Vi från Linköping Del:4

fast går han 9-14 blir det väl att han sover? eller håller han sig vaken så länge på eftermiddagen?

kan han inte gå 4 dagar i veckan då?
tex 8-12 (och en timme kortare en av dagarna)
Då kan han ju vara med på lunchen och sedan sova hemma.

Det jag känner skulle bli negativt för Nellie om hon gick 8-11 är att det känns som om det blir så lite tid till fri lek. På förmiddagarna är det ju ofta så mycket rutiner på förskolorna. Samling, påklädning, utelek, avklädning.
Oftast är det ju lite lugnare och barnen ges tid på ett annat sätt på eftermiddagarna.

Men får du välja tider helt fritt eller har du några alternativ att välja på?

tror i och för sig att tre timmar om dagen är kanska bra för kontinuitetens skull för ett mindre barn. Det är nog mest ur föräldrasynvinkel det är sämre...
Jag skulle inte orka med att ha Nellie på dagis 5 dagar i veckan.

vad händer om 2 månader? är det nya regler då?

att föda barn är övereklamerat
Själva förlossningen i sig är ju mest bara sjukt smärtsam. Det häftig delen är när man äntligen får se sitt barn för första gången och det är nog precis lika otroligt häftigt oavsett vart bebisen kommer ut
Men förhoppningsvis vänder bebben på sig!

Jo det är klart. Men många som blivit snittade är ju helt lyriska över det också.
Men nu är det väl ändå rätt gott om tid för bebisen att vända sig?
Eller blir det för trångt i magen snart?
När gör dom vändningsförsöket (eller för man flera?) annars?
Hoppas verkligen bebisen har vänt sig nästa gång dom kollar så att du kan slappna av och slippa lägga så mycket fokus på det och istället kan förbereda dig inför förlossningen!

 oj är du så långt gången! Ja då förstår jag att det börjar bli bråttom! Men när kollade dom senast hur bebisen låg?

Fast jag upplevde aldrig ens den sista biten av förlossningen som positiv... När Nellie äntligen kom ut var jag bara så lycklig att smärtan var över. Bebisen brydde jag mig inte ett dugg om. Undrade vad det var för konstig slemmig sak dom slängde upp på magen på mig och var nästan på väg att knuffa bort "det". Men så tittade jag ner och såg att det var bebisen. Fast det tog ytterligare en stund innan dom där starka känslorna kom. Och det kan jag ibland känna sorg över. Att jag inte kände någon kärlek eller glädje när jag såg Nellie för första gången
Om det skulle bli planerat snitt den här gången skulle jag mest bli glad.
Dom ändå två anledningarna till att jag vill föda vaginalt den här gången är dels att det finns många fördelar rent medecinskt och att det kommer ge min förra förlossningen mer mening. För om jag får en bra förlossning den här gången kommer jag förhoppningsvs känna att det ändå var värt att föda vaginalt förra gången för att ha "grovjobbet gjort" inför den här förlossningen.
 

Nja. bryter jag ihop tillräckligt mycket nästa gång jag ska till läkaren så tror jag inte hon skulle tvinga mig att föda vaginalt, men samtidigt har hon hela tiden pushat väldigt mycket för en vaginal förlossning. Och nu har jag äntligen lyckats börja se positivt på en ny chans att föda vaginalt och börr bli rätt revansh sugen efter förr gången.
Dessutom tror jag inte att jag kommer kunna komma över Nellies förlossning fören jag fått uppleva en positiv förlossning.
Men som sagt, skulle det ändå bli planerat snitt av någon anledning kommer jag nog bara känna glädje!

fast det känns nästan värre... först massa smärtsamma värkar och sedan ändå bli snittad och då dessutom ha ett stort ömmande sår på magen.
Det känns som om det redan är "för sent" när förlossningen väl startat....'
Dessutom tror läkaren att det kommer bli en väldigt snabb förlossning den här gången så det kan nog bli väldigt kaotiskt och panikartat att plötsligt hinna snitta istället.

Det har jag också funderat mycket på...
Men förra gången hade jag en väldigt långdragn och seg latensfas, och sedan när kroppen äntligen fattade vad som var på gång gick det verkligen i raketfart.
0-5 cm tog typ 30 timmar och 5-10 cm gick på någon halvtimme-timme.
Så därför säger läkaren att jag verkar ha en väldigt effektiv livmoder och nu när kroppen "vet" vad det är som händer och allt redan är förberett sedan förra gången kommer det troligtvis gå väldigt fort redan från start.
Hon verkar väldigt säker och har på vartenda samtal flera gånger om sagt att jag ska förbereda mig mentalt på detta och att jag absolut inte får vänta hemma utan måste fixa barnvakt och åka in direkt när värkarna drar igång.
Själv är jag skeptisk och har jag svårt att förstå hur man kan förutspå en förlossning sådär....
 

 
jo precis. Kommer nog vara svårt att mentalt orka igenom en ny långdragen förlossning när man har fått höra det här hela tiden...
Men jag tror att läkaren kanske tänker att det är ännu värre med en väldigt snabb och intensiv förlossning om man inte är förberedd på det. Så jag antar att hon bara vill väl.
Och hade jag inte vart förlossningsrädd och gått på samtal för det så hade jag ju inte hört nåt alls om detta. För BM har aldrig nämnt det....
Och då skulle jag nog ha ställt in mig på en ny långdragen förlossning och väntat hemma in i det längsta. 

 Marie Cedergren upp på Nike-mottagningen.'
Hon har verkligen hjälpt mig både med att bearbeta förra förlossning och böja se positivt på den här

ja det gäller nog att man får "rätt" läkare/BM om dom där samtalen ska ge nåt!
Var uppe och pratade med någon annan 1 gång efter Nellies förlossning och det gav verkligen ingenting!

säger detsamma!
Mycket sitter ju faktiskt mentalt...
Jag gick ju bara över 8 dagar med Nellie, men det räckte för att jag skulle hinna ge upp totalt och ställa in mig på att även förlosningen skulle gå åt helvete...
Och då är det kanske inte så konstigt att det blir så
Så nästa pyre får väldigt gärna titta ut några dagar innan BF. Tror faktiskt det kan påverka hur nästa förlossning blir ganska mycket eftersom det då kommer vara lättare att hålla tankarna positiva!

Jag är också sugen på att börja plugga efter mammaledigheten...
Men det som får mig att tveka mest är att förskolelärarutbildningen inte finns här i stan utan bara i Nkpg. Känns trist att ha cykelavstånd till Campus och sedan ändå behöva pendla enda till Norrköping och därmed ha barnen massa extra tid på dagis.
Hoppas dom hinner ändra utbildningen tills det är dags för mig att söka
Eller att jag hittar en distansutbildning!

Jag pluggar nog faktiskt bättre på distans.
Nu var det ju i och för sig komvux jag läste på sist och där är det väl lite "slappare" än universitetet, men tyckte jag fick mycket mer gjort när jag satt hemma än på lektion.
Läste vissa kurser i klass och vissa på distans.

kan tänka mig det. Komvux kändes lite som dagis för vuxna ibland....
Jag kunde plugga max ett par timmar om dan och ändå blir klar flera månader tidigare än vad jag skulle och dessutom få MVG i nästan alla ämnen.
Alldeles för lätt i mina ögon!