• Mammatill2tjejer

    Barnaga

    Jag satt med några vänner och vänners bekanta och fikade för några dagar sedan.
    Vi började diskutera det faktum att barnaga är tillåtet i 170 länder och att Sweichz (väldigt osäker på stavningen där) nyligen infört barnaga igen.
    En kvinna i sällskapet (hon kommer ursprungligen från USA) säger då att hon tycker att barnaga bör införas i Sverige också. Diskussionen blev minst sagt livlig och våra åsikter gick vida isär.

    Nu är jag lite nyfiken på hur åsikterna kring detta egentligen ser ut, och därför startar jag den här tråden.

    Personligen är jag helt emot att barnaga införs.

    Men hur ser era åsikter ut? Bör barnaga införas i Sverige? Med barnaga menar jag det som den svenska lagen anser vara barnaga.

    Motivera gärna era svar.

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2009-10-07 09:17
    Jag märker att en del förtydliganden är på sin plats.
    1. Jag skrev "Bör barnaga införas i sverige". Det är nog fel uttryck. Vad jag menar är naturligtvis "Bör barnaga tillåtas i sverige".

    2. Att ta tag i sitt barn/utföra annan handling i syfte att hindra barnet från att skada sig (ex. springa ut i gatan framför en bil) är INTE att aga. Det har jag i och för sig inte sett att någon tycker heller, men vissa verkar låsa sig fast vid det ändå...

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2009-10-12 11:37
    För att klarlägga lite mer om vad svenska lagen säger om aga så tar jag mig friheten att kopiera inlägg 233 i tråden:

    "Det var 1979 som Sverige blev först i världen med att förbjuda barnaga. Då infördes den nuvarande regleringen i föräldrabalken som lyder:
    ?Barn har rätt till omvårdnad, trygghet och en god fostran. Barn skall behandlas med aktning för sin person och egenart och får inte utsättas för kroppslig bestraffning eller annan kränkande behandling?.

    Förbudet mot barnaga i föräldrabalken gör brottsbalkens regler tydligare eftersom misshandel av barn förr i tiden var tillåtet om det skedde i uppfostringssyfte. Det var därför nödvändigt att i föräldrabalken tydliggöra att det nu är förbjudet.

    I förarbetena till föräldrabalken sägs det vad som ska gälla. Med kroppslig bestraffning menas främst en handling som innebär att barnet skadas fysiskt eller känner smärta. Det gäller även om det är ett lindrigt slag eller en hastigt övergående smärta. Förarbetena till lagen är tydliga och innebär att våld inte får användas i bestraffnings- eller uppfostringssyfte.

    Fysisk misshandel är alltid förbjuden. En vuxen får däremot till exempel lyfta eller rycka undan barnet för att hindra det från att göra sig illa eller skada andra."

    www.bo.se (min fetstilsmarkering)

    Föräldrabalken 6 kap 1§:
    Barn har rätt till omvårdnad, trygghet och en god fostran. barn ska behandlas med aktning för sin person och egenart och får inte utsättas för kroppslig bestraffning eller annan kränkande behandling.
    Lag (1983:47) (min fetstilsmarkering)

  • Svar på tråden Barnaga
  • MrsAssault

    Jag svarade ja. Men det står "i vissa fall behövs det nog" som tillägg och det var egentligen det jag svarade. Jag tycker inte man ska slå sina barn, jag tycker inte man ska "knäppa dem på fingrarna" eller "daska till" dem heller i uppfostrande syfte. Jag har inga barn själv men om jag hade så tror jag inte jag skulle klara av att göra dem illa.

    Min motivering kommer från en händelse i min egen barndom, jag var väl 7-8 år och jag skulle åka på läger. Fem minuter innan vi skulle åka fick jag plötsligt för mig att jag inte ville och vägrade gå. Alltså jag bara VÄGRADE och min arma mor försökte med allt, jag var ju inte asliten så det borde ha gått att resonera med mig men det gick inte. Jag vägrade, de som skulla skjutsa mig stod utanför och väntade, jag var inte ledsen eller något utan det handlade bara om trots. Tillslut blev mamma så frustrerad att hon skrek "Jävla unge!!!" och slog till mig på benet med öppen handflata, det var inte särskilt hårt och gjorde inte direkt ont men det var som att trycka på en knapp, jag sprang och hämtade min väska och gick ner till bilen direkt. Frid och fröjd.

    Det här var första och enda gången något sånt hände. Min mor pratar fortfarande om det och mår dåligt över det, jag minns det också men känner inte att jag klandrar henne och har inte fått några men av det.

  • P ä r l a n
    Mammatill2tjejer skrev 2009-10-07 09:31:21 följande:
    Vem har sagt att det är aga att ta tag i handen!?????Det har jag inte läst någonstans. Jag har kanske missat det. Upplys mig gärna.
    undrar jag med, det är verkligen INTE att aga liksom! det gör varken ont eller är förnedrande.

    hade någon knäppt mig på handen hade jag blivit fly förbannad! Det e så otroligt förnedande och det gör faktiskt ont! har god lust att gå till er som knäpper era barn på handen o göra samma på er varje gång ni gör ngt fel så ni får se hur det känns!
  • P ä r l a n
    Höstbebis2007 skrev 2009-10-07 12:19:37 följande:
    jag älskar min son över allt annat och det ska ni inte komma o säga att jag inte gör för det vet ni inte ett skvatt om...undrar hur ni har en diskussion med era män där hemma. tror dom skulle tröttna ganska fort... för ni är ena riktiga moraltanter hela bunten
    ja vi lyssnar till varandra och respekterar varandra, ingen skulle få för sig att slå till eller knäppa den andra allfall Vi har faktiskt aldrig höjt rösten mot varandra!
  • Anatha
    Höstbebis2007 skrev 2009-10-07 12:19:37 följande:
    undrar hur ni har en diskussion med era män där hemma. tror dom skulle tröttna ganska fort... för ni är ena riktiga moraltanter hela bunten
    Man behöver inte vara moraltant för att man har vissa åsikter om hur man anser att barnuppfostran bäst bedrivs.

