• blåhimmel

    bonusbarn i vår säng?

    har en snart 8 årig bonusdotter som bor hos oss varannan vecka. vi har inga problem med varandra, vi kommer bra överens men när det gäller läggdags kommer det. Hon börjar gråta och skrika om hon inte får sova i vår säng. MIn sambo försöker förklara för henne att hon är stor flicka nu och att det är dags för henne att sova i sin egen säng. men det tycks inte hjälpa. när hon börjar gråta är det som att min sambo ger med sig. hon somnar i vår säng sen får han bära över henne i sin säng för ja har sagt att ja inte vill ha barn i sängen. det tycker ja är jätte bra men ja skulle vilja att hon även somnar i sin egen säng. sen mitt i natten kommer hon in till oss igen.Jag gillar inte detta. Vad ska vi göra för att få henne att sova i sin egen säng o även stanna kvar där hela natten. hon säger att hon är rädd. hon vill inte va ensam. vad ska man säga o göra? för egentligen vill ingen av oss att hon ska va i vårt sovrum vid läggdags.

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2009-02-24 12:25
    tycker endel inlägg inte har något sammanhang med mitt problem......men ja tror vi kommer lösa problemet nu genom tips från er. tack!

  • Svar på tråden bonusbarn i vår säng?
  • mirre2

    mina barn får sova brevid mig till dom längre in vill tom min snart 14åriga son till mig på natten har inga problem me det.. tycker inte en 8åring e för  stor för att sova brevid sin/sina föräldrar

  • mirre2
    mirre2 skrev 2009-02-24 22:21:24 följande:
    mina barn får sova brevid mig till dom längre in vill tom min snart 14åriga son till mig på natten har inga problem me det.. tycker inte en 8åring e för  stor för att sova brevid sin/sina föräldrar
    nu e jag ju singel men hade jag hittat nån Man som skulle börja säga att mina barn inte får sova i min säng så skulle gubben åkt ut fortare än F*n  men jag e kanske inte normal men trivs väldigt bra
  • nika

    mirre2 skrev 2009-02-24 22:21:24 följande:


    mina barn får sova brevid mig till dom längre in vill tom min snart 14åriga son till mig på natten har inga problem me det.. tycker inte en 8åring e för  stor för att sova brevid sin/sina föräldrar
    Då hade du trivs med mina bonusar:) Sist de försökte var de 12 och 15 år När äldsta tjejen skaffade sig kille undrade jag i mitt stilla sinne om hon tänkte försöka trycka in honom i vår dubbelsäng också. Spooky!
  • mirre2
    nika skrev 2009-02-24 22:28:56 följande:
    Då hade du trivs med mina bonusar:) Sist de försökte var de 12 och 15 år När äldsta tjejen skaffade sig kille undrade jag i mitt stilla sinne om hon tänkte försöka trycka in honom i vår dubbelsäng också. Spooky!
  • Gremlin666

    fam kaos skrev 2009-02-24 21:50:29 följande:


    Du har en ganska märklig människosyn måste jag säga. Du tror alltså att pojken är helt ovetandes om ditt starka hat mot honom? Du tror inte mamman vet att pojken inte har det sådär jättebra hos sin pappa? Nej det är klart, det är ju enklare att skylla mammans dåliga mående på en liten unge än på miljön hos pappan och hans hatiska sambo.
    Du som är internetpsykolog, kan du svara på varför mamman ser barnet som huvudproblemet och hur det kommer sig att en med samma utbildning (ni kanske har olika utbildning, denna psykolog jobbar ju i "verkligheten" inte alls på riktigt som du) kan vara så hemsk att stötta mamman istället bara för att anmäla henne för vanvård?
    För något åt det hållet måste det ju vara, medhjälp till misshandel, mobbning, psykisk misshandel, övergrepp (spara inte på krutet, kom igen nu, det är ju trots allt en "bonusmammas" tankar och känslor vi har att göra med som är inblandade. Kan som person och handlingutförande f.ö jämföras med Hitler, pedofiler o liknande)

    Hur kan hon vara så känslokall och elak att hon skyller på sitt barn istället för någon som inte har med det att göra?
    Hur kan hon, den kvinna som fött och uppfostrat barnet, göra en sådan total felbedömning när du, men din gedigna utbildning kan avgöra med ett par enkla ord hur det egentligen är?

    Jag blir varm i hjärtat när du delar med dig av din kunskap och önskar att alla får den hjälp jag fått.
    Ja, barnets mamma med.
    Och det stackars barnet och min viljelösa sambo (som jag f.ö tvingade under mordhot att flytta in hos mig och göra mig gravid, stackars försvarslösa offer)

    Jag vill bara tacka dig för din kloka insyn och ditt goda hjärta med en kraaaaaaaaaaam
  • M A Numminen

    En tanke:

    Undra hur folk hade reagerat på om en pappa sov med sin 14-åriga dotter.

