Inlägg från: Åsalie |Visa alla inlägg
  • Åsalie

    HUR kan det vara ok att skola in 1-åringar på dagis!?

    "Jag tror ju att barn blir självständiga genom att vara trygga. Jag tror mina barn blir trygga av att upptäcka världen tillsammans med mig eller min man åtminstone de första två åren"

    mkt klokt :)

  • Åsalie
    Tinnys skrev 2009-06-05 12:13:04 följande:
    Det finns väl ingen som skulle lämna en ett åring på dagis om man inte var tvungen. Min mista kommer vara 17 månader men skulle älska att gå till dagis redan nu, men det är ju så olika. Folk måste ju få göra det som de anser är bäst för sin familj. Jag hade gärna stannat hemma längre, men det har vi inte råd med. Men jag hade inte stannat hemma för min lillas skull utan för mellan killen som är tre snart och inte redo för dagis, hoppas det blir bra när båda går på samma stuga..... ångest...
    jo det finns massa.....majoriteten eller åtminstone hälften skulle jag uppskatta skulle lämna även om man inte vore tvungen,..det är ju det som diskuteras mest :)
  • Åsalie
    Norrland09 skrev 2009-06-05 13:28:21 följande:
    Förresten TS och alla andra dagishatare; hur kan dessa ett- och tvååringar skratta,äta mat, sova, ha kul och UTVECKLAS när de är övergivna, otrygga, helt oförestående och vantrivs på dagis....? Svara på den frågan är ni vänliga! Om dagis vore en sådan fruktansvärd plats för en ett eller tvååring så tror jag att fler skulle absolut ha problem i skolan senare och i det sociala livet. Och anknytningen till föräldrarna måste ju gå helt i spillror tydlligen?!?! Tvärtom så är det bevisat att barn på dagis har en betydligt bättre språkutveckling än "hemmabarn", de blir mer socialiserade och lär sig att visa hänsyn, att vänta på sin tur, att anpassa sig till andra och inte bara tänka på sig själv. För hur man än är som mamma så är ens egna barn alltid bäst. På dagis får de lära sig att det finns fler barn som är minst lika bra. Att det finns andra att ta hänsyn till. För barn behandlar aldrig sina kompisar och fröken på samma sätt som sina syskon och föräldrar. Men framförallt, svara på frågan här ovan. Hur kan ett övergivet, otryggt, oförstående barn utvecklas, skratta, äta,sova och tjuta av glädje när man säger att det är dagisdags.... det skulle jag vilja veta!
    jag kan svara :) fast vet inte om jag svarar för alla...men jag tror att barn kan tycka att det är jättekul på förskola, och jag tror inte alla eller kanske ens många barn känner sig övergivna och otrygga där... de nämnda barnet/en som tjuter av glädje över dagis är ju på rätt plats!!

    Jag tror dock det tuffa och säkra barnet tar för sig, medan de snälla och försiktiga barnen tar ett steg tillbaka, speciellt i stora grupper där kollektivet "härskar" över individen. Såvida inte personalen är oerhört uppmärksam och jämnar ut mellan undergivande och överlägsna barn hela tiden trots mycket att göra....men det är nog inte så sannolikt att det hela tiden observerar just detta, med tanke på blöjbyten och andra grejjer...jag tror det är omöjligt att göra det rättvist för svaga barn i såna grupper med så få pedagoger. Det känns därmed inte alls bekvämt för MIG att föreställa mig mitt ettårigabarn på en sån avdelning.

    På öf kan sådana saker också hända (aktiva/starka barn tar över) men där är ju föräldern på plats och visar hur man ska bete sig..... Tycker det är jätteviktigt att visa från början att man inte får "köra" över andra barn i sitt beteende, och jag menar inte att pedagoger är dåliga på detta men jag tror som sagt att det behövs fler. 

    Många "dagis"föräldrar talar om stimmet och tjoet på dagis, att barnen är helt övertrötta och supergnälliga när dom kommer hem. Detta är åxå något jag är lite skeptisk emot. Tror i många fall barnen är överstimulerade.
  • Åsalie

    vänta nu norrland....lugn och fin, jag har en lugn snäll försiktig dotter och inte menar jag "svag" som negativt! Jag älskar hennes fina sätt mot andra, men hon ÄR svag i gruppsammanghang, då andra barn "kör" över med sitt "högt och lågt"-beteende.... 

    det talas väl aldrig negativt om såna barn? Jag får alltid beröm för min genomsnälla dotter som aldrig för sitt liv skulle tränga sig före någon eller knuffas. (negativa kommentarer brukar tvärtom komma om de busiga/våldsamma barnen)

    Bara ville få det sagt!

    Sen....jag tror dig faktiskt till 100 % att i ert fall kan dagis varit kanonbra! Och gud vilka underbara pedagoger ni verkar ha.... (Jag är inte ironisk alls) Det glädjer mig att höra, för jag tycker (är dock partisk) att de tillbakadragna barnen behöver lite mer fokus, speciellt se till att de kan vara fullt trygga i grupp. Att allt sker på lika villkor, lugnt, snällt och fint :)

    jag kan nog ha sett mkt dåliga sidor av förskolor..... tex fröknar (unga) som mest suttit och skvallrat på lekplatser än att hjälpa/trösta/medla mellan barnen....

