Utomkveds - Vad händer sedan? tråd 3

Vi har ju dock ett gemensamt barn, så det blir till att betala själv. Jag håller dock alla tummar och tår för att det inte är ett nytt x. Jag har redan haft två st (första gången behandlades jag med cytostatika). Jag har dessutom haft 3 vanliga missfall (2 med min make och ett med mitt ex). Så att det är ett vanligt missfall är ju att föredra, så kan i åtminstone försöka igen!!

Shibby: 30.000 var ju inte såå farligt ändå. När jag var inne o kollade på hemsidan på SU så såg det ut att gå på flera hundra tusen? Men så fattade jag inte ett dyft av det som stod. Kanske är enklare på privat klinik?

Trifolium: tack för omtanken men den svenska sjukvården hjälper inte mig som ensamstående..dessutom är jag lesbisk vilket inte direkt underlättar min situation. Men jag ska fortsätta att göra vul varje månad och hoppas på att någon liten äggblåsa vill bildas i höger äggstock så att jag kan åka till köpenhamn och inseminera.

Är tacksam för min underbara sambo! Eftersom landstinget inte vill ta UL eller spola äggledarna efter vårt X så ringer han till ett annat landsting och kollar om de kan göra det. De svarade att de inte brukar göra det, men att de kan göra det bara de får mina journaler, vilket han gav dem sin välsignelse till. Hoppas på att kunna få en tid innan måndag nästa vecka... Annars kör vi på i alla fall och hoppas på det bästa!

Jag opererades för ett X Maj 2007 vänstra äggledaren hade spruckit pga ett 10 veckor gammalt foster och jag hade 1 ½ liter blod i buken...Maj 2008 blev jag gravid med min son som föddes Januari 2009 trots endast höger äggledare kvar. Kändes underbart trots att det var genom p-piller just för att bekräfta att det verkligen gick!

Vili: Tack för att du ger hop om att det ska gå!!!

Ger hopp menade jag! ;)

Mer hopp kan jag ge genom att berätta det läkaren berättade för mig att funktionen hos den äggledaren som finns kvar ofta förbättras så det är inte alltid negativt att bara ha en...hellre en som fungerar bra än två stycken med halvbra funktion annars kan det kännas som en stor förlust att förlora en av vägarna till att bli gravid.

Vili och LillaFrugan: TACK!!!

Har just nu en uppskuren äggledare sedan vårt X och en som inte är gjort något med. Är just nu mest rädd för att det ska fastna i den äggledare de redan varit på, och att jag ska behöva gå genom en operation till... 

Acinna, låt inte rädslan ta över. Jag förstår dock precis vilken rädsla du talar om!!! Jag kämpar lite med de tankarna själv.

Jag fick svar idag på proverna och tack gode gud så har de faktiskt gått ner så pass att de gjorde en bedömning att jag inte behöver mer cellgift eller operation! Jag blev så oerhört lättad av svaret samtidigt som jag blev lite paff för jag var så inställd på mer trubbel... 
Nu blir det till att lämna blodprov igen om en vecka och fortsätta så tills nivåerna är nere på sa pass låg nivå att de "släpper mig". 

Men visst är jag lite kluven inför allt. Helt plötsligt så har en rädsla infunnit sig här...vågar jag försöka snart igen? Kommer det fastna igen? Vem/Vad har egentligen rätten att ta ifrån mig lyckan över ett plus??!!! Jag kommer ju bli rädd och nervös om jag skulle få uppleva ett plus igen ... inte vågar jag hoppas nästa gång 

Men egentligen är det väl bara att ge sig in i verkstaden igen efter kroppen fått läka ihop sig lite... Oj...vad Oenkelt det där låter....

Kram på er

Ting: vad skönt för dig att det är på väg åt rätt håll ändå!

För övrigt har jag inte så mkt att säga, det känns lite hopplöst just nu trots andras solskenshistorier..