    Jag hade reagerat iallafall, fast det gör jag å andra sidan på att en 14-årig son sover med sin mamma.

    Men folk gör som de vill anser jag, inom rimliga gränser.

    Synd bara att förståelse inte verkar gå åt bägge håll här, utan den lutar överhängande åt ena hållet.

    Märkligt.
    Att känslor och åsikter är så olika värderade.

    Finns det några särskilda FL-regler om vad som är norm och rätt skrivet någonstans på FL:s startsida, eller är det tysta regler precis som att inte sätta sig jämte någon på bussen om det finns andra platser eller stå vänd mot någon i hissen?

    Den stora massan verkar tro att deras egna känslor och handlingar är mer rätt än någon annans, är inte det lite skevt?
    Kanske ska häng på det där, det verkar vara ett befriande sätt att kräva att andra ska ändra sig och bli likadan som en själv, felfri och norm

    Trodde att tråden handlade om TS och hennes bonusbarn, inte om en 14-åring och hans mamma, hobbypsykologer och ointressant fakta att det införskaffades en större säng till en insändares familj?

    Men hursomhelst

    TS- Det låter bra att ni har pratat om det och att en lösning kommer att ske.

  • Gremlin666

    Det är tysta regler M A, eru ny här lr?

    Låter som en bra idé det där med att hänga på, kanske jag också borde prova?
    Övertyga folk att de ska bli som jag, utmåla mig som "den självklara vinnaren" i en tävling som egentligen inte finns

    Hade blivit jättepopulärt

    Tänkte börja slänga in lite "stackars" och "inte själv valt" så jag inte sticker ut för mycket från mängden bara

  • linhen

    Gremlin666 skrev 2009-02-24 20:59:41 följande:


    linhen skrev 2009-02-24 19:49:11 följande:
    Stor nog att inte vara charmig då han gapar, välter grejer och lägger sig i. Han är en enerverande varelse som inte vet vad "lyssna" innebär, han vet inte vad "komma ihåg enkla regler är" inte heller "vuxna vill inte ha ett barn iglandes i knät utan behöver andrum någon minut under dagen" "din åsikt styr inte världen" eller "du bestämmer inte över alla, smått som stort" Jag tror att barnet i sig är den som får pappan sur först och främst men självklart så blir han surare när han vet delar av hur jag känner inför hans barns beteenden, även ifall han troligen blir mest sur på sig själv som inte lyckats bättre vare sig rent dna-mässigt men även uppfostringsmässigt. Jag kan inte se några positiva egenskaper hos barnet då han stör min familj varannan vecka, får min sambo ur balans som direkt drabbar vår annars positiva anda i hemmet samt drabbar vårat barn negativt genom stress och surerier. Hur skulle jag kunna se något positivt i det när t.o.m min sambo har svårt för det många gånger? Hans egen MAMMA får ångest av att ha honom, hon går hos psykolog för att klara av det. Allvarligt, du vet inte ens en mikroskopisk del, du har inte sett mer än en flinga på ett isberg och kommer här och tror att du skulle kunna göra någon form av förändring genom att förklara för MIG att "det är ett rätt litet barn" Allvarligt... Hur värderar du människor i din omgivning egentligen, tror du på allvar att du vet något som inte andra kan räkna ut med lilltån?
    Nä, det är möjligt att jag inte fattar något och är jävligt trög. Men för mig känns det mest som det är pojkens handlingar som stör dig - det kan ju ligga rätt långt i från hans person och främst bero på bemötande från vuxna i hans närhet.
  • Gremlin666

    linhen skrev 2009-02-25 10:02:49 följande:


    Gremlin666 skrev 2009-02-24 20:59:41 följande:
    Nä, det är möjligt att jag inte fattar något och är jävligt trög. Men för mig känns det mest som det är pojkens handlingar som stör dig - det kan ju ligga rätt långt i från hans person och främst bero på bemötande från vuxna i hans närhet.
    Det är mest hans personlighet men det förstärks av beteende.

    Han är likadan i skolan och där är inte jag.

    Likadan hos sin mamma, där är jag inteheller.

    Likadan innan jag och min sambo träffades, fast då skylldes det på åldern. Då hade jag inte ens träffat barnet.
  • Nellee

    Gremlin- Ju mer jag läser dina inlägg ju mer förstår jag hur du känner. Måste faktiskt be dig om ursäkt för mina tidigare inlägg till dig i bonustrådarna. Jag missförstod dig grovt.

    Det låter som att ni har en situation som bara blir värre ju äldre killen blir. Går han också hos en psykolog? Hur är han mot ditt barn?

Svar på tråden bonusbarn i vår säng?