barn i "koppel", sele med lina

Vad pratar du om? Du vet inget om mitt barn och hon är verkligen inte ett stillsamt valiumbarn utan har friskt med egen vilja och det kan låta lika friskt från hennes pipa när det vill sig. Däremot är jag restrektiv med "nej" som är helt onödiga och sparar på krutet tills det verkligen behövs. Det hjälper mycket. Sen har jag lyckats kanalisera hennes vilja genom att visa på alternativ. Som exempel tycker hon mycket om blommor och djur och istället för att dra i dem så har hon lärt sig klappa fint. Det var helt nödvändigt för vår hund så han ska slippa utså misshandel.
Jag har en vän som just har ett barn som "är av den värsta sorten" och sett hur de hanterar situationen från månader tillbaka. Deras problem har förvärrats av att de har en till liten bebis som 2-åringen lägger sin frustration på. I början bestod föräldrarnas protester av snälla tillsägelser och styra undan 2-åringens hand som slår den nyfödde. (!) 2-åringen protesterade sprang iväg och började misshandla andra saker som kom i hans väg fö en katt och råtta-lek och de förmådde sig inte att på riktigt visa missnöje med sin 2-åring. Nu efter några månader till börjar frustrationen synas mer och mer från föräldrarna. De säger fortfarande till mjukt men med lite irritation när barnet sätter igång men nu eskalerar det snabbare med irritationen från föräldrarna och pappan blir rejält arg efter ett tag (!). Det stora misstaget föräldrarna gjort enligt mig är att barnet får olika reaktion för samma beteende. Först knappt någon reaktion och på slutet stor reaktion. Barnet ges inte en chans att veta konsekvensen av sitt handlande i och med det ojämna bemötandet. Häri finns en stor likhet med barn och hunduppfostran i och med att hundar är lika duktiga på att testa gränser och även där har jag stämt i bäcken och när man stämmer i bäcken går inte ens hälften av energin åt som pappan till bökiga pojken när han blivit arg på sin son.

Tilläggas bör såklart göras att det ska kombineras med positiv förstärkning enligt mig.

Förresten. Vad är problemet med att barn är trygga i sig själv, går iväg och utforskar? Häng med då på hans upptäckarstråt! Har sett ett otal föräldrar som går ut med sitt barn och har bråttom! Hur tänker man då? Det är dömt att falera. Då kommer man föda katt och råttaleken dessutom utöver barnets frustration att inte få titta klart på det intressant denne hittat. Vad gäller dagis är det deras ansvar att ha koll på barnen såklart. Där spelar det inte någon större roll vilken typ av barn det är.

Oj vad fint du skriver. Det är fantastiskt med människor som är så extremt övertygade om sin egen perfekthet. Jobbigt bara när fasaden faller och de landar på jorden igen.

fam kaos skrev 2009-08-08 11:10:08 följande:

Svara på frågan istället. Varför tycker du inte man ska hänga med sitt barn när det vill utforska världen? Lätt att klanka utan svar tydligen. Har jag sagt jag är perfekt?

Vem påstår sig inte vilja följa sitt barn när det utforskar menar du?? Sen så måste väl även du medge att du inte låter ditt barn utforska precis allt som kommer i er väg, eller att du gärna tar en omväg bara för att låta ditt barn utforska??

Det är inte lönt egentligen. En del ser bara sin egen förträfflighet och blundar stenhårt för det ologiska i sitt resonemang.

Annbom som jag först svarade till skrev; Vi har testat honom och han blir inte rädd det minsta när han inte hittar oss utan sjunger och börjar leta efter oss. Således undrar jag vad det är för problem med att följa efter snarare än att motivera en sele med det beteendet från grabben.
Det stämmer att jag inte låter min dotter göra allt som hon känner för, vad ska vi hitta på, om hon får för sig att peta runt i ett avgasrör på bilen bredvid i garaget. Men jag behöver ingen sele för det. Hon märker på mig när det är viktigt att lyssna och vill hon inte lyssna just då flyttar jag på henne. Få och konsekventa nej underlättar. Jag är inte perfekt för att säga så.

...

Vad är ologiskt? Det handlar om sele eller ej. Selen är till för föräldern och inte barnet. Min dotter tycker om att rida på min axlar och det har jag som reserv när tiden tryter om vi ska någonstans. Klart att man inte kan ha fler än en unge däruppe men sele tycker jag ska vara sista utvägen.