Här finns vi, som har ett barn men svårt att bli gravida med tvåan.
Nu kämpar vi vidare!
(Vi är lite småbitchiga,
så har du bara försökt i några månader så passar du inte in här.
Så det är faktiskt på egen risk...
Denna tråd ligger i svårt att få barn forumet, normaltiden för att bli gravid är upp till ett år.
Först efter det, så får man komma och börja med utredning.)
Hej!
Jag har tjuvläst lite här ett tag. Jag känner att jag kanske egentligen inte passar in här eftersom ni verkar ha försökt få syskon betydligt längre än vi. Vi har en dotter född juli-07, sen dess har vi inte "skyddat oss" och sen förra sommaren har vi försökt aktivt. Det tog ett tag för oss att bli gravida med dottern också och under resan har vi också fått tre ma.
Vi har flera vänner som fick barn ungefär samtidigt som oss och nu har alla hunnit skaffa syskon. Det gör väl oss egentligen inget om det blir lite större åldersskillnad, men det som tär är att vi inte vågar tro att det verkligen kommer att gå att skaffa fler.
Det känns också svårt att tillåta sig att vara ledsen över detta eftersom vi ju ändå har en dotter. Det är också många i omgivningen som verkar tycka att vi ska vara tacksamma att vi fått ett barn iallafall. Det är vi ju förstås, men vi vill så gärna att hon ska få syskon.
Det är så mycket känslor och kanske överdramatiserar jag också. Vi har ju fått ett barn så det kan ju visst gå bra igen. Men det är en sån ovisshet och kamp! Missfallen som jag har upplevt som enormt påfrestande gör också att det är svårt att glädja sig vid en ny graviditet.
Välkommen kajan.
Usch avd jobbigt med 3 mf 
har ni gjort mf utredning och vanlig utredning?
Och självklart är man tacksam för det barn man har, o det är en stor tröst..men att inte kunna ge barnet ett syskon, är en fruktansvärd sorg, så att glädjas åt det barn man har hela tiden är lätt att säga,o iåförsig gör man ju det hela tiden, men sorgen för nr 2 finns ju där...
man kan ju inte hela tiden glädjas åt det man har..o rycka på axlarna åt det man inte har, specigellt sådanna här stora saker.
Kram på dig
Välkommen... frågar som Höstis, har ni gjort mf+ vanlig utredning?
Det är hårt och lite tabu att sörja det faktum att man inte kan bli gravid om man har ett barn. Folk tycker att man ska vara tacksam för det man har och inte tjura över att man inte får fler.
Det sticker tydligen i ögonen.
Förresten... hur ser era titthålsärr ut?
Kikade på såren idag, två små fina nere vid livmodern och sen det vid naveln.
Fast det ligger inte under naveln som han sa, han har liksom öppnat hela navel?
Det är sytt från sida till sida, lite som ett kors.
Är det så man göra? Jag har ju inte en enda bristning eller löshud på magen...och nu ser min navel helt misshandlad ut.
Men nu är det färskt så man kanske inte ska titta... men jag var tvungen att byta bandage.
Dom syns inte alls.
Jo..föresten...har ni inget att göra så skaffa 2 långhåriga hundar som älskar att leta boll....o så kastar ni in bollen i en stor,jag menar stoooooor kardborrebuske.................
Ja..det är vad jag har gjort..nu vet jag hur dom buskarna ser ut...SUCK!!!
Höstis: Min navel ser helt uppfläkt ut, snittad åt alla håll. Jag trodde att de öppnade en precis under naveln. Nåja...det ser nog bättre ut snart.
Är bara trött på hela situationen... har inte pendlat så här mycket fram å tillbaka i humör någonsin tidigare.. idag har tårarna runnit.. Det är så ORÄTTVIST!!!!