Aga?

Och det har jag ju redan sagt att jag håller med om. Det har jag sagt från början. Jag tycker inte att en dask på handen är lika illa som ett järnrör i knävecken eller ett knytnävslag i ansiktet. Men jag tycker att det är lika fel.Förstår du skillnaden?

Det är mer inställningen att barn är något som är OK att slå på (oavsett "mildhet") som får mig att kalla det barnmisshandel. Har man den inställningen, hur ser man på barn i övrigt då?

Vilket underbart uppfriskande påstående.

Jag har fått såna urbota dumma "tips" som att bita tillbaka när barnet bits mm. Eh,va? Och vad lär sig min son av det? Om jag ska lära honom att inte bitas, nypas eller klösas eller slå andra, hur gör jag det genom att nypa honom tillbaka? Det är väl att själv lägga sig på en tvåårings nivå? Att uppfostra genom att aga är enligt mig enbart ett bevis på bristande intellekt hos föräldrarna (synapserna kopplar inte tillräckligt bra för att man ska klara av att tänka ut ett alternativt sätt att uppfostra barnen på, typ kreera en konstruktiv handling...)

Va?Förlåt men jag blir helt full i skratt, på vilket sätt är det synd om mitt barn?

majess: Vad hände med att "kunna våga debattera?" Debattera gör man inte med personangrepp. Nu diskuterar vi aga, inte enskilda debattörers amningsförehavanden. Inte ber vi någon knipa käft heller, utan vi komemr med argument för vår sak. Det är så man debatterar. Aga var det. Håll er till ämnet, tack.

Enligt alla moralkärringar i denna tråd som saramedM och velandis så är det såhär...Barn FÅR slåss det är helt okej "bara för att de är barn" - vuxna får INTE slå.Barn FÅR bitas, rivas, nypas och ha sönder grejer "bara för att de inte förstår bättre" - vuxna som gör detsamma blir avskydda,hatade och får pröjsa för saker de förstör.Barn ska man dalta med och jämka med...- men med vuxna så är det bara ett alternativ.Barn har all rättighet att få som de vill, stjäla saker, förstöra, misshandla - men vuxna som gör det dom får fängelse eller böter.Barn ska man avleda med roliga saker om det gör nåt dumt- vuxna får ta konsekvenserna, om jag stjäl pengar av någon inte fan blir jag avledd med en godispåse och ger tillbaka pengarna sen är allt lugnt... nej utan då blir de polisanmälan och böter....Barn FÅR så jävla mycket och barn har alla rättigheterna att bete sig illa och göra som man vill....Jag önskar fan att ja vore ett barn själv för då hade ja FÅTT slå ner nån som jag inte gillar, jag FÅR stjäla saker av andra, leksaker, pengar,cyklar osv.... jag blir avledd med roliga saker om jag gör fel... man kan även säga att jag blir "straffad" med en rolig lek om jag gör nåt dumt! Tänk va bra de vore om samma regler gäller för ALLA barn som vuxna!I dessa påståenden har jag tagit hela klungan med BARN dvs 0-18 år.

Ja... Jag brukar själv hålla mig lugn till att börja med. När han var mindre tyckte jag att det var tydligt att han bets då han blev frustrerad/irriterad och inte kunde få fram vad han ville. Då försökte jag hålla markeringen så kort som möjligt, gick fram och sa ifrån med allvarlig och bestämd ton, blev det inte bättre så lyfte jag bort honom. Men min son började prata ganska tidigt så jag har haft det ganska lätt att kommunicera med honom, så han förstod ganska tidigt när jag sa att jag/kompisen blir jätteledsen när han bits/rivs och om han blir arg på kompisen så ska han säga till en vuxen istället för att slåss, sen har det hjälpt att vi har en väldigt bra dagmamma som varit väldigt konsekvent när det gäller barnens bitande och rivande (säger ifrån-särar på barnen). Och om det beror på att han är hungrig eller trött så ser jag det inte som hans fel att han blir frustrerad, då får jag se till att han får mat eller vila (men det är fortfarande inte okej att bitas eller slåss).Men sonen är en riktig vilding och han blir väldigt aggressiv speciellt under sina trotsperioder, men jag tycker att det blir lättare och lättare att stävja de där slå och bitaperioderna när jag verkligen är konsekvent. Och jag har lärt mig att han är lugnare då jag är lugn. Hetsar inte jag upp mig så lugnar han ner sig fortare. Och klart att jag kan bli galet irriterad ibland då det har varit extremt trotsigt här, men det är väl det man har sambon till - lämnar över och sen går man själv in i sovrummet och räknar till tio. Men ja, jag är konsekvent, försöker om möjligt ligga steget före och låter aldrig ett bett gå obemärkt förbi. Det känns som att det inte funkar alls i början men jag tycker ändå att han lärde sig ganska fort att man får inte vara med och leka om man bits, då får man sitta med mamma (=tråkigt).Haha, nu är det väl dags för mig att bli dömd, jag kanske var väl snabb med att blotta strupen här

Nej, det är sant, helst vill man inte behöva tillrättavisa. Men jag tycker vi är bra på att prata, och sonen tycker om att prata, så vi brukar alltid "avhandla dagen" efter att vi läst bok vid nattningen. Oftast pratar vi bara om de roliga sakerna han gjort hos dagmamman, och ibland om det hänt något tråkigt som att han, säg, har blivit klöst (har hänt två gånger att han fått ordentliga märken), då pratar vi om att man blir ledsen när någon gör en illa och att det gjorde ont, varför blev han biten/klöst (inte sällan man får höra "jo men jag retade Wille och då blev han arg och bet mig") och då blir det väldigt lätt att prata lite lätt om handlingar och konsekvenser . Men jag brukar säga åt pojkarna att om de blir arga på varandra så ska de säga till dagmamman istället för att slåss, eller bara gå därifrån. De börjar bli så pass stora nu att de förstår vad man menar.

Precis, det är ju just det som är det största felet med fysisk bestraffning/aga, det MÅSTE bli värre med tiden för att få önskvärd effekt. För rätt snabbt lär sig barnet att uthärda en dask här å var och då biter det inte längre. Det är ju så misshandlade barn överlever, de normaliserar och slutar bry sig.