Aga?

Jag förklarar ingenting, det finns som sagt olika orsaker och faktrorer som bidrar till att mobbning uppstår och att barn blir mobbare, men ofta med flera gemensamma nämnare. Men sanningen kvarstår, agar du ditt barn eller uppfostrar med andra maktbaserade metoder, är risken större att barnet använder likadana metoder moot andra. Och då har de lärt sig det av dig...

Måste faktiskt till viss del hålla med Majess eller vad nu namnet var.. Jag är först och främst helt emot barnaga på alla de sätt, MEN måste ändå säga att jag inte haft något problem med att gorma skiten och lyfta upp denne i linningen för att skrämma skiten ur denne om jag på något sätt kom på att ungen "mobbas" eller beter sig illa mot andra och det FYSISKT som PSYKISKT... Jag hade förmodligen heller inte haft problem med att dumpa "ungen" (12 - 18) i bagageutrymmet och köra honom åt helvete för att dumpa honom där för att förstå vad "ensamhet" egentligen innebär och att offret som blev utsatt förmodligen känner samma sak inombords.. dagligen.. Jag hade förmodligen inte bankat skiten ur ungen.. men jag hade sett till att ungen skall vara beredd på det värsta om jag någonsin fick reda på att misstaget på ett eller annat sätt upprepades.. ...tror jag..

Hur exakt menar du? Klart att föräldrar blir chockade och ledsna om deras barn kränker andra? Och de flesta föräldrar rannsakar nog sig själva i det läget, funderar på om eller vad de har gjort fel i sin uppfostran. Dock ,som jag sa, finns det många bidragande faktorer till mobbning, maktutövande i uppfostran är bara en. Man måste t ex också titta på i vilken miljö mobbningen uppstår, vilka relations- och maktstrukturer som finns.

Ja det lär ju verkligen hjälpa, slå på barn som mår dålig så mår de bättre! Jävligt smart uträknat...Du borde hålla dig så långt ifrån allt vad mobbningsfrågor heter för med din attityd kommer du garanterat göra grymt mycket mer skada än nytta!

Jag har ingen uppfattning om denne rektors kunskap om mobbning. MEN om h*n är så införstådd i hur mobbning fungerar och de psykologiska aspekter bakom så vet denne person också att alla problem ett barn kan tampas med inte syns på ytan, med andra ord kan ett barn på piss utan att det syns på utsidan!

Jag hade tagit ett snack med barnet, UTAN föräldrarnas inblandning till en start för att försöka luska ut VARFÖR barnet gör det den gör, vad som är problemet. Att ge sig på ungen rent fysiskt kan få tre möjliga utgångar: Mitt barn får betala vid första bästa tillfälle, Ett annat barn får betala vid första bästa tillfälle. Barnet som mobbat kommer för all framtid må sämre än vad som är vettigt för något barn att behöva må, och ev. självmord skulle ligga på mitt samvete vilket jag aldrig skulle vilja ta! Så, jag skulle göra allt i min makt för att hjälpa mobbaren att må bättre för att lämna sitt beteende och samtidigt stötta och hjälpa mitt barn och förklara varför jag gör som jag gör!

Så alla som mobbas pratar ut om det på hemmaplan menar du?.. Aaah.. antar att pedofili-situationen är likadan då alla öppnar käften om att saker och ting är fel.. Det är också förmodligen därför dom uppmanar allmänheten till att RINGA eller ANMÄLA om dom misttänker att någon dom har nära till vän eller tycker om råkar illa ut av den enkla anledningen att personen där övergreppen är ett faktum inte VÅGAR... Men det är juh bara vad jag sett och hört..

Ok.. då vet jag.. Inte för att starta massa dispyter eller så, men var bara sugen på ett vetigt resonemang till "hur man får stopp på en mobbare".. Vågar vi fortsätta "poneringen" med att han skiter stort stycke i dig och dina pedagogiska utlåtanden och ger din unge på käften dagen efter?

Men läs vad jag skriver! Jag tycker inte att det per automatik är synd om mobbarna, jag anser inte att det alltid kan härledas från dålig miljö, jag pekar på att mobbning kan bero på olika saker men att det ett större eller djupare problem än att ett barn är elakt mot ett annat barn bara för att. Något ligger bakom beteendet, och för att stävja mobbningen måste du först förstå detta faktum, sedan ta reda på roten till problemet (om det nu är uppfostran, en bokstavsdiagnos eller att Kalles hamster just avlidit och han kanaliserar sin sorg genom att slå på någon - you name it) och angripa själva roten. Annars blir du inte av med ogräset, om man ska använda en ganska ful liknelse. I vilket fall handlar det om känslor (främst kanske aggression) som kommer någonstans ifrån och relations- och maktstrukturer - det går inte att komma ifrån. Alltså, det är inte synd om mobbare per automatik, men deras beteende bottnar i något och vill man gå på djupet med att hindra mobbningen måste man gräva i det och inte bara "kapa" ogräset.Och det är också så jag rent praktiskt skulle agera om mitt barn blev utsatt för mobbning. Jag skulle varken försvara mobbningen med att det är "synd" om mobbaren eller straffa mobbaren själv. Däremot skulle jag fightas som en ursinnig tigrinna med skolan, eller var nu mobbningen ägt rum, att de agerar direkt och hanterar det hela professionellt. Jag är redan nu en sådan mamma, som i förebyggande syfte kräver at få läsa alla handlingsplaner och likabehandlingsplaner.

