"Nya" kring adoption !!!

Ja, land ja... Det får bli ett av de få länder som accepterar mig som ensamstående helt enkelt. På ett sätt skönt att slippa så stort urval, men samtidigt nervöst eftersom allt kan ändras så snabbt i ursprungsländerna. Plötsligt kanske det ju blir totalstopp för singeladoptioner i just det land man är på gång i, man vet ju aldrig i dessa sammanhang. Längtar nu efter utredningsstart så man kommer vidare nåt steg! Funderar också mycket kring när jag ska berätta för chefen, han kommer ha svårt att hantera chocken. Här börjar detlugna ner sig efter babyboomen på jobbet åsså kommer snart jag som gubben i lådan och helt otippat ska adoptera. Får väl kombinera beskedet med lite lugnande mediciner ;). När talade ni om på era jobb, ni som gjort det redan?

Provis - gick in och läste på Taiwan och från BFA så är det "kortare eller ingen kötid alls" om man har medgivande upp till 5 år, och BV har ju jättkort kötid om man passar in på deras ena kontakt ( 6 månader bara)

Om det inte funkar nu så kanske det är läge att bli medlem i någon mer organisation i alla fall - så börjar kötiden ticka till ett ev syskon (+ att det är en extra säkerhet om det skulle bli stopp/hända något i den kö man står i)

Hej och Hopp

Ohh jag ska genast in och läsa om det. Då kan man ju stå i båda och se vem som kommer fram först.

Hej tjejer

Igår när jag kom till hotellet kände jag mig lite kass för min mens är på väg. Beställde mat till rummet och tog ett bad. Sedan tog jag fram boken som jag ska skriva till vår lilla bebis.

Jag har tänkt mig att skriva som en dagbok till henne/honom och klistra in bilder och berätta hur det går och vad vi tänker. Från nu till att hon/han är hemma. Började skriva och skrev och skrev. Blev 5 sidor bara igår. Men jag har uppdaterat allt som hänt fram till nu så det tar ju lite plast. Tänkte ta bild på rummet som det ser ut nu, på lite vänner och blivande lekkamrater:) Det var faktsikt ganska mysigt. Nästan som att det blev mer verkligt när jag började skriva. Jag kan rekomendera det varmt.

Kan ju vara kul både för barnet och föräldrarna längre fram i tiden.

Jag är ju i Taiwan och jobbar nu. Måste säga att jag är helt såld, både på folket och på staden. Ska ringa när jag kommer hem och kolla med andra adoptionsbyråer hur det ser ut hos dem.

Hej tjejer, får jag vara med här...kanske fel tråd för mig då ni alla verkar så insatta och på gång i processen.

Jag är ny. Efter många års försök att skaffa barn, har jag, vi kapitulerat. Vi vill adoptera Men tiden börjar rinna ut vad jag förstår, jag är 36 och min sambo snart 40 år.

Jag har själv en adopterad bror, han kommer från chile. Mina föräldrar fick först två biologiska barn men valde sen att adoptera.

Jag vet inte nu hur jag ska gå vidare. Har ni några råd? Tror ni att vi är för gamla ?

Liv73, välkommen! Är också i början på processen, vi tog beslutet att dra igång det hela i höstas.

Börja med att gå med i någon/några adoptionsföreningar med en gång. Du hittar länkar till dem på www.mia.eu  Det ska vara som sökande medlem eller vad det nu kallas. Kostar omkring 3000 per år eller något sådant. Då får ni ett könummer och det gör inget om ni inte har hemutredning och sånt klart. Man aktiverar sitt nummer sedan när man sätter igång, så man kan vara passiv länge och tillgodaräkna sig den tiden sedan.

Ni ska också kontakta er kommun och socialkontoret där. De ansvarar för att en hemutredning görs. De talar också om vilka som ni kan gå föräldrarkursen hos. Den måsta alla som vill adoptera gå och den ordnas som regel av flera olika aktörer. Se bara till att gå en som just er kommun har godkänt. Sedan är det lite olika. En del kommuner kräver att man har gått klart kursen och fått sitt intyg innan man ens kan boka in första mötena på hemutredningen, andra säger att man kan höra av sig när kursen nästan är klar. Det får du reda på när du tar kontakt med kommunen.

Som sagt, alla måste gå föräldrarutbildning. Det kan på ett sätt kännas orättvist, varför måste vi när de som kan få biologiskt inte behöver. Men det är faktiskt ganska bra. Det handlar mer om problematiken kring just adoperade barn, vilka specifika frågeställningar man ställs inför osv än hur man är en bra förälder. För oss har det gett mycket att tänka på och som vi pratar om.

Förstår att du känner dig lite stressad, det gör vi också, vi är 37 och 38. Även om din man är lite äldre än dig, dra igång det hela. Det här med åldern är visserligen en begränande faktor i vissa fall, men det är så olika från land till land. En del länder har en absolut över gräns. Många har en gräns där parets snittålder står i relation till barnets ålder och det får max vara typ 40 år mellan och sånt. Adoptionsföreningarna har info på sina landssidor om sånt, så du kan kolla lite där.

En ska, ser att du skriver sambo. Man måste vara gift och vissa länder har krav på att man ska varit gifta i några år. Så det kan vara värt att gifta sig snabbt också, det behöver ju inte vara stort pampigt bröllop, många gör det enkelt borgligt för att få det gjort inför adoptionsprocessen.

Glömde att säga att nej, jag tror inte att ni är generellt för gamla, vissa land kanske, men sätt igång och läsa in er, ta de kontakter som behövs initialt så får ni mer svar.

Fick precis svar från vår kontaktperson på Familjerätten.....
Vi lämnade in våra berättelser 20/1 och nu ville han boka tid, 22 mars ???????
Fasen va sent.....Vi som ville bli klara med utredningen till sommaren, Grrrrrrr

janson77>>>Ja,  kul är det ju inte när man får de beskeden. Hos oss är det troligen så illa att vi måste köa först i 6 månader innan vi ens får påbörja hemutredningen. Och så räkna med ett halvår till för att få den klar. Innebär att om vi har tur så har vi den klar till jul. *suckar* Vi får inte ens göra något alla innan vi har gått klart föräldrarutbildningen. Inte skicka in något, inte ställa oss i deras kö, nada.

Hej!
Jag är ny här!
Idag har vi ställt oss i Adoptionskö på AC. Så jag antar att vi har en lång väg framför oss. Men jag ser framemot resan och tror absolut att det kommer vara värt det.
Vad skönt att FL finns så man kan prata med fler i samma situation.
Jag har inte läst igenom denna tråd än, men jag ska göra det. Det ska bli väldigt intressant.

Jag har en fråga.
Jag är bara 23 och min man är 24. Jag läste på AC att man måste vara 25 i Sverige för att få Adoptera. Och det hinner vi ju garanterat bli innan vi får något barn.
Men tror ni att vi måste vänta med utredning och sånt tills vi fyller 25. Vi kanske inte kan få något medgivande förrän vi fyller 25?
Vi måste väl iaf få stå på kö under tiden. Vad tror ni?