"Nya" kring adoption !!!

JP01: Hmm vad synd att hon var lite knepig, men kul att ni fått mycket med er. Vi är hemskt glada för vår kurs men synd att alla var från olika delar i landet. blir ju inte att man kan träffas och hålla kontakten precis.

Vi har väldigt många nära vänner som har barn. Hade vi valt bort dem under vår barnlöshet hade vi varit helt ensamma. Var jobbigt under en tid men nu är vi väldigt nära igen och de är mer "normala" och tycker det är kul att komma ut i verkliga livet igen, och vi tycker det är mysigt ibland att komma till en barnfamilj och göra våra "studier" på hur det är att vara förälder:) Men jag förstår helt vad ni menar, man får ju lite annat liv.
Så två av dessa är våra ref. Vi valde att inte ha släktingar som ref. Men har man syskon osv som man är väldigt nära så borde ju inte det vara så stor skillnad mot att ha nära vänner?

Detta året, sista som barnlösa hoppas vi på, ska vi resa som galningar med jobbet. Så nästa vecka flyger jag över halva jorden öserut och min man flyger halva jorden västerut:) Nu ska det passas på innan vi är knutna till att stanna hemma.

Igår ringde min man mig på väg hem från jobbet och sa att han älskade mig mer än han någonsin gjort under vårt förhållande (10 år). Ohh jag som är så blödig började ju nästan gråta. Gulligt va? Tror vi börjar känna av att vi är "gravida" och ska bilda en liten familj.

Ja, allstså, vi har ju vänner som har barn, men vi har liksom tappar lite kontakten med dem. Eller snarare så att förut umgicks vi mer kring fester allihopa samtidigt, men nu när nästan alla fått barn så blir det såklart inte så. Och vi är väl inte heller de som söker så jättemycket efter umgänge med vännerna, vi är ganska nöjda med varandra sällskap. Men det kan man ju absolut inte säga till en hemutredare, då verkar man ju associal. *S* Och visst, jag har ett vänpar som har en underbar lite dotter och som jag säkert skulle kunna be vara referenter, men vi träffas inte så ofta. Och att öka umgänget med dem med det här i baktanke, det känns nästan lite falskt. Ja, ja, vi får väl se längre fram när hemutredningen drar igång.

Enligt vår kursledare på föräldrarkursen är det 4 möten, ett på kontor, hembesök, enskilda intervjuer och så en gemensam avstämning på kontor. (så ja, 5 möten om man räknar de individuella per styck så att säga).

Tror hon sa att från man startar hemutredningen till att man varit i nämnden och blivit godkänd, 4-6 månader eller något sådant. (generellt sätt)

Hon tipsade också om att boka in alla mötena med en gång så det inte drar ut på tiden på grund av det. Och att läsa avstämningen jättenoga sedan så inget missuppfattas eller blivit fel.

@ProvisT: Vilken gullig kommentar av din man! Känner också att min man och jag kommit varandra närmare i processen - särskilt efter landval när man kan skönja ljuset i tunneln. Det blir lite: "Du ochh jag - i världen" (snarare än mot världen  ) Hoppas att ni får BB snart.

Idag skickade vi in våra levnadsberättelser!!!!!!!!!!
Så nu är det bara att vänta tills han hör av sig om tider för interjuver, så spännande. men nervöst för vilka frågor som ska komma mm

Vår utredare startade med besök och fika i vårt hem, och nu när vi skickat in berättelserna så avgör han efter det hur många interjuver vi ska gå på, beroende på hur utförligt och ingående vi skrivit. Har man tex skrivit mindre får man gå på fler interjuver osv.
En hemutredning tar ca 4-6 månader totalt, så innan sommaren hoppas jag att vi är klara

Ang det Ni pratar om vänner som man tappar kontakten med som fått barn.....
Jag har haft/har en jättejobbig period där alla mina vänner nu fått sitt första barn eller är gravida just nu. Kvar står jag och min man utan barn.....
Från att tidigare varit uppbokade varje helg men vänner på middagar, fester mm ekar nu almanackan tom (nästan). Jag hör av mig till mina väninnor, ringer, mailar men känner inte att jag får något gensvar då dom är fullt upptagna med sina nyfödda och sina graviditer. Och om vi träffas är det då det enda dom pratar om och ytrymme för något annat än deras små barn finns inte.
Jag och min man trivs ypperligt tillsammans bara vi men såklart saknar man sina vänner och allt det sociala.

Som referenter uppgav vi våra två syskon som har 3 barn vardera + vänner med 1 barn och 1 som föds i dagarna, som en gång var oss väldigt nära men efter deras första barn tappade vi nästan all kontakt. Vi försöker att hålla någon slags kontakt vid liv men det är svårt, och nu då dom får sitt andra antar jag att kontakten blir noll......Men, dom känner oss väldigt väl och jag hoppas att dom talar gott för oss i vilket fall.

Janson: Ja men det ør vøl klart att de kommer att göra. Vet precis vad du menar med att alla försvinner in i baby dimman. Förutom att man är djupt ledsen av att man inte kan få egna barn känner man sig också väldigt utestängd och ensam. Det är ju inte enligt reglerna att inte skaffa barn ett år efter giftermål, eller  x antal år tillsammans. Jag har varit fruktansvärt sårad och frustrerad över att det är så.
Men en del bärjar vakna till liv igen och vill vara lite sociala, en del är lost in baby world forever.

Jag har funderat på detta mycket och undrar hur vi själv kommer att bli när vi får våra barn. Jag kommer att sträva efter att till stor del gå in i min nya roll och vara en underbar mamma till ett underbart barn *suckar och längtar*, men att jag ändå har kvar kontakt med omvärlden. Lite tjejträffar efter jobbet, ut på ett glas vin med vänner då och då. Jag ska göra allt för att lyckas, men det är ju så svårt att veta hur det blir. Men jag tror att vi är mer medvetna eftersom vi varit "utanför" så himla länge.
Jag har sagt till mina vänner att de ska påminna mig om jag snöar in mig, för jag bitchar om hur trista alla blir som skaffar barn:)

Provis, förstår att du nästan  började gråta av mannens kommentar! och eftersom det här ju är vår graviditet har vi ju rätt att vara extra blödiga nu .

Vår utredning var 6 träffar men i vår kommun säger de att de brukar ha 10 ( ) så det kan nog variera en hel del mellan kommunerna!

Jag var nästan mer känslig och "gråtig" av mig när jag väntade barn genom adoption än när jag var gravid. Men däremot efter förlossningen så var jag lika blödig som jag var när vi kom hem med sonen från Vietnam

Herrejösses, 10 träffar!! Ska de bli ens nya bästa vänner eller?   Ja, eftersom jag tycker att vår kursledare är lite knepig skulle det inte förvåna mig om hon är helt fel ute även om vår kommun som hon ändå borde ha koll på.

JP01, vi hade ungefär så som din kursledare beskrev det. En gemensam träff, en individuell träff och ett hembesök. Sedan fick vi skriva en del om oss själva innan de individuella träffarna.

Vår utredare pratade om 3-4 möten/interjuver, beroende på hur mycket man skrivit ner i sin berättelse.
Utförlig berättelse = färre möten.
Kortfattad berättelse= Fler möten

Tänk va olika det är i olika kommuner....konstigt egentligen......