Jag hatar att vara mamma till en bebis

Anonym (Uppgiven)

Äldre 15 Dec 15:42
90 svar

Citera Visa endast Anmäl

Jag hatar att vara mamma till en bebis

Har en son på tre månader som är tjurig i princip jämt. Han kan vara glad och nöjd korta stunder när man busar med honom, men för det mesta gnäller och skriker han så fort han inte får 100% uppmärksamhet (och även när han får det, ska tilläggas). Han har alltså inte ont i magen, utan är bara jävligt krävande. En liten chef som svingar sin piska. Jag spyr på det känner jag. Jag orkar inte höra hans gnäll dagarna i ända. Och värre och värre blir det. Tills nyligen började det med knorr och lite mer subtilt missnöje för att så småningom eskalera, men nu är det fullt ös direkt. Han vaknar med ett argt skrik - jämt. Det ska bäras och sjungas och hoppas och pruttas och hej och hå. JÄMT! Och ändå ruttnar han ihop efter två minuter av kul. Tro fan att jag inte orkar! Mina dagar är piss. Han är ett oerhört efterlängtat barn, men kunde jag spola förbi den här tjuriga spädbarnstiden skulle jag inte tveka. Jag tvivlar starkt på att jag någonsin kommer orka börja om med ett barn till efter den här upplevelsen.

Var på mammagrupp häromdan. Alla barnen satt som små tända ljus i knät på sina mammor. Min unge skrek, knorrade och gnällde NONSTOP. Så jag fick tacka för tårtan och gå hem. Han saboterar mitt sociala liv fullkomligt på grund av sitt dåliga humör!

Är jag grotesk som känner så här? Måste man älska att vara mamma och tycka att ens bebis är det underbaraste som finns? Jag gör verkligen inte det. Allt jag tänker på, som ett mantra, är "bli större, bli större, bli större". Så man kan prata och leka och ägna sig åt någon form av tvåvägskommunikation, istället för det här never ending skrikandet. Fan alltså.

För att undvika påhopp vill jag förtydliga att jag ÄLSKAR min son, och att han stundtals fyller mitt hjärta med den största lycka och glädje och en kärlek som är helt osann! Men det här gnället alltså... Jämt... Gud hjälpe mig.
- «
- ‹
- Sida 4 av 8
- 1
- 2
- 3
- 4
- 5
- 6
- 7
- 8
- ›
- »
Svara i tråden
Svar på tråden Jag hatar att vara mamma till en bebis
Anonym

Äldre 25 Dec 21:51

#31

Citera Visa endast Anmäl

finns ju många saker som kan göra barn ledsna, dem kan ej kommunicera därför skriker dem,..om eran barn ej går att trösta bör ni ju ringa till sjukvårdsrådgivning.,förstoppad, ont, hungrig..finns massor
Anonym

Äldre 25 Dec 21:52

#32

Citera Visa endast Anmäl

Anonym (Uppgiven) skrev 2009-12-22 22:14:03 följande:

Tanken har aldrig slagit dig att en tjurig mamma kan bero på en tjurig bebis, snarare än tvärtom? Hönan och ägget?
En lycklig mamma har lyckliga barn!!!
Anonym

Äldre 25 Dec 22:02

#33

Citera Visa endast Anmäl

Anonym skrev 2009-12-25 21:52:44 följande:
[citat]
Anonym (Uppgiven) skrev 2009-12-22 22:14:03 följande:
En lycklig mamma har lyckliga barn!!!
[citat]

Nä du då har du bara haft tur. Min son skrek i 5,5 månad, var lycklig i början då jag älskar honom av hela mitt hjärta men efter några månaders sömnlöshet och skrik och gnäll dygnet runt, då vi gjort allt verkligen allt för att det skulle bli bättre var vi inte lika lyckliga längre utan olyckliga för oss och sonens skull eftersom det inte blev bättre.
Anonym

