Svårt att bli gravid efter att ha förlorat barn - del 8

Amis: Skit va tråkigt att det inte klarade upptiningen. Men va bra att ni får ett färskförsök innan sommaren. Hur jobbigt det än är att prova igen så är det skönare att vara igång och inte bara vänta...tänker jag. Vet inte om det stämmer för dig förstås?
Hoppas du kan få en helg med några ljusglimtar här och var

Hoppas alla får en helg med lite ljusglimtar!
Jag kommer nog inte helt kunna hålla mig från FL...blir lite beroendeframkallande det här.

mera: Jag är en sådan person som behöver planera och veta vad som händer härnäst annars blir jag tokig. Ska försöka fokusera på nästa IVF.

Hur ser planen ut för er Mera?

Tror jag förstår dig när det gäller just det här - vill ha det planerat också, att leva i någon slags "limbo" och inte veta är jobbigt.
Om jag får mens i slutet av nästa vecka så börjar jag spraya då, så då blir det väl ÄP ca 4 veckor efter det antar jag. Om det blir något att plocka...
Men kan inte låta bli att ha ett litet litet hopp att tänk om mensen inte kommer av "rätt" orsak men det verkar högst osannolikt.
Undrar också ibland var man ska hitta orken någonstans men som Jaxon skriver viljan är på något sätt starkare....

Mera: Man slutar aldrig att hoppas. Jag har hoppats varje månad i 3 år, t.o.m de månader då jag vet att det inte ens finns en chans. Nu hoppas jag precis som du att det går på egen hand denna gång.
Vad gäller orken brukar jag tänka somså: Jag har varit med om det värsta en människa kan uppleva, nämligen förlora ett barn och faktiskt överlevde (även om det inte känns så varje dag), allt annat bleknar i jämförelse, inget kan bli värre. Det brukar hjälpa lite att tänka så.
Jag håller tummarna att kroppen inte krånglar och att du kan börja spraya nästa vecka. Var gör du IVF?

Ja, det är nog så, man hoppas till motsatsen är bevisad. Och man överlever nog mer än man tror. Vi människor har nog en enorm överlevnadsförmåga trots allt vi tvingas gå igenom.
St Göran. Du ska köra landstinget nu eller?

Härligt Amis!

Håller tummar och tår för dig!

Hej allihop det är länge sedan jag itittat in här men det var faktiskt jag som startade den allra första "svårt bli gravid med änglasyskon"-tråden Lite kul att tråden lever än även om det borde vara förbjudet att såna här trådar ska finnas...

JAg vill mest säga hej och att jag läser ltie ibland - som nu när jag väntar på att lillasyster Stella ska vakna så vi kan gå iväg ut i solen HOn är nu 9,5 månader och tog sitt första steg igår Samma dag som hon lärt sig gå ner med rumpan först från sängar och soffor Ibland liksom exploderar det i utvecklingen!

Lillstjärnan blev iaf till på vårt andra ivf efter att vi helt oförklarligt förlorat vår fina Elma i intrauterin fosterdöd v.26 i juni 2006. Tre veckor innan jag plussade med Elma hade vi fått vår "dom" om att det tyvärr var i princip omöjligt för oss att plussa spontant då jag försutom pco hade förhöjt FSH och makens simmare var för få Sen blev jag alltså gravid på älen jag fick av dubbelpergon jag tog för att göra utredningen (den äl som läkaren sade att jag inte skulle få...) Sen gick det som det gick och sen funakde ingen dubbelpergo coh inte enkel heller så vi gick på ivf där det första försöket blev ren pannkaka. Först fick jag cystor av sprejen två ggr (läste om någon här som hade det nu ) och avbröt en gång och sprejade ner med högre sprejdos nästa gång. Sen flippade stimuleringen ut då de trodde att jag skulle vara svårstimulerad - hoppsansa - så när jag gick på första vul efter en vecka med sprutor hade jag sammalagt 50(!) äggblåsor på gång! Jag såg iaf gravid ut även om jag itne var det... Det blev iaf ingen bra äggkvalitet av det och våra två små tvåcelliga klarade sig inte. Sen fick jag byta till lägre dos och Menopur och då höll det på att braka iväg igen men nu har vi Stella här coh dessutom en liten inuit i frysen Graviditeten var jättejobbig och jag var sjukskriven först för illamåendet och sedan pga sd och för att jag inte höll ihop i huvet. Men man glömmer och jag är redan sååå sugen på att testa frysisen Inte så att jag längtar efter en ny gravidtet utan för att jag längtar efter en bebis till och ett syskon till Stella som hon kan leka med. Sen kan jag ändå känna att det är helt okej även om det itne bli rfler. Å andra sidan tror jag suget efter bebis aldrig kommer sluta för det kommer ändå alltid att fattas ett barn härhemma!

Nu har jag visst kapat tråden totalt Det var inte meningen! Men jag ville berätta mig historia igen och ge er som kämpar hopp igen om att det kan funka igen fast ett försök går käpprätt åt pipsvängen! Jag önskar er alla en riktigt glad påsk och ät många ägg coh hoppas påskharen har med sig det mest önskade till er alla

Tack Ma Lu för att du delar med dig & ger oss hopp om att det kan gå bra,
även om D känns omöjligt ibland!!!
Jag ska nu åka på UL för att kolla att jag är nedreglerad & förhoppningsvis
får jag börja spruta på onsdag,håll tummarna!!!
Ha D gott,kramar....

Hej alla fina i tråden!

Kikar bara in lite, har inte varit så aktiv här sedan jag plussade. Imorgon går jag in i vecka 15. Vi fick veta förra veckan att vi väntar en frisk och pigg bebis! Total lycka, känner att jag börjar våga lite mer, glädjas och längta lite mer.

Hoppas solen skiner på er och önskar er alla allt gott!

Stor kram

Cachet: Vad härligt,all lycka till er!!!

Måste bara berätta att D gick jättebra för mig idag & jag är så glad!!!
Allt såg jättefint ut & han (doktorn) tom. sänkte min sprutdos från 375 till 225.
Det såg väldigt bra ut sa han,nu kanske man törs hoppas lite i alla fall!!!
Kramar......