  • Åsalie

    en sak till......även umgänge med andra hemmaföräldrar har hjälpt mitt försiktiga barn, så dagis behöver inte vara oumbärligt om man säger så....så länge man har vuxna som medlar och hjälper till att bidra med trygghet så... regelbundna träffar med andra barn är nog väldigt bra, men man ska alltid få barnet att känna sig tryggt är jag övertygad om....inte jäkta..... världen måste få vara liten innan den kan bli stor....'är jag övertygad om....men blir barnet 100 % tryggt hos pedagoger istället för föräldern så kan jag absolut köpa det. Känner man sådan tillförlitelse till personalen så skulle jag kunna skola in faktiskt. Men nu är det dessutom så att jag älskar hemmalivet så det blir ändå inte akutellt ;)

  • Åsalie
    Norrland09 skrev 2009-06-06 21:04:28 följande:
    ami - *suck* Tänker inte ens svara något dylikt. En annan sak undrar jag oxå över - Varför är det inga dagisföräldrar som gnäller på hemmaföräldrar men i princip ALLA hemmaföräldrar gnäller på dagisföräldrarna? Har hemmaföräldrar nån slags översittarroll i samhället med rätt att döma andra? Varför har de utsett sig själva till "störst bäst och vackrast" ? Handlar det inte bara om olika VAL ?? Och är det inte så i samhället att för det mesta kan man inte avgöra vem som har rätt och fel...? För den här dagisdiskussionen är rätt fjantig egentligen. Inget av dagisbarnen lider eller mår dåligt - det är bara att ta av sina extremt partiska och dömmande glasögon och kika in genom fönstret på ett dagis så ser man att de har riktigt trevligt. Ingen av hemmabarnen lider heller då jag tror att de flesta hemmaföräldrarna ser till att kidsen får träffa andra kids. Så. Varför tjatar man om att dagis är så hemskt EGENTLIGEN!?! VAR finns de ledsna, osäkra, otrygga dagisbarnen? Vem har sett dem med EGNA ögon? Jag som faktist har barn på dagis ( i flera omgångar) har aldrig sett dessa barn men tydligen så ser hemmaföräldrarna väldigt mycket misär eftersom de säger att det är SÅ HEMSKT på dagis. ... eller är det så att man tror att man själv vet vad som är bäst för ALLAS barn och därför dömer innan man ens vågat skaffa sig en ärlig uppfattning...??
    tja...i mitt fall så har jag SETT det själv, och även TS har sett det själv.... läs ts så ser du, det var pga det hon sett som hon startade tråden.

    Jag som valt att vara hemmaförälder har fått många kommentarer och blickar när jag berättat att jag inte har stora på dagis trots rätten till 15 h (mammaledig med 2an) jag är verkligen one of a kind, dagis är helt klart normen här, och nästan alla undrar hur jag ska kunna ge min dotter tillräcklig stimulans.

