Aga?

Men det är ju föräldern som brustit i sitt uppdrag att vägleda barnen - så varför ska barnet straffas?"Tyvärr, lilla Kajsa, din mamma&pappa har inte visat dig hur man ska vara mot andra människor, så nu måste vi daska dig lite!"Vad lär det barnet, menar du?

Jodå, har som sagt själv barn i omgivningen som verkligen är ouppfostrade och mer eller mindre klättrar på väggarna i sina försök att ställa till bråk.Det som funkat där i många fall är införandet av tydliga ramar. Och straff som känns utan att vara fysisk, dvs. att om barnet tex. cyklat som en idiot så har man plockat bort cykeln. Har barnet missbrukat datorn, ingen dator osv osv. I början har gränserna testas hårt men allt eftersom föräldrarna inte ändrat sig har de fått en mycket mer harmonisk tillvaro. En av de jag känner tog sig till sist tid att kolla upp sin son på 11 år och det visade sig att hans problem faktisk bestod av grav ADHD som förvärrades då föräldrarna var okonsekventa i sin uppfostran. Den killen är ett helt nytt barn nu när han får medicin för att tämja sina problem och föräldrarna fått hjälp med att sätta upp regler och ramar samt lämpliga bestraffningar (i hans fall inverkar olydnad på hans veckopeng och tv tid.)

Rödstrumpa? Vad har nu feminism med det hela att göra?

Trevligt med personliga angrepp, hör du. Är det dit man går när argumenten tar slut?Eftersom du verkar försvara aga så vildsint så kan jag inte dra någon annan slutsats än att du tycker det är fint och bra och rätt att slå barn och att man är en moralkärring alt. korttänkt om man inte håller med. Och man av den anledningen har svårt att sköta sin föräldraroll eller sina åtaganden som förskolepersonal.Det är svårt att tolka dina ord annorlunda, vet du. 

*fniss* ok

Återigen: Varför ska man daska barnen när det är föräldrarna som brustit och gjort fel? Borde man inte örfila upp dem istället då?

Var hittar du det? Skrev jag att du hade svårt att fatta? Eller att du är dum? Eller något annat vi kan tolka som personligt angrepp? Jag skrev att det var ett märkligt sätt att uttrycka det på. Det är inget personlig angrepp. Inte ens i närheten.Skillnaden mellan oss är att jag inte kan se en enda situation där det är okej eller nödvändigt att slå ett barn. Inte för att jag nödvändigtvis måste skrika barnmisshandel om det händer men jag tycker det är onödigt och ett maktutövande som är felaktigt. Och har man väl börjat så tror jag det blir lättare att gå över gränsen igen.Som förälder är man, faktiskt, skyldig att inte lägga hand på sitt barn. Att man brustit tidigare är ingen ursäkt för att plötsligt "ta i med hårdhandskarna" fysiskt. Det faller på sin egen orimlighet. Varför ska barnet lida för att föräldrarna misskött sin roll? Vi kanske ska aga mamma och pappa istället?

Haha, ja folk brukar säga det Jag försöker iaf :-P

Nej, men nu pratade jag om föräldrarna.Varför inte "daska dem på näven" när det är de som brustit, de som är ansvarig för sitt barns beteende?Att daska sitt barn kan få samma psykiska konsekvenser som örfilar och slag, även om smärtan är lindringare. Det är fortfarande fundamentalt fel, så vi spelar defintivt inte på samma fottbollsplan ens.