Jag hatar att vara mamma till en bebis

Anonym (Uppgiven)

Äldre 15 Dec 15:42
90 svar

Citera Visa endast Anmäl

Jag hatar att vara mamma till en bebis

Har en son på tre månader som är tjurig i princip jämt. Han kan vara glad och nöjd korta stunder när man busar med honom, men för det mesta gnäller och skriker han så fort han inte får 100% uppmärksamhet (och även när han får det, ska tilläggas). Han har alltså inte ont i magen, utan är bara jävligt krävande. En liten chef som svingar sin piska. Jag spyr på det känner jag. Jag orkar inte höra hans gnäll dagarna i ända. Och värre och värre blir det. Tills nyligen började det med knorr och lite mer subtilt missnöje för att så småningom eskalera, men nu är det fullt ös direkt. Han vaknar med ett argt skrik - jämt. Det ska bäras och sjungas och hoppas och pruttas och hej och hå. JÄMT! Och ändå ruttnar han ihop efter två minuter av kul. Tro fan att jag inte orkar! Mina dagar är piss. Han är ett oerhört efterlängtat barn, men kunde jag spola förbi den här tjuriga spädbarnstiden skulle jag inte tveka. Jag tvivlar starkt på att jag någonsin kommer orka börja om med ett barn till efter den här upplevelsen.

Var på mammagrupp häromdan. Alla barnen satt som små tända ljus i knät på sina mammor. Min unge skrek, knorrade och gnällde NONSTOP. Så jag fick tacka för tårtan och gå hem. Han saboterar mitt sociala liv fullkomligt på grund av sitt dåliga humör!

Är jag grotesk som känner så här? Måste man älska att vara mamma och tycka att ens bebis är det underbaraste som finns? Jag gör verkligen inte det. Allt jag tänker på, som ett mantra, är "bli större, bli större, bli större". Så man kan prata och leka och ägna sig åt någon form av tvåvägskommunikation, istället för det här never ending skrikandet. Fan alltså.

För att undvika påhopp vill jag förtydliga att jag ÄLSKAR min son, och att han stundtals fyller mitt hjärta med den största lycka och glädje och en kärlek som är helt osann! Men det här gnället alltså... Jämt... Gud hjälpe mig.
- «
- ‹
- Sida 5 av 8
- 1
- 2
- 3
- 4
- 5
- 6
- 7
- 8
- ›
- »
Svara i tråden
Svar på tråden Jag hatar att vara mamma till en bebis
Anonym

Äldre 25 Dec 22:24

#41

Citera Visa endast Anmäl

jag kan faktiskt känna igen mej... vissa dagar vill jag bara spy på o va mamma, för o inte tala om nätterna när det vägras sova... o man ska vara vaken HELA natten för att sen somna framåt morronen.. o en hel timma
o sen samma visa igen..

aja, hur som... berätta på BVC hur du har, du kan få hjälp o tala med nån, kan pappan ta barnet mer?

o du... ditt barn märker av hur du känner.

så va det med mitt barn... krångel som fan på natten, jag började få ångest för natten redan vid middagstid, vilket resulterade i en jättesur bebis som va vaken till kl 2-4..

jag vet att det är jobbigt... men ta ett djupt andetag... o försök "börja om"
blinkalilla

Äldre 25 Dec 22:36

#42

Citera Visa endast Anmäl

Har inte läst alla svar i tråden TS men jag tror och ser här att du och jag inte är ensamma om att tycka att livet suger då och pga våra krävande barn.
Min son började också vara otroligt krävande och skrikig när han blev 3 månader.
Han blir 4 månader nu den 28 och har skrikit /skriker varje dag.

Lek, sång, dans, babysitter, bärsele, babygunga, barnvagnspromenader och träffa andra bebisar är TOTALT ointressant för honom. Han vill bli buren eller ha all uppmärksamhet 24/7.
Det enda som får tyst på han en kort stund är tecknad film.
Den korta stunden hinner jag diska, bädda och kanske äta frukost.
Som tur kommer min man hem tidigt från jobbet och kan avlasta mig så att jag får ladda om. Hoppas att du har någon som kan avlasta dig?!
Anonym (vidrish)

Äldre 25 Dec 22:40

#43

Citera Visa endast Anmäl

HEMSKT att du känner så, antagligen därför han är gnällig - för han känner din irritation och ditt missnöje. Sök hjälp!
hjert

Äldre 25 Dec 22:55

#44

Citera Visa endast Anmäl

Mimmla skrev 2009-12-25 22:21:17 följande:
Exakt så har vi också haft det med äldsta flickan. Vi fick alltid gå hem tidigare då vi var bortbjudna för dottern skrek nonstop. Hon vägrade sitta i vagnen, jag fick alltid bära, kunde inte sitta eller ligga själv på golvet ens en minut. Skulle jag sminka mig fick jag sätta henne i babysittern och gunga henne med foten under tiden. Alla våra vänner minns henne som bebisen som skrek sig igenom sitt första år. Hon var krävande även efter det men det blev ju mycket lättare när hon började gå. Fortfarande, och nu är hon ändå 18 år, så är hon en dam med mycket krav på tillvaron och ett jäkla humör
ja och jag anklagade mig själv mkt o trodde att jag var en dålig mamma. Alla i min närhet hade "enkla" barn (sånna som min son) så jag trodde att det berodde på mig men det gjorde det inte.
Så ni som anklagar föräldrarna lägg av!

