• Mammatill2tjejer

    Barnaga

    Jag satt med några vänner och vänners bekanta och fikade för några dagar sedan.
    Vi började diskutera det faktum att barnaga är tillåtet i 170 länder och att Sweichz (väldigt osäker på stavningen där) nyligen infört barnaga igen.
    En kvinna i sällskapet (hon kommer ursprungligen från USA) säger då att hon tycker att barnaga bör införas i Sverige också. Diskussionen blev minst sagt livlig och våra åsikter gick vida isär.

    Nu är jag lite nyfiken på hur åsikterna kring detta egentligen ser ut, och därför startar jag den här tråden.

    Personligen är jag helt emot att barnaga införs.

    Men hur ser era åsikter ut? Bör barnaga införas i Sverige? Med barnaga menar jag det som den svenska lagen anser vara barnaga.

    Motivera gärna era svar.

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2009-10-07 09:17
    Jag märker att en del förtydliganden är på sin plats.
    1. Jag skrev "Bör barnaga införas i sverige". Det är nog fel uttryck. Vad jag menar är naturligtvis "Bör barnaga tillåtas i sverige".

    2. Att ta tag i sitt barn/utföra annan handling i syfte att hindra barnet från att skada sig (ex. springa ut i gatan framför en bil) är INTE att aga. Det har jag i och för sig inte sett att någon tycker heller, men vissa verkar låsa sig fast vid det ändå...

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2009-10-12 11:37
    För att klarlägga lite mer om vad svenska lagen säger om aga så tar jag mig friheten att kopiera inlägg 233 i tråden:

    "Det var 1979 som Sverige blev först i världen med att förbjuda barnaga. Då infördes den nuvarande regleringen i föräldrabalken som lyder:
    ?Barn har rätt till omvårdnad, trygghet och en god fostran. Barn skall behandlas med aktning för sin person och egenart och får inte utsättas för kroppslig bestraffning eller annan kränkande behandling?.

    Förbudet mot barnaga i föräldrabalken gör brottsbalkens regler tydligare eftersom misshandel av barn förr i tiden var tillåtet om det skedde i uppfostringssyfte. Det var därför nödvändigt att i föräldrabalken tydliggöra att det nu är förbjudet.

    I förarbetena till föräldrabalken sägs det vad som ska gälla. Med kroppslig bestraffning menas främst en handling som innebär att barnet skadas fysiskt eller känner smärta. Det gäller även om det är ett lindrigt slag eller en hastigt övergående smärta. Förarbetena till lagen är tydliga och innebär att våld inte får användas i bestraffnings- eller uppfostringssyfte.

    Fysisk misshandel är alltid förbjuden. En vuxen får däremot till exempel lyfta eller rycka undan barnet för att hindra det från att göra sig illa eller skada andra."

    www.bo.se (min fetstilsmarkering)

    Föräldrabalken 6 kap 1§:
    Barn har rätt till omvårdnad, trygghet och en god fostran. barn ska behandlas med aktning för sin person och egenart och får inte utsättas för kroppslig bestraffning eller annan kränkande behandling.
    Lag (1983:47) (min fetstilsmarkering)

  • Svar på tråden Barnaga
  • emmerzon
    Gladabarnensmamma skrev 2009-10-06 22:48:07 följande:
    I nästan nio fall av tio när mina barn inte vill lyssna så är det för att dom vill ha uppmärksamhet. Dom busar, jag säger nej, och dom får därmed uppmärksamhet. Därför är själva buset inte så intressant (om det inte är livsfarligt såklart). Visst måste man dra gränser och säga ifrån, men som sagt, nio gånger av tio är det jag själv som måste tänka till (står jag & lagar mat? lyssnar jag? är jag tillsammans med mitt barn?) - och lika ofta blir det jag som hajjar till och bryter mönstret helt med att t.ex. läsa en saga, låta barnet vara med och "laga mat" m.m. Ju färre gånger jag verkligen måste säga ifrån, desto mer effekt får det.Ibland gör dom farliga saker och då måste man ju stoppa. Då ligger mycket i tonen när jag pratar med dom. Om minstingen t.ex. får fatt på ngt han stoppar i en kontakt (drar ut en sladd & försöker pilla tillbaka den) så andas jag in med högt ljud & låter uppskrämd när jag säger "nej!!" och tar tag i honom. Jag tar ett mjukt tag och tittar honom (med skräck) i ögonen och säger att det är farligt (ord & dialog beror såklart på barnets ålder). Sen sätter jag ner honom och säger att kontakten är "ajabaja" (och vid det här laget börjar han oftast gråta lite av chocken). Då tar jag fram en annan leksak / går till en annan plats och gör ngt annat med honom.Är det så att jag själv blir irriterad och barnet tycker det är mest skoj, en lek, att jag säger ifrån så har hela situationen spårat ur - vi lyssnar inte på varandra. Han vill leka, jag lyssnar inte, jag säger nej, han lyssnar inte. Dom gångerna har det fungerat bättre att leka tillsammans en stund, kanske en kvart.
    Tack för rådet! Ska testa detta nästa gång det vankas matlagning/disk eller nåt sånt! :)
  • Liljan77

    Du får tro vad du vill.De e ditt problem att du kände dig träffad.


