Pratar ni med "r"?

Menar du allt söder om gbg eller i halland?

Jag personligen säger LaRs (dvs med ett svagt, skorrande R) och AndeRs (fast där känns R:et mer än det hörs, så det låter väl eg. Andee-svagt gurgelljud-s).

Jag säger även
föRst
stöRst
maRsch

Det som fascinerar mig är att r+s blir sch-ljud (varför, egentligen? Och varför stavas det då inte "sch" när svenskan så ofta är bokstavstrogen i uttal?), samt att det uppstår sch-ljud mellan två sammansatta ord där kombinationen r+s inte ens förekommer (ex. Horns-tull).

Och sist men inte minst, och som jag skrivit tidigare i tråden, så tycker jag att det är lite knasigt att sch-folk ser ner på ex. smålänningars brist på r-ljud i Lars (Laas), när Lasch-arna inte heller säger r utan bara använder ett annat, r-fritt ljud.

Allt söder om Gbg (mellan tummen o pekfingret då).

Hahaha!

Fast det är ju inte så konstigt egentligen att r+s blir sch om man ser till hur man uttalar bokstäverna var för sig på vissa ställen i landet (där jag bor, t.ex. ). Om vi uttalar rs snabbt så blir det sch. Språken har ju i alla tider förenklats i uttal, där man helt enkelt skippar bokstäver eller byter ut mot ljud som ligger lättare i munnen.

Att man ska se ner på någon pga att de uttalar ord olika är ju däremot löjligt. Jag har själv en viss aversion mot en viss typ av Stockholmska (för inte ens alla stockholmare pratar ju lika) som sagt, men ser definitivt inte ner på någon som pratar så. Det bara ryser lite i mig när jag hör personen prata.

Nej, det är inte konstigt, men det är väl märkligt att folk ser flisan i broderns öga men missar bjälken i sitt eget, dvs klagar på småländskans uteblivna "r" när de själva inte uttalar det.

Nu litar jag på vad du säger om i vilka ljud det uppstår men fenomenet är inte särskilt konstigt även om jag inte själv talar så; finns liknande exempel på där ljud ändrar sig i vissa kombinationer (som att nn+k hos modersmålstalande svensktalande, Finlandssvenskar undantaget, normalt uttalas ng+k eller att p,t,k förses med aspiration - en liten utandning - före vokaler; jättesvårt för finsktalande exempelvis).
Jag kan inte hålla med om att svenskan skulle ett särskilt bokstavstroget uttal även om detta förmodligen stämmer något bättre i de Mälardalsdialekter som gett upphov till den mesta stavningen.
Att tro att stavningsuttal skulle vara "finare" är ju för övrigt ett modernt påfund och tillämpas huvudsakligen bland åttiotalister i servicesektorn (samma som tror att det är artigt att säga "Ni").

Jo, det är märkligt. Men jag uppfattade det som att Cremo främst tyckte att det var märkligt att r+s blev just sch. Och att det du nämner var ett extra irriterande moment.