barn i "koppel", sele med lina

¨Det skulle jag gärna göra!

Förresten. Vad är problemet med att barn är trygga i sig själv, går iväg och utforskar? Häng med då på hans upptäckarstråt! Har sett ett otal föräldrar som går ut med sitt barn och har bråttom! Hur tänker man då? Det är dömt att falera. Då kommer man föda katt och råttaleken dessutom utöver barnets frustration att inte få titta klart på det intressant denne hittat. Vad gäller dagis är det deras ansvar att ha koll på barnen såklart. Där spelar det inte någon större roll vilken typ av barn det är.

Jag har alltid föredragit att lära mina barn vart de får springa och vart man måste gå. Inga problem med nån av mina fyra. Jag skulle aldrig satt ett koppel på dem och jag tycker det ser slappt ut de få gånger jag sett föräldrar som har det. Men då kan ju föräldrarna slappna av och prata ostört i sin mobil och ändå ha koll på ungen . Fiffigt...?Barn ska inte få göra allt de vill, vissa saker är de för små för och att låta en unge gå på bryggan i sele skulle jag aldrig göra. Mina barn får gå på bryggan i MITT sällskap och OM de håller mig i handen alternativt går försiktigt. Annars har de inte på bryggor att göra. Vissa är då för rädda att ta konflikter och att säga nej..

Problemet är inte att han inte får upptäcka saker. Problemet är att han vill upptäcka saker mitt i gatan... Inte så lämpligt faktiskt! Jag är också restriktiv med mina "nej" Har ett barn med hfa och då gäller det att vara väldigt tydlig med både miner och röstläge. Rutiner är också A och O. Tror att det är bra för alla barn.

Alla som inte använder sele har INTE lugna, snälla barn som inte vill springa hit och dit men i stället för att slappa med en sele kanske man kan visa sina barn hur det ska gå till och om barnen är så små att de rusar blint och inte ens kanske förstår att trafik är farligt kanske de ska sitta i vagn. Jag har haft syskonvagn och om den lite äldre inte gått bredvid min vagn utan försökt rusa iväg har jag satt barnet i vagnen TROTS protester. Det tar inte så många gånger innan de fattar att de måste gå lugnt bredvid vagnen om de vill gå..

När jag inte hade barn och när jag hade min äldsta dotter ifrågasatte jag verkligen det här med sele. Varför då, liksom? Uppfostra barnen istället, tyckte jag.Sen fick jag min son. Han var en annan sort. Han älskade att gå och springa - och det är ju sunt. Han tyckte inte om att åka vagn eller sjal när han kunde springa själv. Till detta hade han sedan noll själbevarelsedrift. Vi pratade, förmanade, höll handen, klämde ner i vagnen (= panik hos gossen) osv, osv). Hålla handen var lönlöst, han slet sig om han fick se något spännande. Det blev till att springa tätt efter och ev hålla i kragen eller rycka tag i barnet i sista stund vid fara. Dessutom hade vi storasyster, vi kunde ju inte lämna henne i sticket och bara springa efter lillebror. Vi skaffade aldrig en sele. Den hade kunnat spara oss mångta ryggskott och många halva hjärt-attacker. Så här i efterhand kan jag defintivt se sele som en säkerhetsgrej. Likväl som att trycka ner ett barn som vill springa i en vagn och sela fast. Vad är skillnaden? Selen är ju i så fall mycket friare. barnet är nöjt och glatt och kan springa inom en viss radie. Jag tycker inte man ska använda sele av pur lathet. Ofta är den onödig, men som säkerhetsgrej när man har orädda springbarn är den ju suverän. Får jag fler barn som min son, skaffar jag en sele.

Det är attityden som bekväm förälder med förevändning att man vill ha säkra barn utan någon som helst självkritik som jag vänder mig emot. Jag har förklarat exempel på när det är bra att vara utan sele men i och med att ni enbart ser livet utifrån era ögon som föräldrar ser ni inte värdet av att försöka lösa saken utan hjälpmedel i första hand.

Problemet är att man ser två alternativ på detta problem. Antingen ha örnkoll hela tiden så att man ständigt kan stoppa barnet när det är på väg ur, eller ha sele. Testa ett par gånger, fler behövs inte, att låta barnet klättra och falla men ta emot. Då för deras eget säkerhetstänk chans att aktiveras vilket det inte får med sele och man är fast i ett hjälpmedel en viss tid, många gånger i onödan.

Precis!Eller som idag när Mville kolla om man kan smita på bryggan.... då önskade jag att vi hade haft sele