Rhino skrev 2010-01-26 22:35:54 följande:
hewa: Du låter lite som jag när jag gick på mina
bm-tider. In, ut, 5 minuter. Hon tog blodtryck, lyssnade på magen "några frågor? problem? funderingar?" Näe, inte vad jag kan komma på. "Bra! Då ses vi om 2 veckor!"
Jamen, det är ju precis så det ska vara ju

Min bm jobbar inte heltid så hon frågade lite oroligt hur jag ställde mig till att ev träffa någon annan än henne. Så länge jag mår bra kan det ju kvitta fullständigt men det är kanske inte den vanligaste inställningen
A har också haft en hel del dödenfunderingar, det har verkligen gått i perioder för honom. Just nu har det varit lugnt på den fronten ett tag.
Portland - jag har också barn som inte är så långa (jag är 160, maken 176 så de har ju inte mycket att brås på stackarna). Helt enkelt ganska små för båda är pinnsmala. Jag blir alltid lika chockad på jobbet när någon treåring har medicin doserat för 20-25 kg - Ida ligger på 14.5 och det tycker jag är en bedrift

Fördelen med små barn är att man kan bära dem länge, det är ganska mysigt nu när de börjar bli stora och ibland vill att man lyfter upp dem, eller vill krypa upp i knät.
KS - usch vad läskigt! Hoppas som du att de får tag i mannen innan något hinner hända.
Och här snöar det, så inni vassen mycket. Jag ser inte alls fram emot att gå ut och skotta men ska jag vara säker på att komma ut ur garaget imorgon bitti måste jag nog dra av det värsta - maken är i Tyskland så honom har jag ju ingen hjälp av!