Säker samsovning, finns det?

Jag har faktiskt hört att det är säkrare att sova med sitt lilla barn än att det sover själv, sålänge man inte är full eller påverkad på något sätt. Att det motverkar plötslig spädbarnsdöd. Har inga belägg för det dock.

Öh? Jag har samsovit med mina barn i snart 6 år och aldrig någonsin gjort något av det du har på din lista, och inget annat heller som skulle vara osäkert... Någon av ungarna har dock ramlat ur sängen, men det var när hon sov där dagtid och då handlade det ju inte om samsovning...

finns snuggelnest för bebis att sova i - då slipper man allt det du skriver ovan...

och är det så att man är rejält livlig i sömnen och vet med sig att man bökar runt , slåss, fäktar och har sig så väljer man nog medvetet att inte samsova med sina bebisar.

min man är ganska rörlig av sig - själv ligger jag helt stilla - så vi samsov : make - jag - bebis. Bäddade med snuggelnest och stora kuddar på min sida. Då fick maken vifta bäst han ville - det var bara jag som "led" av det...

garanterat säker samsovning om man nu är nojig: www.andningslarm.se/innehall/andningslarm/babysense/cozeebesk.jpg

vi har en sån och den är guld värd. Inte minst för att min son hade en tuff start i livet och fick andningsuppehåll en period. nu andas han bra men vi använder den ännu, den är så praktiskt och trygg att ha i sängen.

klart det finns säker samsovning. sover man så rörligt som du verkar göra ts (själv varken viftar jag med armar/ben, täcke eller kudde nattetid) så kan man ju välja att sova med bebisen i spjälsäng utan sida dikt an mot föräldrasängen, eller så kan man ha ett snuggle nest.

ingen av oss har varken rullat på/över bebis/barn (eller djur på den tiden katterna fick sova i sängen) trots att vi samsovit i mer än två år nu. är man inte påverkad av alkohol, starka mediciner eller sover tungt av annan orsak t ex övervikt, så händer inte det.

Vi har heller aldrig gjort något av det som står i TS, samsover helt, även dagtid, sonen har aldrig legat i egen säng. Jag tror att man har en instinkt som gör att man inte rullar över sitt barn om man är frisk och nykter.

Samsovning kan möjligtvis vara obekvämt (vi har 160-säng), men farligt? Nää, det du beskriver känns avlägset. Men vi alla sover på olika sätt .

Tyckte det var ganska obehagligt att samsova för sonen ville ligga jättenära. Tog bort täcket när vi samsov för det kändes lite säkrare men så fort sonen kände sig trygg i vaggan fick han flytta över dit. Nu när han är tre månader sover han ibland en liten stund på morgonen mellan oss, men då sover varken jag eller sambon speciellt djupt. Att jag skulle rulla över honom var jag inte orolig för eftersom jag varje morgon vaknade stel som en pinne för att jag legat blick stilla hela natten.

*Lätt rullar över sin bebis i sömnen.
*Råkar fäkta till i en dröm där med slår till bebis.
*Slänger med sitt eget täcke som lätt landar fel eller låser andningen på bebis.
*Puttar till sin egen kudde som kan landa på bebis.

Men om man sover på det här viset bör man nog ligga helt själv alltid. Maken skulle ju aldrig kunna ligga bredvid om jag levde rövare om nätterna

Om man har de sömnvanor du beskriver avråds man från att samsova av de flesta, kanske alla, "samsovarexperter". Det låter jobbigt att ha det så på nätterna även om det bara sker någon gång ibland. Turligt nog sover nog de flesta lite stillsammare än så, även utan bebis i sängen. .