Tråddödare forts....

Hej på er!jag är inne en snabbis... Tåget går kl 05.30 imorgon och vi har en halvtimmes bilfärd dit... Hur kan jag vara så korkad att jag reser så tidigt en dag vi har ledigt? *suck*Vi har varit hos pyskologen idag. Vårt barn är för friskt för en diagnos men har vissa svårigheter. Vi ska leta under autism för att få hjälp med tips mm. Känns bra att ha fått lite mer konkret att arbeta med. De har varit toppen på att möta oss och nu återsår "bara" att försöka få pojken att bli en vettig vuxen... Jag är så trött att jag håller på att skaffa mig migrän.   Tur att jag får vila hos lilla mamma under helgen. Nästan att tårarna rann för Anja! Fasicken att ramla i sån fart...

Jag är praktisk. Bara att fråga mig när det tar stopp Men själv är jag den som ger mig på att prova nya recept när jag ska ha gäster samma dag Fem utropstecken eller fler är ett säkert tecken på en sjuk hjärna!!!!!

Nej, jag loggar ut annars kommer jag aldrig härifrån. Det ska bli rolig och börja läsa boken. Puss på er alla. Humata, Hukhta, Huvareshta ( Ahura Mazda / Angra Mainyu )

jag hittar gärna på recept, men jag blir lätt nojig och vill att allt ska vara perfekt när jag lagar åt fler än Maken!

Du får hitta nått lätt och sen träna på det innan han kommer. Det är mänskligt att tänka vist och handla dåraktigt

Du skulle lovat honom färdiglagad mat, inte att han skulle hjälpa till att laga.. då kunde du fuskat lite. Det är mänskligt att tänka vist och handla dåraktigt

1. Autsimdelen gör att han snöar in på vissa saker. Ett visst spel, vissa kläder, kan inte gå in i vissa rum osv.2. Han tar in för mycket information och kan inte sålla bort "oviktig" information. Det gör att han måste ha koll på allt i sin omgivning och det går inte när han går in i en affär. Då blir han "kokt" i huvudet och systemet blir överhättat och han kan inte varva ner.3. Han kan inte förstå hur andra tänker och känner sig. Det gör i förlängningen att han inte heller förstår varför han känner som han känner och det skapar mycket skam och skuld och hans självkänsla blir botten.I vardagen: Vi kan oftast inte åka hem till kompisar för lilleman tycker det blir för jobbigt och då börjar han springa eller röra sig väldigt mycket. I värsta fall skriker han som besatt innan vi kommer dit, kanske lugnar sig när vi är där men efter max två timmar tar han på sig och går ut. Då ska han hem och om vi vet att han inte gör det på djävulsskap utan för att han inte kan något annat. Han är för trött.Vi ska åka tåg imorgon. I ca 30 minuter är han lugn men sen måste han röra sig så vi kommer gå genom alla vagnar fram och tillbaka. Det är ok för mig i ca 1 timme men när det gått tre och vi fortfarande går fram och tillbaka är jag fett less på det.Han vill inte/kan inte gå på teater, bio, stora folksamlingar osv osv.Han började med lite gymanstik med inriktning på bollar men det var för rörigt och för många barn så han slutade efter tre gånger. Han väljer det inte utan det går inte.Svårt att baskriva för nästan alla saker enskilt kan varje barn "få för sig" men för vår pojk blir det som att gå på en gata och plötsligt gå rakt in i en glasvägg. Han väjer och fortsätter och det går bra en stund men sen kommer en ny glasvägg som han går rakt in i. Det är svårt att gå på gator med osynliga glasväggar.... så han gör sitt bästa för att inte gå in i dem och det är inte alltid vi förstår varför. Han är för liten för att sätta ord på det än.Det blev ett långt inlägg detta...

Ojdå! Men jag tyckte att du skrev att psykologerna tyckte att han var frisk...

Mmmm.. dumma han. Då blir det till att träna nu eller erkänna att du lär dig själv samtidigt som du lär honom. Det är mänskligt att tänka vist och handla dåraktigt