lingontott skrev 2009-11-14 18:44:29 följande:
Måste bara dela med mig av en lite pinsam sak som hände idag... Jag har mått lite illa till och från och kräkts ett par gånger, men detta har varit under kontrollerade former trots allt och alltid skett hemma. De senaste två veckorna har jag mått mycket bättre.Idag när jag på ett kafé i ett köpcentrum för att köpa lunch så kände jag plötsligt att jag blev illamående och mycket knäsvag. Blev jättevarm och kände att jag höll på att svimma. Jag skulle just beställa men kände då att benen inte alls höll så jag klev ur kön och hann ungefär 2 meter innan benen vek sig. Där satt/halvlåg jag på golvet och började kräkas rakt ut på golvet mitt bland allt folk!För mig så kändes detta fruktansvärt pinsamt och ohygieniskt i dessa influensatider. Men såhär i efterhand när jag tänker på det så blir jag lite irriterad, för det var INGEN, varken personal eller andra kunder, som hjälpte mig eller frågade hur jag mådde. Fattar ju att folk inte vill ha sjuka människor kräkandes på cafégolv hur som helst, men ändå lite konstigt tycker jag...Någon annan som yttryckt sitt illamående på liknande olämpliga sätt?
Usch jag lider med dig. Fattar inte heller att ingen brydde sig.
Jag var på Gekås i Ullared för någon månad sedan och då började en pojke på kanske 8år kräkas och hans pappa såg enormt stressad ut och folk flydde dem. Jag gick fram till honom och sa till honom att vara lugn och att jag skulle hämta personal som fick ta hand om det. Han var jätte tacksam. Tyckte så synd om honom.
Mins även när min dotter var 1½ år så fick hon en banan i handen. Hon satrt och åt i sin vagn och vi gick på stan. Rätt som det är ser jag att hon får panik. Hon får ingen luft. Vi är då inne i en butik och jag bara slänger min väska och kassar jag har i handen, sliter upp ungen ur vagnen och vänder henne upp och ner och dunkar till henne i ryggen. Då kräks hon upp bananen, och den var STOR! Både jag och hon börjar störtlipa. Ingen i butiken, varken personal eller andra frågade hur det gick utan stod bara och glodde och sedan skötte sitt igen!

Jag gick ut därifrån , skakade i hela kroppen, mådde illa och ville bara hem. När jag kom till parkeringshuset inser jag att jag inte fått med mig varken kassar eller handväska. Som tur var låg det kvar i butiken, på golvet. Inte ens det hade de brytt sig om att ta hand om. Var ändå i en liten butik, Sisters... Än idag kan jag inte ge henne banan på det viset och hon är nu 2½ år...