"Nya" kring adoption !!!

Då vi skickade in våra berättelser frågade jag om vi samtidigt skulle boka in lite tider men han svarade då: Med anledning av din fråga, vi bestämmer inga tider idag. Jag kontaktar er.

Hmmmmm

Hmmm så skumt. Var det länge sedan? Har ni väntat mer än någon vecka så hade jag ringt och kollat. Tänk om han glömt och så sitter ni och väntar. Det hade jag gjort. Man vill ju bevaka sina intressen.

Vi skickade in dom 20 januari, så än så länge har vi inte väntat så länge.....
Jag tänkter höra av mig i nästa vecka om jag inte hör något.
Då vi först hade kontakt med vår utredare kommenterade han: Ja, Ni som är så unga har ju ingen brådska ????????

Jag är 33 och min man 30, men det är väl inte fråga om brådska när man vill adoptera och varit barnlös i x antal år. Dessutom om vi skulle vilja adoptera fler barn/syskon så är vi ju verkligen "ute i sista sekund".

Störigt !!!

Jansson: Jag håller helt med. Man blir lite diskriminerad. Jag är 33 och min man 34, och vi får hela tiden höra hur unga vi är. Men som du säger, med de väntetiderna och om man vill ha syskon så har man ju inte så himla mycket tid.

Lycka till när du ringer och hoppas att du får lite bättre respons.

Hej! Ska ha mitt första möte i slutet av februari och mötet efter det i slutet av mars, så det verkar ju som ni skrev inte ovanligt med någon mån mellan varje möte, men jag tycker det verkar länge jag... 

Ja det där med åldern. När vi började våra IVFförsök sa de att det var lugnt eftersom jag "bara" var 28 år. Gud vad jag hatade det. Då hade jag och min man varit tillsammans i 8 år och längtat många av dem. Det kändes inte alltid så seriöst att få den kommentaren!
Hur tänker ni med länder?

Vi är helt bestämda med Colombia, om inga regler ändras tills det är dags för oss vill säga.....
Några andra länder har vi inte bestämt oss för.....Våra hjärtan brinner för Sydamerika, och även Kina men där är ju väntetiden så lång.

Ang land, vi är inne på något afrikanskt land. Min systers man är från Uganda och de har en son. Eg struntar jag i land, men eftersom man inte kan stå i en världskö så har vi funderat kring att ett adopterat barn från den världsdelen i alla fall skulle kunna ha lite identifikation inom den utökade familjen i sin kusin och morbror.

Vi är helt inne på Sydkorea. Men vi tänkte att kön skulle vara lite mindre. Men den verkar inte krympa något alls på sista tiden, och alla hoppar in i kön med fantastiska könummer. Dessutom verkar det blir längre och längre mellan skickandet av papper tills man får BB och RB. Innan var det inom 3-6 mån allt var klart, nu är det 6-9 mån. Trist. Jag är i Taiwan just nu och jobbar. Önskar vi satt oss i kö här, men AC har inte det lander. De är underbara männsikor och deras små bebisar har borstar på huvudet och är bedårande. Men det blir ju som att starta om från noll att ställa sig i kö här också. Skulle tänkt på det lite tidigare. Har 1 år och 4 mån i kötid redan och är inte redo att ställa mig på noll igen.

Vet ni hur mycket råd AC ger en när man kontaktar dem för att ställa sig i landskö?

Provis>>> Om du är där och jobbar i 6 månader eller mer kan du ju kanske adoptera i landet, har du undersökt det? Då kan man göra en enskild adoption har jag för mig. Men om det går i landet vet jag inte dock.