Midka skrev 2010-02-14 15:12:51 följande:
Ja.... det var jag...Jag ser det som att det jag inte vet.... det lider jag inte av.Sen kan man alltid undra om inte allt till sist kommer fram.... Klarar han att tiga eller kommer han att få så dåligt samvete att han inte kommer hålla tyst... Är han beredd att ta chansen att inte upptäckas osv ,osv... Om han skulle råka göra ett snedsteg mår jag garanterat bättre av att inget veta. Är han notorisk tror jag att jag skulle upptäcka det till sist och då skulle jag inte gilla det.Det jag säger förutsätter att jag aldrig får veta något och hur stor är sannorlikheten till det? Jag skulle aldrig accepterar att han ljugit om/när jag får veta... Dubbelmoral?? Ja, kanske men allt beror på i slutändan...
Att du inte skulle bry dig så länge du inte får veta det, bottnar det inte i att det ändå inte går att hindra någon från att vara otrogen?
Jag kommer ihåg min ex-man som "hotade" med att vara otrogen om jag inte ställde upp sexuellt på vissa saker. Då sa jag att "då får du vara otrogen om du vill. Jag tänker inte ge efter och gå med på saker som jag inte mår bra av för att behålla dig. Sen kan jag heller inte hindra dig om du vill vara otrogen. Älskar du mig, är du inte otrogen helt enkelt, men om blir otrogen mot mig nån dag, var åtminstone en man och berätta för mig så jag kan gå vidare med mitt liv".