Äldre 25 Dec 22:08

#34

Citera Visa endast Anmäl

Anonym skrev 2009-12-25 21:52:44 följande:
Anonym (Uppgiven) skrev 2009-12-22 22:14:03 följande:
En lycklig mamma har lyckliga barn!!!
Har man ett barn som skriker, gnäller och är olyckligt hela tiden så blir föräldrarna till slut olyckliga med av frustation när man provat allt och inget hjälper, jag hade det så ett halvår, var jätte frusterande för allas skull även för mitt barns skull. Vem vill att den man älsakr mest ska vara olycklig? Kanske ger olyckliga barn olyckliga föräldrar på sikt?
hjert

Äldre 25 Dec 22:12

#35

Citera Visa endast Anmäl

Jag har två underbara barn, varav min äldsta också var fruktansvärd att ha o göra emd när hon var liten (nu har jag inte läst hela tråden) Men hon var precis som du beskriver och jag gick ofta hem tidigare och kunde inte vara ute med andra mammor o fika eller gå på stan, för hon hatade att sitta i vagn osv.

Och visst har livet blivit lättare nu när hon är snart 4 men hon är fortfarande envis och otroligt mycker jobbigare att han att göra med än sin lillebror och det kommer hon förmodligen alltid att vara.

Men jag försöker se det positiva i det även om det är jobbigt nu, hon är rastlös och lär sig mkt snabbare än andra barn, och är envis och försöker alltid få sin vilja igen vilket jag tycker kan va positivt när hon är äldre då hon inte låter sig andra sätta sig på henne. Jag avskydde verkligen att va hemma med henne och började jobba timmar när hon var 4 mån, hon liksom åt upp hela mig.

Hennes lillebror däremot är helt annorlunda och inte alls lika evis och rastlöst, han är mkt lättare att ha att göra med, så det var rena turen att vi vågade skaffa en till.

Lyckliga mammor, lyckliga barn, skit snack!!! Jag vill se dessa mammor le när man blir väckt 3 ggr timmen varje natt (om det stoppar!!!). Alla älskar vi våra barn och jag tycker bara att det visar ens styrka när man kan erkänna att det känns skit o att det inte är roligt hela tiden, men älskar ju dem ändå.

Det kommer att bli bättre.
Anonym

Äldre 25 Dec 22:15

#36

Citera Visa endast Anmäl

Anonym (Uppgiven) skrev 2009-12-22 10:12:18 följande:

Jodå, mätt blir han. Ligger på den översta streckade kurvan och har haft en brak-viktuppgång sen dag ett. Blir helt nöjd efter amning, rapar och kräks (och somnar som en stock allt som oftast) och ter sig på alla vis fullkomligt MÄTT. Det handlar mer om frustration och uttråkning, det är jag ganska säker på... Men det fina är att det är bättre nu! Ett par dagar efter att jag skrev ts vände det! Han är nu mer aktiv och krävande än någonsin förr, men NÖJER sig med att vara med och "hållas igång", dvs han är GLAD! När han gnäller nu är det just för att han är hungrig, trött eller som igår lite febrig... Men det där eviga missnöjet är som bortblåst! Han kanske var i en sån där omtalad "fas"? Skönt är det i alla fall. Och roligt, helt plötsligt. Från att att ha funderat på att hoppa från balkongen i stort sett dagligen, tycker jag nu att det är givande och mysigt att vara med min son. Hoppas hoppas det håller i sig. God jul.
Det finns en JÄTTEBRA bok som handlar om just utvecklingsfaser. "Att växa och upptäcka världen". Den finns i pocket så den är inte dyr.
Min dotter är också väldigt uppmärksamhetkrävande, även om hon är en väldigt glad bebis. Vår bästa pryl är en riktigt bekväm babysitter som gungar. Hon älskar att sitta där och "vara med".
Mimmla

