Minnas XI

Blir ju jobbigt f dig men vad himla kul f C som får träffa gamla polarna o göra d han älskar mest, ja - i hobbyväg såklart!

Va skönt att du blev sjukskriven, kan förstå att d känns trist. Du får åka t jobbet o hälsa på o sitta o fika när längtan tränger på..

Hoppas du får HP!

Kram

Hello!!

Här var det lungt, är alla ute och njuter av vårvädert??

Maja, jo det går rätt bra utan C hemma, M är för det mesta en lätt kille, förutom vid blödjbyten. Hoppas på att det ska gå rätt fort tills att han är tillbaka. Vi ska hem till mina föräldrar i helgen så då blir det lite avlastning.

Har köpt en musfälla. Ni som har katter, tar de också in levande möss och sedan skiter i dem?? Jag är så sur på Snowy, hon har tur att M gillar henne så mkt. Ska göra något himla gott och kladdigt och fästa på min fälla.....

Kungen gjorde d en gång o då ylade jag o sprang in t granntanten jag typ aldrig pratat med... Men hon fick inte tag i den. Efter nån timme kom den ut fr sitt gömställe under kylskåpet o då sprang Kungen runt runt efter den o jag sprang t andra grannens son som lovat o komma o ta den: Sprang i en kort kort röd solklänmning o ylade: ERIC, MUS I HUS!! MUS I HUUUUUUS!!!!!!!! Så tog han målvaktshandskarna o kom o tog den...

Jag har hysterisk musfobi!!!!!!!!!!!

Jag har mått pissapaskitdåligt i ett par dar, Skalman o jag har varit osams o jag har varit så less på honom så jag ångrade både graviditet som fick mig o känna mig låst i nåt jag inte orkade längre och att jag sa ja t giftermål o allt... Han har varit så låst i att han mår dåligt över nikotinavsaknad och förlust av arbete så han har verkat tycka att allt beteende e ursäktat o d bara gnälls o e tjurigt o blä o usch. D gick så långt att jag har ställt frågan om vi har nån chans, om vi hållt ihop om d inte vore f Elvira o knodden o om d e värt o försöka, va e d som säger att vi kommer klara d bättre denna gång än de gånger vi sagt samma sak innan.. Han blev snudd på förbannad o var påväg ut o ge upp när jag var tveksam t om vi klarar av d. Han tycker d e självklart. Nå, jobba då karlarsle!!

Jag har känt mig jävligt ensam i denna graviditeten. Inte en fråga om hur jag mår, om hur magen mår om hur d känns, om d rör sig lr nåt alls. Lr jo, han märkte efter nån vecka att jag slutat spy... När jag t slut sa d idag så gick d nog upp ett ljus. Han sa att han inte tänker så mkt på d pga att d gått så bra denna gång. M allt, så d har liksom bara flytit på. D gick snabbt o bli gravid o d levde vid första kollen o bra resultat på kub o ingen oro f nån av oss, inte spec iaf. O d kan jag ju köpa, jag tänker ju inte själv på d på samma sätt. Jag förklarade att jag e ju i en himla känslig sits just nu o värre blir d o jag känner mig så himla ensam, verkligen ENSAM!

Jaja, ville bara få ur mig lite, trögläst text, jag vet. Jag tror o hoppas d blir bättre nu när han går hem fr jobbet vid Valborg. Då lättar nog många kilo fr hans axlar. När han fått landa i d nya.. Man kan ju hoppas iaf..

Jag vill va lycklig fru o mamma! Ända ut i fingerspetsarna!! E så trött på o va ledsen!

Ikväll e han ute på klassfest, 20 år sen han slutade 9:an. Just ikväll e d skönt o va ensam o tänka ifred.

Kram på er!

Men, Maja usch vad tråkigt! Men en liten tröst är att jag hade det lite grann likadant med graviditeten. T verkade inte bry sig om barnet i magen och det gjorde mig ledsen, samtidigt som jag själv inte heller hade lika mycket fokus på graviditeten som förra gången. Hoppas att allt blir bättre för er snart!

