Säker samsovning, finns det?

samma fråga igen då som i post 109
Lady Dahmer skrev 2008-10-15 08:52:57 följande:

Hormoner som påverkar ah till viss mån, men dock inte som du beskriver
Lady Dahmer skrev 2008-10-15 08:55:10 följande:

Hormoner i all sin ära. Men att det händer alla? Jag undrar det.. Eller är det som sagt då som att man anklagar mamman att det skulle vara fel på henne om olyckan är framme?

Jag har hört forskning (tyvärr utan källor) åt båda håll. När jag fick min minsta uppmanades jag från BVC att samsova för att minska risken för PSD, när samma bebis var i ca 8 månader kom en forskning från England som sade tvärtom.

För mig kändes det tryggare att ha henne bredvid mig. Var inte ett dugg rädd för att göra henne illa i sömnen. Inte ens orolig för att storasyster skulle göra det (Hon sov ofta på bebis andra sida). Har för övrigt hört samma sak som Lady Dahmer om hormoner, och tror stenhårt på det.
Märks väldig skillnad nu när barnen är mycket större och jag inte alltid märker att de kommit mitt i natten. Sover mycket hårdare nu. Så numera vaknar jag på morgnarna och det första jag gör är att räkna hur många vi är i samma säng.

jag tror de flesta kvinnor som samsover kan vittna om hur sömnen förändrats.

som jag känner är att det finns risker med både samsovning och spjälsäng.

personligen känns samsovningen tryggare eftersom att jag känner min bebis hela natten mot min kropp, vi väcker varandra då och då, och vår sömn synkroniseras. Dessutom underlättas amningen vilket i sig skyddar mot psd.

Vi valde bort samsovning av flera anledningar.
*Säkerheten
*Theodor sover bättre själv
*Vår komfort

Hade Theodor på alla sätt visat att han ville sova hos oss så hade vi väl fått tänka om, men då hade det nog blivit en sån där mjuk "säng" som man lägger i vuxensängen (har säkert ett fint namn)
För mig personligen så hade jag inte vågat samsova annt än i absoluta nödfall.

Nej, jag tror inte det finns säker samsovning. Jag tror, och är alldeles väldigt övertygad om, att det inte finns någon säker spädbarnssömn överhuvudtaget. Det finns risker med spjälis och det finns risker med samsovning, det finns fördelar med spjälis ur säkerhetssynpunkt, liksom fördelar med samsovning ur säkerhetssynpunkt.

Jag är övertygad om att det du skriver skulle kunna hända, liksom saker skulle kunna hända i spjälis för att inte tala om barn som sover i vagn. Så vitt jag vet är det rätt många föräldrar som låter sitt barn sova i vagn på promenad t.ex. utan att kolla varje minut. Det tar inte lång tid innan vi pratar hjärnskador, behöver absolut INTE ske under nattsömn.

De finns risker med det mesta man gör. Jag skulle tro att riskfaktorn för föräldrar som tar ut sina barn utomhus är gigantisk mycket större än för de som väljer att enbart vara inne. Ändå väljer de flesta föräldrar att ta med sina barn ut. Varför? För att man anser att fördelarna överväger, och sedan gör man allt man kan för att minimera riskerna.

Jag är övertygad om att de som väljer samsovning är medvetna om de risker som finns och gör det man kan för att minimera riskerna. Vi samsover och har gjort ett medvetet, kunskapsbaserat val. Sopar vi riskerna under mattan? Nej.

Det är ju dessutom ingen tvekan om vilka barn som enligt forskning ligger mest riskabelt till vad gäller PSD. Det är barn som sover i egen säng i eget rum. Vill man göra sömnen säkrare kan man ju följa de rekommendationer som svenska barnläkare ger. Samsov inte första 3 månaderna utan använd t.ex. sidovagn, därefter finns enligt dem inga förhöjda risker. Tror de har rätt bra kunskap om just detta.

Det finns ju föräldrar som väljer att låta sina barn sova på mage, vilket är den enskilda faktor som visat sig vara mest riskabel för just PSD. Jag hade personligen aldrig vågat lägga mitt barn på mage, men jag har också ett barn som kunnat sova på rygg.

Hur man känner sig om något händer? Fasansfullt. Fast jag tror inte det spelar någon roll under vilka förhållanden olyckan sker. Händer något när man samsover så kommer man att förbanna sig själv och tänka OM/OM INTE. Händer något när barnet sover i spjälis kommer man att förbanna sig själv och tänka OM/OM INTE.

För OSS passar samsovning utmärkt. Det känns oerhört tryggt, även om vi självklart samsover så säkert vi kan. Det hade varit skönt om det funnits 100%-iga garantier för våra barns säkerhet. Tyvärr är det inte så. man får helt enkelt göra så gott man kan

Jag är inte ute efter att övertyga tvärtom jag är ute efter att ventilera detta ämne. Sen hur du uppfattar allt som skrivs får stå för dig själv.

"Säker samsovning, finns det?"
Nej, det finns antagligen inte. Men det finns nog inget som heter säkert sovning, säker bilåkning, säker lek osv.
Vi samsover och för mig känns det tryggare att ha sonen nära.

Jag måste bara påpeka att jag inte medvetet valt samsovning. Det har barnen gjort. Jag är av den åsikten att om barnen vill sova hos mig, behöver de det. Men det finns inget självändamål med att de sover hos mig. Inte heller att de sover i egna sängar. Nu är de i och för sig så stora att de måste åtminstone somna i sina egna sängar.

Den lilla, 3 år, har sovit två hela nätter i sin egen säng nu! Den stora, 6 år, har inte gjort det, men så är hon förkyld och lite ynklig oxå.

jo precis. jag vet. tragiskt det som hände ditt barn. Jag har själv hört en del om detta så mina barn sover faktiskt i bara blöja å strumpor om natten, när vi samsover får de en bra tempratur ändå.

jag tror inte det finns nån 100% säker samsovning men jag står fast vid att när vi vägt in fördelarna överväger det för oss. Hur "rätt" man än gör så kan saker hända ändå, både i spjälsäng och i vår säng. Självklart ska man vara medveten om detta! men det är mycket som väger in när vi vallt sovsätt för famuljen, studier visar på dom långvariga positiva effekterna föräldrars närhet har på barnen så vi väger in det oxå.Trotts att jag vaknar vid mina barns minsta knyst så gör samsovningen att jag kan somna om snabbt så därför lider jag sällan av någon överhängande trötthet fast jag har en på 17 mån å en 2 mån. Barnen har legat alldeles in till och kunnat amma eller få flaska innan de riktigt vaknat till vilket gjort att de inte skriker på natten och somnar snabbt igen. Att vi stör varandra lite i sömnen gör att barnen sover lite lättare vilket är rätt för småbarn och minskar risken för andningsuppehåll.Det är därför småbarn inte ska sova i eget rum blandannat för de leder till att de sover för tungt.

jag tycker oxå att samsovning preci som bärandet gör att jaghar bebisen nära och däeför har bättre koll om barnet är för varmt eller för kallt. Eftersom för varmt är farligt för små sovande barn känns det tryggt att ha koll på.