barn i "koppel", sele med lina

Min kille med hfa känner inte av sina kroppssignaler på ett adekvat sätt! Inte lätt att lära dem då. Men góa är devåra barn!

Ska iväg och jobba men kommer tillbaka i kväll! Ha det bäst så länge!

Varför ger du en massa exempel du sedan reviderar när man tittar närmare på dem. Det är väl bättre du skriver som det är så man slipper ödsla med massa inlägg för att få fram hur det ligger till.
Har man ett barn som inte fattar något at konsekvenser så är det klart att man behöver hjälpmedel. Jag menar och har gjort hela tiden att när man försökt vara kreativ inkl, fråga andra om tips och inte kommer något vart, då är det läge att fundera på sele. Inte innan för att det är bekvämt.

Är du så frustrerad att du tror jag menar alla barn med allehanda medicinska hinder? Döva barn? Blinda barn med kanske ska testa sig fram där det är farligt när de inte ens vet att det är farligt. Klart att jag inte menar dessa barn.

Jag tror att folk känner sig påhoppade när du påstår att de använder selen för att de är lata, bekväma och oengagerade föräldrar. Vilket jag tycker är är ett påhopp på andra. Man kan inte utgå att folk är lata för att de använder sig av ett hjälpmedel för säkerhet. Det är inte alla gånger man har tid att vara den pedagogiska föräldern som kan visa sina barn grodor, intressanta grässtrån osv. Ibland har man en tid att passa och ibland har man ett annat mål med promenaden.

Jag har en på 2,5 som blivid nockad av gungor på lekplatsen minst tio gånger... ser han nått rolig t flyger konsekvenstänkandet all världens väg.

Vi har testat på "ofarliga" ställen och han kan springa flera hundra meter innan han ens sneglar över axeln för att se att någon kommer efter. I folksamlingar är det sele eller vagn som gäller efter att han kommit bort flera gånger - han är snabb som blixten. I midsomras skrämde han oss (och sig) ordentligt. När vi hittade honom efter en halvtimme trodde vi att han skulle hålla sig till oss en stund eftersom han blivit så rädd - men efter tio minuter var han borta igen... och kring midsommarstången vill man ju helst slippa sele

Och du säger åt mig att jag läser inläggen fel...*suck*..
Läs om mitt inlägg, och läs HELA inlägget... Då SER du kanske vad jag tycker om det med!! Man låter inte ett barn falla med flit, oavsett om man tänker ta emot det eller ej!!
För du kan ALDRIG garantera att du lyckas fånga barnet, aldrig...

Sen om du tänker liiite längre.. VEM ska skydda barnet?? Jo förälderna, VEM ska barnet ha förtroende för?? Föräldern..
Det du gör, sätter sig i barnets minne, om än i det undermedvetna.. Konsekvensen av detta blir att du kanske aldrig får åtnjuta att ditt barn vänder sig till dig, utan från dig då du påvisat för barnet att den som inte går att lita på är du!!

Det är just det där överdrivna säkerhetstänket som fängslar barn. Ok, då kör vi efter överdriven säkerhet och vänder det tillbaka. Åker du buss/bil/färja/cykel eller liknande med ditt barn. Du kan aldrig garantera att något inte ska hända. Så var det med det.
Kära nån, jag har visat att just det jag gör, informerar barnet om att något visst är farligt/inte bra, låter sen barnet testa själv under kontrollerade former och upplever att det jag just informerat om stämmer. Däri har du förtroendet som barnet sedan känner för dig snarare än en massa nej i vardagen och sele med koppel som visar att du inte har förtroende för ditt barn och vill kontrollera barnet innan det har en chans att prova.

Jag har sagt och i forumet sett att många gör det av bekvämlighet, inte att de är lata och oengagerade. Så hitta inte på extra saker för att "bättra på" din åsikt. Upplever du att du inte prövar saker för att ev. kunna slippa sele är det upp till dig om du känner dig lat eller oengagerad. Själva har en del sagt att de även gör det av bekvämlighet så det är inget påhopp.
Se promenaden ur ditt barns synvinkel. Det struntar i om ditt mål är att hinna till en viss punkt inom en viss tid när det finns saker att upptäcka. Den tiden i barnets liv är inte så lång att det behöver bli så bökigt att planera in extra tid och backup med positiv avledning för att komma vidare när barnet fått chans att upptäcka saker. Men det blir ett problem när man prioriterar bekvämlighet och mål annat än barnets synvinkel.

Men det beror ju defintivt på vad det är.
De gånger jag har känt störst behov av sele är i trafiken. Bl a under vår semesterresa på Malta då sonen var 23 månader. Vi fick springa och hålla honom i kragen hela tiden. Jag tänkte inte lära honom trafikvett genom att närapå låta honom bli överkörd.

Ajälvklart ska man visa världen för barnen och lära dem hantera de faror som finns. men det är inte säkert att barnen är mottagliga för de lärdomarna i just den åldern de har som minst självbevarelsedrift... Då är det bäst att tänka basal säkerhet först, och lärdomar sedan. Så att man har något barn kvar.