Måste man ge sin 1-åring julklappar/födelsedagspresenter?

min son fick en påse med majskrokar och 2 leksaksbilar som kostade typ 10:- styck sen fick han äta så mycket majskrokar han ville till frukost! haha
han var superglad för sina krokar! och bilar som han just börjat gilla då..
sen fick han ju massa presenter av släkten på dan

Har köpt presenter till alla tre barnen både deras första jul o. första födelsedag, t o m. till lillans första jul då hon var två veckor gammal(men visst, loeksaker var det ju inte utan annat hon behövde).

Det där handlar ju helt om hur mysig man är Självklart har jag köpt två julklappar till min 9 månaders, det är ju mest för att det är mysigt, även om hon inte förstår.

Här köptes det inget heller första födelsedagen utan han fick så mycket ändå och en del av det var jag så fräck att jag la undan (sådant vi inte gillade) och gav sen bort till andra barn på deras födelsedagar/jul, man måste ju vara ekonomisk! Sen har jag oxå lagt bort andra presenter han fått för att ge senare eftersom det ju är roligare att få lite då och då än 20 paket på samma dag. I 2års present fick han dock en spis som jag gjort själv med plastmat och utrustning som jag fyndat på loppis, han älskar sin spis och jag ser inte varför man ska lägga ut onödigt mycket pengar på saker när det är bättre att lägga undan till sparande för körkort/handpenning på lägenhet mm.

Men det känns som att det är en tävling över hur bra förälder man vill vara. Samma sak som de där "mitt första år"-böckerna, videofilmning, hur många kort man tar, upplevelser som bevaras i olika saker osv osv i all oändlighet. Alla med samma motivering "men tänk om barnet kommer om X år och frågar vad han/hon gjorde när..."

Personligen kunde jag inte bry mig mindre om vad jag fick när jag fyllde 1. Eller vad jag fick min första jul när jag var 10 månader. Jag antar att jag dreglade mest och tuggade på papprena ändå. Hade de inget kalas förstår jag. Helt. Men det är väl bara jag (och ja, innan jag blir skjuten - vi HADE kalas för första sonen och kommer ha det för andra också).

Det är så jag resonerar också. Jag tänker efter vad jag själv tycker är viktigt, vad hade jag velat ha sparat osv. Och jag tycker att det är roligt att veta när jag lärde mig olika saker så det skriver jag upp ordentligt men vad jag fick i present eller vad jag hade för kalas osv, det är helt oviktigt.

Jag kommer inte iåg vad jag fick när jag blev ett. MEN bilder vittnar om ett "nytt"stero system - 82år modell och en tok stor bilbana i jul klapp då jag var 6mån.

Det kan jag ju säga uppskattades av min kära far o farfar.

Gällande mitt första år -böckerna så älskar min 9-åriga dotter att både titta i sin egen som i sina större bröders böcker. Hon är 13 år yngre än äldsta brodern så hon var ju inte med när dom var små. Hon tycker det är jättekul att se hur det var då.

Beträffande 1-års presenten, så ligger den med i sängen hos dottern och är fortfarnde en kär vän. En kanin som dock bytt namn under åren.

Själv har jag endast fåtal fotografier från min barndom och jag tycker det är oerhört tråkigt, för mina barn har frågat efter hur det var när jag var liten, eller hur jag såg ut. Jag ser inget fel i att förviga barnen på kort inför framtiden. Det är ju en del av barnets historia.

Alla resonerar olika Jag menade inte att det är fel att ha en "mitt första år"-bok eller att ta kort. Men en del böcker är enorma med detaljer om precis allt... Menar bara att det gärna går till överdrift med allt man ska ha som minne.

Jag hade också ett gosedjur från när jag var liten, men den hade jag fått när jag fyllde 4 och hängde med flera år.

För mig är det självklart att köpa presenter till min lill-kille när han fyller ett. På listan står en bobby car, några pekböcker och lego - saker som han kan leka med under hela sitt andra år och till och med längre... Även om han inte fattar vad som pågår under själva födelsedagen spelar det väl ingen roll! Kalas blir det också - med stora tjocka släkten!