Äldre 25 Dec 22:15

#37

Citera Visa endast Anmäl

vilkenfuling skrev 2009-12-22 14:34:48 följande:
[har inte läst hela tråden] Jag har sett samband mellan mammor som tycker det är jobbigt och mammor som själva är glada. Barn med mammor som blir irriterad på barnet (eller bara är tjurig i allmänhet) har oftast ett gnälligare barn. Och mammor som låter positiva och är glada får oftast ett snällare och gladare barn. Nu säger jag inte att du TS är en bitterfitta, men jag tror att inställningen från allra första början har mycket att göra med det. Hoppas din pojke blir lite nöjdare snart, och så även du!
Kan kanske vara så också, men det finns barn som är krävande som sjutton av naturen och det har absolut inget att göra med hur man är som mamma.
Anonym

Äldre 25 Dec 22:17

#38

Citera Visa endast Anmäl

Mimmla skrev 2009-12-25 22:15:28 följande:
Kan kanske vara så också, men det finns barn som är krävande som sjutton av naturen och det har absolut inget att göra med hur man är som mamma.
Exakt!
Tvåtusennio

Äldre 25 Dec 22:19

#39

Citera Visa endast Anmäl

Vår skrikande krävande son blir 6 månader den 27nde, ock de 6 månaderna har varit de bästa i mitt liv. Ock tro mig, det har varit ALLT annat än enkelt. Det är sista tiden som han blivit nöjd av sig vilket tidigare har kommit i omgångar..
Mimmla

Äldre 25 Dec 22:21

#40

Citera Visa endast Anmäl

hjert skrev 2009-12-25 22:12:43 följande:
Jag har två underbara barn, varav min äldsta också var fruktansvärd att ha o göra emd när hon var liten (nu har jag inte läst hela tråden) Men hon var precis som du beskriver och jag gick ofta hem tidigare och kunde inte vara ute med andra mammor o fika eller gå på stan, för hon hatade att sitta i vagn osv. Och visst har livet blivit lättare nu när hon är snart 4 men hon är fortfarande envis och otroligt mycker jobbigare att han att göra med än sin lillebror och det kommer hon förmodligen alltid att vara. Men jag försöker se det positiva i det även om det är jobbigt nu, hon är rastlös och lär sig mkt snabbare än andra barn, och är envis och försöker alltid få sin vilja igen vilket jag tycker kan va positivt när hon är äldre då hon inte låter sig andra sätta sig på henne. Jag avskydde verkligen att va hemma med henne och började jobba timmar när hon var 4 mån, hon liksom åt upp hela mig. Hennes lillebror däremot är helt annorlunda och inte alls lika evis och rastlöst, han är mkt lättare att ha att göra med, så det var rena turen att vi vågade skaffa en till. Lyckliga mammor, lyckliga barn, skit snack!!! Jag vill se dessa mammor le när man blir väckt 3 ggr timmen varje natt (om det stoppar!!!). Alla älskar vi våra barn och jag tycker bara att det visar ens styrka när man kan erkänna att det känns skit o att det inte är roligt hela tiden, men älskar ju dem ändå. Det kommer att bli bättre.
Exakt så har vi också haft det med äldsta flickan. Vi fick alltid gå hem tidigare då vi var bortbjudna för dottern skrek nonstop. Hon vägrade sitta i vagnen, jag fick alltid bära, kunde inte sitta eller ligga själv på golvet ens en minut. Skulle jag sminka mig fick jag sätta henne i babysittern och gunga henne med foten under tiden.

Alla våra vänner minns henne som bebisen som skrek sig igenom sitt första år. Hon var krävande även efter det men det blev ju mycket lättare när hon började gå. Fortfarande, och nu är hon ändå 18 år, så är hon en dam med mycket krav på tillvaron och ett jäkla humör

«
‹
Sida 4 av 8
1
2
3
4
5
6
7
8
›
»

Svara i tråden

Svar på tråden Jag hatar att vara mamma till en bebis

Jag hatar att vara mamma till en bebis

INNEHÅLL