Från mig får du inte annat än medhåll :)Det jag fortfarande undrar från Majess sida dock är om en mobbare som drivit sitt offer till självmord också ska drivas till att ta sitt liv? Annars funkar ju inte en tand för en tand resonemanget...

Rainman? Nä, jag har bara iq 164-166 (beroende på test)...Hur som, jag har rätt mycket erfarenheter i mitt bagage trots min ringa ålder om 23 år. Min mamma och min gudmor är båda utbildade psykologer och har lärt mig en hel del, jag har själv utsatts för mobbning under 13 år, samt både fysisk och psykisk misshandel i hemmet, jag har läst pedagogik på universitet och då ingick även psykologikurser kring just mekanismerna vid mobbning osv. Jag läser mer eller mindre allt jag kommer över inom ett stort fält av ämnen, jag har arbetat med barn i utsatta situationer (barn till missbrukare, apatiska barn, mobbare och mobbade m.m.) osv. Så bara för att man är ung betyder det inte att man inget varit med om!Förresten, en liten fråga till dig: På ett av de läger jag varit med och anordnat samt varit ledare för var det vid ett tillfälle med ett barn som varit svårt mobbad under ca 2-3 år i skolan. Orsaken till att han skulle vara på lägret var just för att ge honom en chans att vistas bland barn som inte skulle döma honom och där inget våld skulle förekomma. På detta läger var han en av de äldre och största av deltagarna, och gissa vad som hände? Han såg en chans att få vara den som hade makten och blev en översittare utan dess like, han slog de yngre barnen, stal deras saker osv. osv. Hans mamma var med och skötte köket (hon ville inte lämna honom ensam) och hon gjorde INGET åt hans beteende med motiveringen att han haft det så jobbigt...så istället för att få en chans att nå denna kille och hjälpa han må bättre var vi tvunget att se på när han misshandlade de andra barnen utan tillstånd att göra nått! Detta barn hade tydligt lärt sig att den som är starkast bestämmer och gör vad han vill, vilket han praktiserade fullt ut! (Bla vägrade han även delta i de obligatoriska sysslor som alla andra barnen gjorde och slog den som försökte säga nått om det) Vad hade din lösning på detta varit? Barnet var ju en som blivit ordentligt mobbad under lång tid och enligt dig ska ha hjälp, men samtidigt förvandlades han själv till en mobbare av värsta sort och borde få spöstraff? Eller?

Utan det är bara i vissa situationer som det gäller öga för öga..?

Jag tror det bottnar i principer man har och som dessutom med hjälp av variationer sätter öga för öga-resonemanget i fokus.. Det vill säga.. Om någon skulle ge min grabb en feteblåtira, så givetvis hade jag inte kanske gett ungen en feteblåtira tillbaka.. men visst fan hade jag garvat den dagen jag såg en feteblåtira i ansiktet på honom.. Skulle någon knuffa ner min grabb för en brygga och hamna i vattnet.. Det kan du ge dig fan på att jag hade kommit som ett jevla tåg och skjutsat den andra ungjevlen till horisonten om inte annat.. Alltså.. öga för öga funkar väl vid förmildrande omständigheter där "skadan" inte är direkt fysisk.. utan mer psykisk.. det vill säga.. typ.. lixom..

Ok ändå är han bara en "inte man" som hänger på fl..

Inte i bryggresomenaget..

Fast å andra sidan kanske man hade skrämt honom lite och sagt att "nu jevlar unge skall du smaka havsbotten din fan.. " och sen bara sugit tag i honom och hållt han utanför bryggkanten en liten stund.. för att dra tillbaka honom till bryggan igen och säga att.. Det fattar du väl att jag inte skulle göra.. HA HA HA... Jag bara skojjade lite med dig.. och SEN ge honom en jävla knuff ut i vattnet.. Förmodligen..

Hahaha.. omg, ska inte säga för mycket nu.. vill ju inte att du ska tappa bilden av att han är en "riktig man" i din bemärkelse. *lol*

håll dig du till dina fjollor:.....denna har MIN RESPEKT och humor har han med!!!!!

Det där är (tyvärr) min "fjolla"..Nu får ni snakca ert bs själva och dunka varandra i ryggarna utan mig, jag ska sova.