Nodejas Babes och Bambinos
Ang. barn som säger ifrån/inte säger ifrån, jag tyckte det var lite skönt att se när jag hämtade Isak senast att han säger ifrån och inte låter de andra killarna köra över honom hela tiden längre, Wille snodde Isaks spade och tog hans plats när de lekte i lekparken och istället för att bara finna sig i det så sa Isak "nej, Wille nej!!" och försökte ta tillbaka sin plats men när Wille inte flyttade på sig så började han "tjejslå" honom på armen, nu hejar jag ju inte på min son när han slåss, men den andra pojken förtjänade att få höra att han gjorde fel och det var ju inte så att Isak slog honom utan mer markerade att de inte var okej, sen blev ju den andra pojken såklart sur på Isak, men hallå, det var ju du som började snorunge
Alltså, shit vilke urvidrig dag jag haft! Fick inte sova inatt heller och jag bröt ihop totalt på förmiddan, jag har varit så stressad och pressad de senaste två tre veckorna, på det har jag haft dåligt samvete eftersom jag knappt hunnit umgås med Isak, har verkligen sett fram emot den här veckan då vi skulle få mysa, så går tentan åt helvete och eftersom jag ser det som att det är lärarens fel, som gjort fel med tentan, så känner jag mig så fruktansvärt besviken! Jag satt en hel vecka från nio på morgonen till nio på kvällen för att verkligen spika denm och så åker man på ett sånt bakslag! Sen när tentan är över släpper stressen och då kommer den otroliga tröttheten, jag behövde bara en natts ordentlig sömn för att ta igen mig, vilket jag då inte fått, och Isak är på ett jättekonstigt humör, det ska pussas hela tiden och klängas och om vartannat så drämmer han till mig, alternativt förstör inredningen i huset. Bara för ett tag sen slog han mig med sin plasthammare rakt över handen och jag kan ju säga att det gjorde in i helvetes ont... Jag fick som sagt psykbryt idag och satt säkert närmare en timme i köket och storlipade och sket fullständigt i vad Isak förstörde för stunden, jag kan ju säga att nedervåningen ser ut som hiroshima efter hans framfart...
följde, trots tröttheten, men Kents mamma och hans småsyskon till Leos lekland, och tack gode gud tog hans mamma Isak ett bra tag så jag fick stå och prata av mig med hans äldsta syrra som också var med. Hon är rätt lik mig och hur jag är som mamma, så hon verkar vara den enda som förstår mig och inte kommer med såna där urdumma tröstningar som "men gå ut med honom så han får leka av sig och det blir bättre snart bla bla". Nej, jag vill inte jaga en unge och slåss för att få på honom ytterkläderna och gå och göra något jag hatar, dvs stå i en kall och blöt lekpark med ett barn som kastar sand i ansiktet på mig, jag skiter i om det blir bättre sen, för sen är om typ fem år för mig, jag är trött nu, jag är ledsen nu och ingen verkar förstå varför, jag önskar de kunde få känna på hur det känns att vara under den konstanta press jag är hela tiden, hur det är att ha dåligt samvete över att man inte är en go bullmamma som helst vill vara hemmafru som de flesta i min närhet verkar tycka är det normala, som pratar nedvärderande mot mig ang. mina bråk med Isak, som vissa i min egen ålder, bara för att deras barn är lite äldre pratar de till mig som att jag inte har en aning om hur det är att vara mamma och ska "lära mig". Gud förbannat vad trött man blir ibland. Och jag lovar att jag velat drömma till många med EN av mina engelska matteböcker på över tusen sidor när de tycker att de visst har förståelse för hur det är att plugga med barn eftersom de läser EN kurs i typ någon jävla pedagogik samtidigt som de har barn, jo men shit tjena som att det är samma sak...
Haha! Snacka om att jag gjorde en ventilering! Tack för utrymmet! Förlåt om jag låter rabiat, men idag är jag nog det, men jag är så trött så trött och så besviken och missförstådd. Jag har sagt till Kent att jag inte tänker befatta mig med NÅGOT ikväll, de skulle bara våga be mig göra något, jag ska bara sitta vid datorn, kanske sy på min jacka och ta ett bad. Kaoset och stöket och vällingkok kan de sköta själva!