju som att välja mellan beauty and the beast.

I fönstret brinner ljusen, det har blivit en kär vana att tända dem.