Utomkveds - Vad händer sedan? tråd 3

Sån information ska man få, jag fick ngt papper med mig hem med förhållningsregler osv, men det där med rengöring osv listade jag ut själv - har jobbat inom sjukvården i en massa år. :)
Det kommer nog läka fint, mitt ärr blev ganska fint trots att de skar upp hela magen - och dessutom skar rakt igenom en tatuering jag har i ljumsken. Men det syns knappt nu, de gjorde "inåtstygn" på mig, med stygnen inne i magen som absorberas upp - blir tydligen finare ärr då. :)

Ting81: Lycka till imorgon! Jag tänker på dig!

Lycka82 och Mika1980: Det enda jag fick som råd efter operationen var att låta kompressen sitt tills den ramlade av själv. Tror den hade kunnat sitta kvar än, eftersom plåstertejp sitter som berget på mig och att jag alltid får svarta märken på huden som är svåra att få bort vid vilket plåster som helst...
Håller med er om att de borde ge bättre råd, eller se till att man ska träffa en sköterska efter en vecka som kollar såren. 

Mika:
Håller tummarna för dig idag! Och du har ju rätt ang. bukoperation, att det ger ökad risk för X. Plus att jag gissar att jag kommer att få spola båda, även den som x:et inte satt i. Vad säger de på Sophiahemmet, kan du inte få en spolning där?

RaraS:
Du kan ju alltid försöka begära en spolning, vet att både Mika och Acinna har blivit nekade men det är kanske värt ett försök. Har dock ingen aning om det finns några risker med spolning så jag skulle nog kolla det innan om jag var du. Jag gör det för att jag inte känner att jag har något val. Vill göra allt jag kan för att undvika ett X till i samma äggledare.

Jag måste bara fråga er alla som "hänger" här i tråden. Hur har allt kring x:en påverkat er? Anledningen till min fråga är att det är 1,5 månad sedan de upptäckte mitt x och jag tyckte jag tog det ganska bra. Var inställd på missfall så själva delen med att det inte blev något barn den här gången gick ganska bra att acceptera. Men nu börjar det hela komma ikapp mig. Jag känner mig lite deppig, trött och less. Rädd för att få ett nytt X samtidigt som jag längtar tills vi kan försöka igen. Tycker att det är jobbigt att hålla uppe fasaden för dem som inte vet vad som hänt, samtidigt som jag inte heller vill att så många ska veta eftersom det känns väldig privat. Min man tycker att det är jobbigt att prata om det och, till skillnad från mig, så är han inte typen som ältar saker. Han är glad att jag är "frisk" nu och det är vad han fokuserar på. Självklart är han medveten om risken att det blir ett nytt x men samtidigt så väljer han inte tänka på det.

Tråkigt att se att det är så många som drabbats på sista tiden. Jag läser nästan alltid men skiver sällan. Hoppas ni fort repar er.
Jag tycker det verkar som att sjukvården har dålig koll på utomkveds och det behandlas väldigt olika. Vissa får massor av hjälp och andra väldigt lite. Jag trodde hela tiden att det var ett missfall och läkarna också trots många veckors blödningar. Trots detta och ett HCG på 16 000 skulle jag avvakta och ta ett prov en vecka senare för att se om det steg. Det hann aldrig gå en vecka. Fick cellgift men det funkade inte så två veckor senare krävde jag operation och tappde äggledaren också.

Mina sår läkte ganska fort men var hårda och svullna några veckor till.

Sunflower- Jag har periodvis mått väldigt dåligt och gör det ibland fortfarande, opererades i mars. Första veckorna efter operationen mådde jag toppen för äntligen var den här skiten över.
Men det har kommit efteråt. Vi hade försökt i över ett år innan utomkv. hände och sen dess har det inte hänt något så jag är lite skraj över att något är fel. Som tur är förstår min man riktigt bra hur jag mår eller rättare sagt han försöker förstå.

Jag jobbar med skog och transporter och har jordbruk hemma på gården. Jag är liten vass tjej med massor av skinn på näsan så alla tror att jag är jätte stark,klarar allt och är hårdare än vad jag är .Men när det kommer till sådana här känsliga grejor blev det jobbigt...
Men alla i familjen, släkten och de flesta vänner vet och vi har varit öppen med allt som hänt, det har varit jätte skönt.