    Hur jag diaskuterar med min man vill ni inte veta. Shit vad jag har humör och skriker på honom ibland, stackarn är utsatt för ett hormonmoster sen jag blev på smällen.

    Jag kommer garnterat få problem att vara tillräckligt lugn när jag får barn. Jag är uppvuxen med rätt hög volym och humör hemma (jag inte blev agad emn fick skäll när jag förtjänade det) så vill jag inte ha med mig det får jag nog tänka till.

    Jag tror ofta man tar med sig de metoder man själv blev uppvuxen med.
  • emmerzon

    P ä r l a n skrev 2009-10-07 13:40:13 följande:


    undrar jag med, det är verkligen INTE att aga liksom! det gör varken ont eller är förnedrande.hade någon knäppt mig på handen hade jag blivit fly förbannad! Det e så otroligt förnedande och det gör faktiskt ont! har god lust att gå till er som knäpper era barn på handen o göra samma på er varje gång ni gör ngt fel så ni får se hur det känns!
    Välkommen ht. Du kan få min adress.
    För övrigt vill jag bara avsluta med att säga alla har vi olika metoder, åsikter, tankar och ja, vi är olika! Men ni behöver inte utmåla oss som faktiskt har erkännt att en "knäpp" har förekommit någon gång. Än en gång, inte varje dag, varje vecka, varje månad eller ens varje år (höstbebis skrev 2 ggr/2 år).
    Jag har berättat om en gång jag knäppte henne på fingrarna och då hade jag sgt "nenej" till att leka med eluttaget ett flertal gånger, plockat bort henne, sagt åt igen, distraherat m.m men hon gick tillbaka dit under hela dagen. Då, när hon satt där fick en "knäpp" (lös) samtidigt som jag sa "nejnej" Det var sista gången det! Numer räcker det med nejnej. Men nu kommer väl Rösterna som skriker "men se där, du ärde henne med slag/sparkar/kränkningar" Ni får tycka och anse vad ni vill!
    I mina ögon, och andras är jag en bra förälder som älskar mitt barn och får tillbaka dess kärlek.
    Sen trodde jag att man skulle kunna ha en diskussion, men nej. Vi är 2 stycken som tyvärr blivit påhoppade lite varstans ifrån. Och ni som tänker "ne, det har ni inte"- Gå tillbaka några sidor så får ni se!
  • Maggis
    Höstbebis2007 skrev 2009-10-07 13:12:08 följande:
    klart jag försvarar mej när ni kommer med påhopp hela tiden. likaså mot emmerzon...
    Vilka påhopp? Är det påhopp att fråga varför man knäpper på handen om det finns andra metoder att tillgå? Är det ett påhopp att tycka det är fel?

    Jag har, mig veterligen, inte kallat dig något som kan kallas påhopp.
    Jag har ifrågasatt vissa saker och det enda svar jag fått tillbaka är att jag minsann inte vet något om något. Men nu råkar jag ha två barn själv som verkligen inte sitter som små tända ljus och lyder varje uppmaning (tack och lov!). Och då är jag naturligtvis nyfiken på varför man agar (för ja, all fysisk bestraffning ingår där även om just knäppning på handen nog ses som light) när min erfarenhet har visat att det går lika bra att avleda, prata med eller mjukt ta undan deras hand. Det är inget påhopp. Däremot så kan jag lugnt konstatera att vissa, av dig skrivna, inlägg klart skulle platsa i gruppen "personligt påhopp".
    //Maggis
  • linda6

    jag har inte läst hela tråden...men har förstått att två personer får stå ut med en himla massa påhopp ang knäpp på fingrarna??

    hallå är den nån på fullaste allvar som kallar det för aga?
    och att få gå in på rummet när man gjort något som är fel...är det aga??

    för i så fall så har vi nog VÄLDIGT olika åsikter om vad som är det!
    men så klart det finns ju alltid dom som är såååå perfekta.

  • linda6

    jag har inte läst hela tråden...men har förstått att två personer får stå ut med en himla massa påhopp ang knäpp på fingrarna??

    hallå är den nån på fullaste allvar som kallar det för aga?
    och att få gå in på rummet när man gjort något som är fel...är det aga??

    för i så fall så har vi nog VÄLDIGT olika åsikter om vad som är det!
    men så klart det finns ju alltid dom som är såååå perfekta.

  • Miss Lau

    Om det är ett påhopp att ifrågasätta varför andra agar sina barn, ja då tänker jag fortsätta "hoppa på".

    Däremot är jag inte speciellt känslig själv så ni "knäppar-mammor" får gärna fortsätta kalla mig "perfekt", moraltant eller säga att jag inte förstår hur verkligheten fungerar. För tack vare en bra uppfostran utan kränkande behandlingar har jag nog med självkänlsa för att kunna ta sånt för vad det är.

  • Maria222

    Självklart ska inte aga införas i sverige. Det är verkligen att ta ett steg tillbaka i utvecklingen.

    Jag har ingen som helst förståelse för er som "knäpper" era barn på fingrarna, har ni verkligen så dåligt tålamod eller brist på uppfinningsrikedom så att ni måste ta till våld mot barnen?


    Mamma till Kevin född 0706.
Svar på tråden Barnaga