Aga?

Då söker man hjälp på skola,barnomsorg etc för jag vet vart du vill komma och det har jag redan i tidigare inlägg tagit bestämt avstånd ifrån! En dask på en näve i kattlådan-fine.men absolut inget annat!!
För dem de drabbar definitivt professionell hjälp antingen active parenting grupper som kommuner ofta erbjuder eller kurator o dyl

Ja,jag har två barn på 12 resp 8 år.
I stor del tar de efter absolut,jag har inte daskat ngt av mina barn.har faktiskt aldrig behövt ens ta den ställningen.
Vad jag fortfarande anser är att en dask inte blir ett negativt inlärt beteende hos ett barn om de inte upprepas i tid o otid vill säga.

snälla kolla lite runt med olika förskolor etc o se om det ens inträffat...tror inte det.
om det skulle göra det så tror jag att föräldern till det barnet som daskade har så att säga överanvänt dask och det har jag sagt innan att det står jag heller inte bakom.

nu gott folk ska jag gå och lägga mej.
önskar er alla en god natt.

Det finns ju alltid skillnader mellan föräldrar tots att ingen av dem slår sina barn och ja,jag har arbetat aktivt med gränssättning,absolut!
Min åsikt är däremot att det finns vissa som INTE arbetar aktivt med gränssättning och förespråkar att barn skall vara med på alla fronter ,hörn och håll....i min uppfostran så är även sådana saker en gränssättning,att markera för barnen att nu är det vuxna som umgås med varandra,jag ränner inte på ditt rum när du har vänner här och då får du acceptera att jag vill prata vuxenprat med mina.Och i de flesta fall man hör att föräldrar skall ha barnen in i minsta del av livet,det är oxå i mina ögon de fall där jobbiga hängiga,gnälliga barn hänger över köksbordet och "förstör" en tex hel fika stund för både mamma och gäst.... dessa barn har ingen bra gränssättning och när det går så långt så skulle vissa av de barnen behöva en dask på handen när de kör ner den i kakfatet.....

men i mina ögon så är det faktiskt så att de som förespråkar att barn skall va med på allt,oxå har de värsta barnen,så då måste det ju vara så att de föräldrarna TROR att de har så väluppfostrade barn,medans alla andra anser motsatsen(kanske inte de som har samma inställning då...) Och då funkar ju uppenbarligen inte gränssättningsuppfostran...

Men att barnet får vara med på det mesta visar ju faktiskt på en egen rätt ouppfostrad attityd......om du tex har en väninna hemma,som vill kunna fika med dig i luugn och ro och ditt barn tjattrar och pockar på uppmärksamhet,då brister ju du i din attityd gentemot din gäst,att du har barn vet hon redan,men hon kanske tänker att du skulle kunna ha tid till henne och inte sitta o förklara saker för dina barn samtidigt....det kan ju bli rätt tråkigt för henne att vänta in att din o barnets diskussion skall avslutas innan ni kan gå vidare med ert prat...

Javisst,säga ett par ord eller titta på docka etc så har även jag gjort,självklart,men erfarenhetn säger mig oxå att det finns fall där det inte räcker med att säga att dockan är fin....då vill barnet bara ta fram en annan docka o visa även den osv.......och där anser jag att istället för att slänga in lite meningar till sin väninna mellan barnets titta på det här o det här.....ta och säga till sitt barn att visst är dockan jättefin men nu vill mamma fika o prata med sin kompis såå nu får du ta dockan o gå ngnannanstans o leka med den

om hon inte leker tystare då?
och då till nästa fråga,varför inte be henne gå-anser du det oxå vara aga?
och om du inte vill vara respektlös mot din dotter,varför vara det mot din väninna???
skillnad på folk o folk?

Om man bjuder hem en väninna för ett kom vi träffas och leker tillsammans med våra barn-fine inga problem.
men om din väninna och du kommer överens om att det skulle vara trevligt med en fika och prata vuxna emellan,så är det ändå lite distraherande att kunna prata vuxet om ett barn skall bryta in i dialogen med en titt på dockor osv.......