    emmerzon skrev 2009-10-06 22:48:31 följande:
    Nej, det kanske du inte gjorde. Men efter dessa rader - .Jag pekar inte finger åt min son eller knäpper på fingrarna.Sånt beteende e bara en feg lösning för föräldern.De krävs mycke för att man ska vara en bra förälder...framför allt ha tålamod o en god människosyn. - Kan man då tro nåt annat? Och jo, vi har petskydd! Men fån början ansåg hon att de var hennes leksaker! Och om hon skulle få hålla på skulle hon ju stoppa in fingrarna i eluttaget hos farfar!
  • Gladabarnensmamma
    Höstbebis2007 skrev 2009-10-06 22:45:43 följande:
    du tror det hjälper med ett barn som snart är 2 år, som vill vara på allt och ska plocka med allt. nej du lite mer fantasi än så får man nog ha om man ska försöka syselsätta honom med något annat..en låda fungerar inte det kan jag säga...hahahaha
    Så du menar att en låda med leksaker fungerar inte, men ett mjukt knäpp på en 2-årings hand? Herregud, då har du det lätt hemma kan jag konstatera.
  • Höstbebis2007
    Gladabarnensmamma skrev 2009-10-06 22:48:07 följande:
    I nästan nio fall av tio när mina barn inte vill lyssna så är det för att dom vill ha uppmärksamhet. Dom busar, jag säger nej, och dom får därmed uppmärksamhet. Därför är själva buset inte så intressant (om det inte är livsfarligt såklart). Visst måste man dra gränser och säga ifrån, men som sagt, nio gånger av tio är det jag själv som måste tänka till (står jag & lagar mat? lyssnar jag? är jag tillsammans med mitt barn?) - och lika ofta blir det jag som hajjar till och bryter mönstret helt med att t.ex. läsa en saga, låta barnet vara med och "laga mat" m.m. Ju färre gånger jag verkligen måste säga ifrån, desto mer effekt får det.Ibland gör dom farliga saker och då måste man ju stoppa. Då ligger mycket i tonen när jag pratar med dom. Om minstingen t.ex. får fatt på ngt han stoppar i en kontakt (drar ut en sladd & försöker pilla tillbaka den) så andas jag in med högt ljud & låter uppskrämd när jag säger "nej!!" och tar tag i honom. Jag tar ett mjukt tag och tittar honom (med skräck) i ögonen och säger att det är farligt (ord & dialog beror såklart på barnets ålder). Sen sätter jag ner honom och säger att kontakten är "ajabaja" (och vid det här laget börjar han oftast gråta lite av chocken). Då tar jag fram en annan leksak / går till en annan plats och gör ngt annat med honom.Är det så att jag själv blir irriterad och barnet tycker det är mest skoj, en lek, att jag säger ifrån så har hela situationen spårat ur - vi lyssnar inte på varandra. Han vill leka, jag lyssnar inte, jag säger nej, han lyssnar inte. Dom gångerna har det fungerat bättre att leka tillsammans en stund, kanske en kvart.
    har gjort precis samma sak som dej...
  • Liljan77

    Ja,e man en perfekt förälder då man inte har tagit tag i armen,blivit fly förbannad osv...så ja,då e jag absolut en perfekt förälder.


    Höstbebis2007 skrev 2009-10-06 22:48:30 följande:
    så du har aldrig tagit ditt barn i armen, blivit arg och ledsen, rent ut sagt förbannad.du har aldrig gjort någonting fel. så du är en perfekt förälder som aldrig blir arg.. du är alltid glad o på gott humör, det skulle jag vilja se..
  • Höstbebis2007
    Liljan77 skrev 2009-10-06 22:52:43 följande:
    Ja,e man en perfekt förälder då man inte har tagit tag i armen,blivit fly förbannad osv...så ja,då e jag absolut en perfekt förälder.
    så du har aldrig någonsin blivit arg, ledsen eller så. nej visst du. dra den om rödluvan va... hahahaha... skulle väll snarare säga att du inte har några känslor...
  • Liljan77

    Värst vad sura människor de fanns i denna tråden.Barn tar efter sina föräldrar,ville bara påpeka de innan jag lämnade tråden.
    Märker ju att min son kan skatta sig lycklig iaf.

  • Gladabarnensmamma
    Höstbebis2007 skrev 2009-10-06 22:52:49 följande:
    det va inte så jag menade, tror du är lite bakom flötet ja... du borde förstå bättre att jag inte menade så...
    fy fan för dina jävla påhopp - här sitter man och skriver en halv jävla uppsats om vad man kan göra och du säger att jag är bakom flötet. Vilken jävla stil.
  • emmerzon
    Liljan77 skrev 2009-10-06 22:50:49 följande:
    Du får tro vad du vill.De e ditt problem att du kände dig träffad.
    Men är det konstigt? Hela denna tråden handlar om att aga barn och här blir 2 perosner ansatta åt att aga sina barn! Och så kommer du och vräker ur dig att du alrdig skulle kunna knäppa ditt barns fingrar (bra för dig förresten) eftersm du har alla fåren hemma! Jag (enligt min mening) agar inte mitt barn men alla andra verkar tycka det så du får ursäkta mig om jag är i försvarsställning just nu!
  • Liljan77

    Nä,snarare att jag e den vuxna i familjen.De finns ingen anledning o bli arg på ett litet barn.
    Vill du att jag ska läsa ödluvan för dig....hm,hur gammal e du egentligen?


    Höstbebis2007 skrev 2009-10-06 22:54:19 följande:
    så du har aldrig någonsin blivit arg, ledsen eller så. nej visst du. dra den om rödluvan va... hahahaha... skulle väll snarare säga att du inte har några känslor...
Svar på tråden Barnaga