Men jag hoppas verkligen och önskar att det ska ta sig snart så hoppas jag att jag får lite lugn inombords...

Hej,
man har nu valt att inte behandla mitt utomkveds etersom Hcg har gått ner så pass mycket av sig själv och ligger på 200. De hoppas att kroppen ska lösa det själv. Har nu ändå blödit i 7 veckor så nu kanske det är på slutet hoppas jag.  Någon mer som har erfarenhet av det?

Sunflower: Jag mår hittills ganska bra, men visst finns oron... Jag och sambon har varit väldigt öppna med vad som hänt både mot varandra och mot vår omgivning och det känns skönt att de vet varför man från och till inte är riktigt lika glad och sprudlande som vanligt. Senast i eftermiddags var jag tvungen att berätta för min kiropraktor när han frågade hur jag mådde. Han fick svaret att ryggen var mitt minsta problem just nu... och att jag opererats för X. Blev helt paff när han svarade att han visste hur jobbigt det är eftersom de också gått genom samma sak. Men precis som han sa så tror jag att man inte pratar så mycket om det och att det oftast är så tidigt i graviditeten att man inte berättar ens att man är gravid...
Jag hoppas att mitt humör håller i sig trots allt som hänt...

Hoppas att ni andra också mår ganska bra i alla fall! 

Jag känner mig mycket priviligerad att få höra hur ni mår, efter en tid efter X:et.

Själv är jag ju fortfarande ny (utomkved +9 dagar) och jag börjar bli allt mer och mer besatt. Läser allt som jag kan hitta att läsa om att få X, finns ju hur mycket som helst här på FL, och jag känner efter hela tiden i magen och känner jag något konstigt så undrar man om det är något som inte står rätt till efter operationen.

Har aldrig förut uppfattat mig som en orolig person, och jag vet, de flesta lyckas ju få barn efter ett X, men känner mig redan ”sviken av statistiken” sedan X:et så nu vågar man inte lita på något. När jag kände att jag hade ont i magen innan jag åkte in till sjukhuset så surfade jag runt och upptäckte att det kunde vara utomkved, ”Men det drabbas bara 2-3% av, det är nog bara växtvärk i livmodern”, tänkte jag…så ja, jag har tappat förtroende för statistik helt enkelt…

Tyvärr så är det väl bara en ny graviditet som kan bota denna tilltagande besatthet. Så snart jag blir bättre så kan man förhoppningsvis komma igång med sitt ”vanliga liv” igen och orka lite mer än att bara jobba och hem och sova. Som tur är, är min man väldigt pratig och tar min oro på allvar. Och ja, det är väl bara att börja försöka ett tag och funkar det inte så finns ju alltid nöddörren IVF, som min man har sagt den senaste veckan.

Just nu inbillar jag mig dock att allt blir bra, bara jag blir friskt och orkar komma igång med träning igen och dessutom har vi en flytt till hus på gång…det blir ett välbehövligt nytt projekt att ta tag i! I 4 veckor gick man ju helhjärtat in för att skapa en bra förutsättning för de små snabbdelande cellerna i magen och det är väl naturligt att det tar ett tag att komma över, och dessutom på det oron att ”kommer det gå nästa gång eller ej”…

…jaja, tiden får utvisa hur det går!

RaraS: Jag tror att du snart är så frisk att du orkar ta tag i saker! Visst går mitt humör upp och ner, men jag är tacksam att jag har ett jobb där jag inte hinner tänka på så mycket annat än just jobbet, och då jobbar jag 45,5 timmar i veckan... Och går in i en av de tuffaste perioderna under hösten på jobbet...
Jag har inte läst så många böcker som jag gjort sedan jag opererades, och det är jag glad för. Länge sedan jag hade sådan ro att bara ligga och läsa. Och det trots att trädgården behöver göras iordning inför vintern och städningen i huset ska vi inte tala om just nu. Är tacksam att jag är ledig vecka 44!
Projekt är bra. Själv lovade jag mig ett nytt broderi när jag var frisk nog att orka ta mig till affären och att mitt första hcg-prov efter operationen visade att det gått nedåt. Där är mitt nya projekt för ett tag...

Jag tänkte också på statistiken men kom på att istället för att tänka att det är 10-20% risk att det ska hända igen eftersom jag har äggledaren kvar, så tänker jag att det är 80-90% chans att det ska fungera nästa gång!