Krodan: Vet du var jag bor?
Haha, jag gjorde det igen, jag somnade om på soffan efter att grabbarna åkt, har nyss gjort frukost, hehe, tänk om de visste om mitt tjuvsovande när de inte är hemma 
Mitt hår är rätt flottigt så jag funderar på att gå och duscha....
Ja nu har ni min status.
Over and out.
Krodan: Ja världen är liten
Bra att du dumpat Brolle, helt ärligt tyckte jag inte han var bra för dig, du kan få bättre 
Men va fan, jag skulle ha börjat plugga för över två timmar sen, men syster yster som är arbetslös ringde som vanligt (hon har ju lärt sig att jag ofta är hemma på dagarna) så nu blev det något jäkla maraton-samtal, ooops!
Förresten så tror jag att tabletterna börjar kicka in, jag är helt... typ avslappnad och fnittrig, jag har inte känt mig såhär på flera år. Jag har ju varit den där busiga typen alá practical jokes, men den tjejen har jag inte sett av på flera år som sagt, men nu verkar hon kika fram igen, Kent tror nog att jag håller på att bli knäpp på allvar, hela kvällen igår gick jag runt och fnittrade och sen låg jag i sängen när vi skulle sova med täcket halvt över huvudet och bara flinade, och när Kent frågade vad jag sysslade med så svarade jag med ett flin "iiiiiinget ", och han kollade på mig som om jag var galen, hahaha! Jag var beredd på tusen biverkningar men jag verkar ju slippa dem... Hoppas jag.
Krodan: Kommer inte ihåg vad de heter, men något serotoninhöjande i alla fall, verkar ju funka på mig .
Gud vad jag harvar med mina uppgifter här, men det är skönt med en kurs man tycker är lite rolig, så trots de jobbiga uppgifterna så är de lite kul att lösa, till skillnad från bajs-matten.
Krodan: Ja, haha, fast jag tycker nästan jag är lite för glad just nu, känner mig lite prillig . Som läkaren sa "vissa tycker det är skit och andra undrar varför de inte tog tabletterna tidigare" och jag sållar mig nog till det andra ledet, vafan har jag inte tagit dem tidigare för... Men sak samma, jag sa till syrran att jag kommer vara gladast vid julbordet när hon kommer hem Jag vill typ skrika ut JAG ÄR GLAD!! Det var så sjukt länge sen jag var så här jäkla nöjd med allt
Meria: *klappar dig lite tröstande på axeln*, förhoppningsvis kan jag och Krodan muntra upp dig lite med vårat svammel .
Krodan: Snygg bieffekt, den tar jag gärna. Fast det vore ju lite fel om en kompis sitter och berättar om hur hon blivit dumpad och man själv sitter och fnittrar...
Tjohejs, klockan 05....nånting kommer min son spatserandes, glad i hågen och kastar nallar på mig, säger glatt "vänta, kommern snart" och går och hämtar ännu mera nallar och kastar på mig. Jag förstår ingenting, men han sliter upp mig ur sängen och pekar på trappen och säger "Isak vaken, gå ner leka, mamma bäja" och rycker i pyjamasbyxbenet på mig... Blä. Tur att jag kan tjuvsova lite efter de åkt vid sju, så jag somnade om i soffan en timme till åtta 
Mina vitaminer har fastnat i halsen, fan vad irriterande.
Skrattar gått åt Merias nattliga besök, då jag själv bott i ett råttbo som barn och där även utvecklade musskräck, så vet jag hur dte känns. Idag är jag inte rädd för möss, men när vi bodde i det där huset så var de min största skräck, jag fick också besök när jag satt på toa en gång, jag var lite rädd av mig som liten och jag var ensam på övervåningen, mamma var ute med hunden så jag satt med dörren öppen, och helt plötsligt sticker en mus in huvudet under dörren, jag flög upp från toan med byxorna vid knäna, samtidigt ramlar mamma in genom ytterdörren och hon blev nog rätt fundersam när jag kom farandes ner för trappen med byxorna nere och tårarna sprutandes, haha!! Jag kan tillägga att jag var typ 5-6 år eller något .
Carro: Hejja Sam!!!
Ang. Sömn så är Isak likadan som övriga sömn-trilskare, ska sova men när han väl kommer i säng så är det för mycket annat och nattningen tar en evighet, sen vaknar han på natten, ska ha täcke, ska inte ha täcke, blir jättearg och skriker åt en att man ska gå, man ska inte gå, han ska ha en kram, sen ska man gå igen, sen säger han förlåt och ska ha en kram igen.... Sådär håller det på. Men det här är andra gången han är inne i samma "fas", han höll på likadant för några veckor sen.
Min status idag är att jag känner mig rätt...emotionell. Jag är glad men väldigt känslig, vet inte hur jag ska förklara. I morse mådde jag rätt illa också. Men trots det så är allting bättre, det känns som om jag kan tänka lite klarare, nu märker jag ju hur, inte nere, men deppig/störd jag varit i över ett år, två år skulle jag nog säga, det är som att jag antingen varit rätt nollställt eller nere, men aldrig några toppar där jag varit särskilt glad. Allt har bara varit ett enda stort "what ever" eller tårar. Nu känner jag igen mig själv lite mer, typ som om jag nyktrat till. Väldigt skumt alltihop... Speciellt när jag inte vet vad orsaken till att jag hamnade i den där jättelånga svackan är. Jag vet ju att jag har lätt för att blir nere, men att det skulle gå så långt att det ändrade min personlighet? Jaja, jag är bara så otroligt glad över att se ett ljus i mörkret, bokstavligen.
Smirre: Svarade dig i andra forumet . Kram på dig!
Egentligen borde jag plugga, men jag orkar inte ta mig för något.
Förresten så verkar läraren i byggkursen ha lagt märke till mig, känns trevligt, jag menar, lagt märke till mig i den bemärkelsen att han förstått att jag är intresserad av ämnet och uppskattar det. Känns otroligt skönt att bli lite sedd i skolan, annars är allt så jädrans anonymt och man får aldrig någon respons på det man gör. Och att läraren märker mig gör att jag blir lite mer peppad och engagerad i skolarbetet.
Nä, ett tal ska jag väl kunna lösa innan jag hämtar Isak, dags att dra ut tummen...
Emeliee: 18 kilo? Wow, bra jobbat!