Måste bara berätta om min lilla lilla goa tjej. Hon har börjat ta ögonkontakt för att få snackstunder nu, det är såååå himla mysigt! Hon tittar på mig och svara med små ljud och ler med hela ansiktet. Hon har så glada fina ögon. ♥

Natti!

Ja, d e ju annorlunda f mig oxå o d känns så ledsamt. Börjar bli lite bättre nu när jag börjar känna lite lite lite rörelser, ff inte alls nåt tydliga så ofta tror jag d e inbillning lr tarmar...

Visst e dom för underbara! Elvira e så aktiv i samtal o hennes ögon talar om möjligt mer än alla hennes ord. Hon spärrar upp sina stora ögon o spänner dom i en o väntar på svar o reaktion. Ja, d e så charmigt så man svimmar o drunknar en smula i dom stora blå. Hummar o nickar

Jag vet va du menar!

Hihi, när jag skrivit klart hajar jag att du menar din minsta lilla goa tjej hihi!!

Dom första stunderna e ju oslagbara!!! O herregud den tiden! Jag längtar tbax o längtar t den tiden, o den kommer snart igen. F d e ju ett barn jag har i magen.. Just ja..

kram, pussa lilla lilla skruttan på den mjuka pannan fr mig!

God morgon!!

Maja vad tråkigt att du känner dig nere. Men jag kan också, tråkigt nog ,instämma med att det är annorlunda denna gången. Har också känt mig ensam på ett sätt denna gången. C har inte haft tid att bry sig om denna grav och jag får ta hans hand och lägga på magen och hoppas på att han fattar att det är ett barn där inne. Vi har ju haft galet mkt att göra på vårat hus och C har jobbat typ dag och natt utan att klaga för mkt. Vi hade en fight för ett par v sedan då vi fick gapa och skrika på varandra och kalla varandra för idiot och sedan kändes det bättre för oss båda. Jag har också haft mkt tankar på hur vi har det tillsamman och ifrågasatt vårat förhållande. Men C tycker jag överreagerar får allt varit kaos här hemma. Han kanske hade rätt, för nu känns det bättre o jag känner mig halv när han är borta...

Jag måste säga att jag själv har väldigt svårt att hinna fatta att det är ett barn där inne, är nog tur att jag är ledig ett tag så jag inner fatta. Som det är nu är nog M den som verkar fattta mest, han pratar och klappar på magen och mäter den med tum-stocken .

Cirkel, så myigt med den första sköna kontakten från de små. Ska bli väldigt mysigt

Maja, glömde skriva att jag skulle fånga den jäkla musen med en fälla och jag hade kokat en god kola till musenm, men inte fasen gillade den det ,men jag ser spår att den har varit där.. Så nu hopps jag på bätre fångs inatt. * kommer snart ha horn som växer ut ur pannan på mig när jag smider planer*

Å, vad skönt att ni också känner ensamheten denna grav. (Inte skönt, men att jag inte är ensam ...) Känns som att sambon tog mycket mer hänsyn förra grav, brydde sig och hjälpte till med grejor. Nu känns det bara som att jag ska göra allt hemma, ta han om T, städa, diska, tvätta osv, medan jag är så trött att jag håller på att svimma. Känns inte som han fattat hur jobbigt det är att vara gravid... Om han ens har fattat att vi är gravida....

Men, men i går fattade han nog i alla fall lite, då vi såg nya bebben på rutin-ul. Hur fin som helst, allt såg bra ut. Läkaren kollade extra på bebisens hjärta, pga av Ts problem, men det verkade bra så vitt han kunde se..... Fick bara en bild dock... hmmmf... men fin var den.

Det är samma här hemma, jag tror dock inte att det beror på att det skulle gått bra (även om allt hittills flyter) utan för att detta har vi (jag) gjort en gång förut, no news liksom, dessutom går all tid åt det stora barnet. Men i allt blir det ett ointresse för graviditeten, däremot ett större intresse för barnet när det kommit ut skulle jag tro- nu vet han ju vad det innebär.

..och säger som Nafrung; samma HÄNSYN till att jag är gravid tas absolut inte denna gången. Jag bär grejer, målar och planterar och allt möjligt jag inte skulle "fått" sist för sambon.