USA tråden!

GC-status... förstås...

rhino: Jag har såna vänner också. Visst, jag har inga barn så jag kanske inte fattar hur det är att ha några, men när varenda status uppdatering handlar om ens unge....it gets a little old.

Jag har föresten "städat" bland mina vänner i dag. Många jag inte har pratat med, eller inte ens sagt ett ord till sen vi blev vänner. Whats the point?

Jag har ju som sagt börjat skolan. I dag fick jag reda på vart jag ska praktisera. Mina första 4 veckor ska jag vara på OB! En dag ska jag vara på labor and delivery! Jag ser verkligen fram emot det! Skulle vara så kul att se en födsel- både en vaginal eller an c-section!

KS:
Är det 5 år som gäller om man inte "fått" GC via äktenskap?

DC:
Ju mer jag tänker på det, desto mer har det nog med skilsmässan att göra, för så här höll inte på förut. :-/
Spännande med OB-praktik förresten!! De som jobbar på förlossningen är helt klart ett "eget folkslag". Man får inte ha en dålig dag på jobbet. Just den dagen är den viktigaste i patientes liv och varje dag på jobbet måste inkludera en otrolig mängd tålamod och förståelse.

Hur skulle ni förklara för en 3-åring att hon ska "sköta sig" även när mamma inte står bredvid och tittar på?
Barnen sitter i köket och äter melon och det fnittrades och fnittrades och fnittrades och till slut hör jag något ramla.
"Vad gör ni?"
Tystnad. "Alexis slösade..." fick Luke fram.
Och när jag kommer in i köket hade damen rullat ut allt papper i hushållsrullen... tja, för det var väl kul just då.
Men man ser ju på henne (och bara tysntaden säger ju en del) att hon VET att det inte är ok. Jag försökte förklara att jag vill kunna lita på att hon inte gör dumheter när jag inte är med, att hon vet vad man får och inte får göra. Det ska jag inte behöva säga till henne hela tiden.
Men det kändes inte som om meddelandet gick fram. Jag kunde inte förklara det på något bra vis med korta rakna meningar. Jag kände själv hur det bara blev "blah-blah-blah" av det hela. Suck.

Hedda, om hon vet att hon inte far gora det sa tror jag det racker med att du sager att hon inte skall gora sa.

Du ar nog vanta i nagra ar med att hon skall forsta att du vill kunna lita pa henne.

Kanske ocksa lata henne rulla upp pappret igen, for det lar val inte vara det lattaste. Eller var det smutsigt och ackligt?

Jag har inte sa manga som pratar om sina barn faktiskt. Jag har nagra styckna som pratar om hur lite de far sova, och dem vill jag nastan sparka pa genom datorn, men sa andas jag ut och tanker att vi alla upplever somnloshet annorlunda, och de som vaknar 2-4 ganger per natt ar val trotta de med.

de, skall det sta, de, de, de, inte dem. Bara sa ni vet, sa vet jag att jag skrev fel.

Julmusten:
Helt klart visste hon att hon gjort bus. Jag behövde bara fråga "Vad gör ni?" för att det skulle bli knäpptyst... Luke har aldrig haft sånt fyffens för sig (som sagt, personligheten på nr2 är en annan).

Och vad gäller de/dem så har jag helt klar blivit sämre "på äldre dar"... haha. Jag har koll på när det ska vara de eller dem, men ofta ser jag inte felen förrän jag läst igenom vad jag skrivit, vilket jag inte alltid gör.