    Jag tror dock att många barn älskar dagis.... jag var ju en av dom själv när jag var liten......
  • Åsalie
    Hemmaföräldern skrev 2009-06-06 23:31:42 följande:
    Problemet är att man blandar ihop begreppen. Det finns många problem inom förskolan och mycket som kan bli bättre. Det måste vi som är vuxna våga se och ta tag i. Gotlandsupproret på Gotland är ett bra exempel på föräldrar som agerar. Det är oroande att så många dagisföräldrar blundar för stora barngrupper och lite personal. Sen är det så att det hemmaföräldrarna är emot är att vi har en familjepolitik som med ekonomiska styrmedel försöker tvinga alla föräldrar att lämna ifrån sig barnen när det är 1 år. Den spontana reaktionen blir nog då i stil med "vad då lämna våra barn till dagis, det kan aldrig vara ett bättre alternativ än att ha barnet hemma". Går man sen till media så matas vi hela tiden med myter om att barn måste ha dagis för att bli socialt välfungerande. Men det är i familjen socialisationen sker (läs Gordon Neufeld). Det räcker med att gå till skolan för att se att beteendestörningarna ökar. Om den myten stämmer så borde skolan krylla av socialt välfungerande barn men så ser det verkligen inte ut idag. Och så det här med att dagisbarn blir bättre i skolan. Om det stämmer så borde Sverige uppvisa toppresultat i internationella tester men varje gång OECD Pisa undersökningen genomförs så får Sverige sämre resultat och halkar ned på listan. Hemskolade barn är de som uppvisar bäst resultat i skolan och alla undersökningar visar att det är mammans utbildningsnivå som avgör hur det går i skolan, speciellt när det gäller matematik. Dessutom får barn med mamma hemma bättre resultat i skolan. Som hemmaförälder blir man till slut rätt trött på att få en massa myter slängda i ansiktet och ännu tröttare på att media hjälper till att hålla dem vid liv. Jag tror att två saker behövs för att vi ska kunna mötas bättre: media måste börja servera fakta och inte myter (syftet är väl att hålla liv i dagens familjepolitik och ursäkta den egna livsstilen), vi måste få en familjepolitik som subventionerar alla alternativ (inklusive hemmaalternativet) rättvist.
    mycket tänkvärt!
  • Åsalie
    tessi3h skrev 2009-06-10 19:17:10 följande:
    Jag förstår inte alls vad vissa av er menar? Bara för att man inte anser att förskolan är den bästa platsen för en ettåring så är man en "dagishatare" eller "nedvärderar dagis". Jag har själv arbetat på förskola i tre år och jag är utbildad lärare. Min åsikt är att förskolan rent generellt sett är fantastiskt bra med engagerad personal. Personligen är mina erfarenheter att de allra minsta har det bättre hemma. Jag väljer att vara hemma med dem tills det är åtminstone två men gärna tre för det är då barnet börjar få ett behov av vänner samt att barnet och jag kan kommunicera om vart jag ska och varför och även vad som hänt under dagen. Allt bra som en ettåring lär sig på dagis kan den lära sig hemma men däremot slipper den lära sig "dåliga" saker och bli utsatt för knuffar och dyl. Min ettåring satt kvar i vagnen idag när jag sprang in på dagis för att hämta stora killens hjälm och bara på den minuten hann en annan ettåring fram och kastade sand i ansiktet på min pojke. Jag vill verkligen skona min lilla pojke från sådant om det går åtminstone tills dess att han är stor nog att förstå och prata om det. Tror även att en ettåring behöver tryggheten och stödet av en förälder då den ska upptäcka och undersöka världen. Det mest sjuka påståendet i denna debatt är att den lilla ettåringen lär sig att bli trygg i sig själv genom att lämnas på dagis. Jag tycker att det är naivt att tro och önskar att ni läste lite barnpsykologi. Sen kan de säkert också bli trygga men det går inte ens att ta på allvar att det skulle vara en förutsättning. Slutligen. Jag är hemma med mina pojkar lite längre för att jag tror att de i slutändan blir självständiga och trygga av det samt att jag inte vill missa en enda stund av denna tid. Överbeskyddande, absolut inte. Mina barn får klättra högt, springa och cykla i större utsträckning än många andra jag ser. Min 3,5 åring tältar i skogen, täljer på pinnar och grillar korv vid eld.
    kunde ha skrivit det själv!! :) tycker precis samma.....
  • Åsalie
    miole skrev 2009-06-22 17:59:38 följande:
    Jag VILL VILL VILL vara hemma med min dotter som är ett år i minst ett år till men ekonomin tillåter inte å A-kassan kräver att man ska ha barntillsyn om man är arbetslös gå på politikerna om denna fråga "dom skulle ju så vackert tänka på oss barnfamiljer så dom när det var val dessa moderater, tycker inte jag märkt något av detta.
    När jag stämplade ca 3 månader förra året så var jag hemma med min dotter. Det var helt OK för A-kassan SÅ LÄNGE jag hade ordnat barnomsorg DEN DAGEN jag blir erbjuden ett jobb. Givetvis får jag inte tacka nej till ett jobb pga barnen. Men som sagt....antingen en dagisplats eller en mammaledig vän (exempelvis) eller någon pensionerad person, farmor, morfar etc fungerade fullt ut som "beredd barnomsorg" den dagen jag blir kallad på intervju eller får ett jobberbjudande. Det man uppgav på sin ansökan var personens namn och telefonnummer.

    Det kanske är olika från akassa till akassa? Jag har SKTF.
  • Åsalie

    hemmaförälder, jag håller med dig...,...väldigt bra att det blir diskuterat, dagis är ju subventionerat idag, om det inte hade varit det och pengarna istället hade gått till föräldrarna att göra vad man VILL med, så är det inte säkert att lika många hade valt barnomsorg. Många ser det som självklart med barnomsorg, men det är ju trots allt ett "politiskt" spel som verkligen lyckats....

  • Åsalie

    jag kanske redan har skrivit detta...(glömsk, sorrig...skyller på amning) men i Tyskland har dom inte föräldrarpenning alls utan istället får en av föräldrarna ett rejält skatteavdrag så att den andre föräldern ska kunna vara hemma på heltid, dock blir det ju säkert snålare än vår föräldrarförsäkring totalt sett... MEN det skulle vara bra att ha som alternativ här i Sverige.... för folk som vill vara hemmaföräldrar. Jag tror det gäller de 3 första åren, sedan får barnen skolas in på förskola....

    alternativ, då menar jag att de som vill göra så ska kunna välja det....de som vill ha vanlig fp kan göra så (tex ensamstående).....

    hemmaförälder - du verkar ha koll, kan man påverka politiker nånstans? ex. skriva under nånstans eller nåt ;)

Svar på tråden HUR kan det vara ok att skola in 1-åringar på dagis!?