Det är en otrolig skillnad mellan olika barn, min son som är mkt mer nöjd lär isg heller inte saker lika snabbt efter som han trivs med att bara t ex kunna ligga ner och inte göra någonting. Min dotter kämpade hela tiden framåt, så fort hon lärt sig en sak så ville hon lära sig nästa och hon har varit tidig med allt och lärt sig snabbare än andra barn, detta för att hon är rastlös!

-Det ÄR enklare med barn som bara vaknar 2-3 ggr per natt än sånna som vaknar flera gånger i timmen HELA NATTEN.
-Det ÄR enklare med barn som kan somna i en vagn eller i alla fall sitta i den i 10 min.
-Det är enklare med barn som kan sitta o titta på en leksak i några minuter och inte hela tilden vilja framåt!!!!!

Med min dotter kunde jag inte duscha, städa eller laga mat utan att sambon var hemma för hon skulle hela tiden bli buren eller aktiverad. Men sonen är som en dröm, han kan sitta där o titta på mig jätte länge o skulle han bli sur så ger jag han en leksak eller skojpratar med honom så är han helnöjd vilket min dotter aldrig var.

Barn är olika o vissa är MKT jobbigare än andra, kan inte ens jämföra min första mammaledighet mot denna, då var jag som en zombie, hade inte sovit på 8 mån! Vi sa att vi inte skulle skaffa mer barn för att vi inte skulle orka en till likadan men jag är glad att vi gjorde det för det har verkligen fått mig att se skillnaden, alla barn är inte lika men man älskar dem lika mkt ändå.
blinkalilla

Äldre 25 Dec 23:05

#45

Citera Visa endast Anmäl

hjert skrev 2009-12-25 22:55:55 följande:
ja och jag anklagade mig själv mkt o trodde att jag var en dålig mamma. Alla i min närhet hade "enkla" barn (sånna som min son) så jag trodde att det berodde på mig men det gjorde det inte.Så ni som anklagar föräldrarna lägg av!Det är en otrolig skillnad mellan olika
Man känner sig verkligen apdålig som mamma ibland.
Och inte blir det lättare av att folk påpekar att man har ett sådant skrikigt och krävande barn...hallååå som om jag inte vet det liksom
Signy

Äldre 25 Dec 23:15

#46

Citera Visa endast Anmäl

Det behöver inte alls bero på dig, TS, att bebben skriker mkt. Barn har ju typ bara två känslolägen - nöjd eller inte nöjd. Och vissa visar väldigt tydligt hur de känner..

Han har inte kolik?
Anonym

Äldre 25 Dec 23:19

#47

Citera Visa endast Anmäl

Anonym skrev 2009-12-25 22:02:03 följande:
[citat]Anonym (Uppgiven) skrev 2009-12-22 22:14:03 följande:En lycklig mamma har lyckliga barn!!![citat]Nä du då har du bara haft tur. Min son skrek i 5,5 månad, var lycklig i början då jag älskar honom av hela mitt hjärta men efter några månaders sömnlöshet och skrik och gnäll dygnet runt, då vi gjort allt verkligen allt för att det skulle bli bättre var vi inte lika lyckliga längre utan olyckliga för oss och sonens skull eftersom det inte blev bättre.
aldrig tänkt på att ditt barn kanske mår dåligt, ont i magen, har kolik??
Anonym

Äldre 25 Dec 23:25

#48

Citera Visa endast Anmäl

Anonym skrev 2009-12-25 22:02:03 följande:
[citat]
[citat]Anonym (Uppgiven) skrev 2009-12-22 22:14:03 följande:En lycklig mamma har lyckliga barn!!![citat]Nä du då har du bara haft tur. Min son skrek i 5,5 månad, var lycklig i början då jag älskar honom av hela mitt hjärta men efter några månaders sömnlöshet och skrik och gnäll dygnet runt, då vi gjort allt verkligen allt för att det skulle bli bättre var vi inte lika lyckliga längre utan olyckliga för oss och sonens skull eftersom det inte blev bättre.

kan bara tänka mig hur många föräldrar är aggressiva mot sina små, blir så ledsen när ja tänker på det,,att man blir så arg att man skakar dem eller ngt..anledning till att barn skriker kan vara så mycket..sök hjälp för ert barns skull? förstoppad kanske
Signy

Äldre 25 Dec 23:39

#49

Citera Visa endast Anmäl

blinkalilla skrev 2009-12-25 23:05:24 följande:
Man känner sig verkligen apdålig som mamma ibland. Och inte blir det lättare av att folk påpekar att man har ett sådant skrikigt och krävande barn...hallååå som om jag inte vet det liksom
Ja, herregud. Även den fridfullaste mamma kan bli sugen på att dela ut en rak höger när folk kommer med sådana kommentarer. Vad vill de att man ska svara, liksom?
blinkalilla

Äldre 25 Dec 23:50

#50

Citera Visa endast Anmäl

Signy skrev 2009-12-25 23:39:17 följande:
Ja, herregud. Även den fridfullaste mamma kan bli sugen på att dela ut en rak höger när folk kommer med sådana kommentarer. Vad vill de att man ska svara, liksom?
hahahaha....eller hur..en rak höger skulle sitta fin fint

Sen så kommer ju följdfrågan som bl.a. även du ställde : "Han har inte kolik, ont i magen, hungrig, bajsat"
Svar:
"Nope, min pojk är bara en tempramentfull skrikig ungjävel och jag älskar han för det"

«
‹
Sida 5 av 8
1
2
3
4
5
6
7
8
›
»

Svara i tråden

Svar på tråden Jag hatar att vara mamma till en bebis

Jag hatar att vara mamma till en bebis

INNEHÅLL