Utomkveds - Vad händer sedan? tråd 3

Välkomna hit alla nya, och jag beklagar era X! Och grattis till er som blivit gravida och sett era små i livmodern!

Välkomna hit alla nya, och jag beklagar era X! Och grattis till er som blivit gravida och sett era små i livmodern!

Tack Kingston, pemberly och Petra 334 att ni delar med , det uppskattar mycket. anntar att det inte är så mycket att lägga energi på då, dock är det segt eftersom tcykeln blivit så otligt lååååång!! runt 40 dagar, det är en sjuk väntan jämt och ständigt tycker jag. Hoppas att ni haft en fin jul och nyår! Lycka till med alllt ni önskar. kram

Just nu ägglossning på dag 17 och så mens 14 dagar senare. Ungefär så jag hade innan jag började med p-sprutor.

Hej tjejer, har inte skrivit här på ett tag men följer allt som skrivs.

Här är det full fabrik varje månad med kalendermarkeringar, äl-testar och schema. Och jag blir lika förkrossad vare månad som misslyckas.

Har kontaktat privatklinik för att träffa gynläkare och börja diskutera alternativ eftersom jag är en bit över 30, vet att äggledaren som finns kvar är skadad och gärna vill ha ett syskon innan dottern blir allt för mycket äldre.

Jag har svårt att släppa tankarna på våra misslyckanden, ännu svårare att vara glad för mina gravida vänners babyglädje. Hur gör ni för att lyckas distansiera er till fabrik och försök?

Bebinsmamma:
Våran vardag ser ut ungefär som eran och tyvärr har jag inte hittat någon metod att distansera mej... Blir galet ledsen hela tiden men jag har nu börjat träffa Gyn och kk för att gå vidare underhuden som försöken pågår. Då känns det som att man jobbar på två fronter och det ger mig lite tillfredställelse.
Annars är det bara bryta ihop och komma igen som gäller

Ja precis, man måste ju.

Förstår tillfredskänslan, det var därför jag kände att jag ville kontakta klinik nu hellre än vänta till ett år passerat som landstinget rekommenderade. Det har gått snart ett år sen vi började försöken innan xet och mentalt börjar påfrestningen bli markant.

Måste säga att det går upp och ner, vissa perioder är det skit och andra är det hur bra som helst. Tankarna finns i huvet hela tiden, som ni säger allt detta testande, räknande osv. Vi håller ju på med ivf men under våra pauser önskar man ju att man skulle lyckas själva. ..men icke...varje mens som kommer blir jag bara ledsen o less... tycker oxå att det är svårt att glädjas för andra i min närhet som blir gravida..slutar med ppiller o vips är dom gravida. Jag blir 38 i år...så Klockan tickar...ett litet stress moment..har visserligen 2 hela försök kvar plus ev frysförsk.. vecka 8 blir det ev insättning om allt går bra... i över 2 år har vi kämpat nu.....vi får se...hoppas gör man alltid :)

Stora kramar till er alla <3

Jag hoppas alla ni som försöker lyckas. För mig var det faktiskt en lättnad att tänka att vi kommer inte att lyckas på egen hand. Under de senaste två åren har jag bara hoppats och blivit besviken när mensen kom de gånger vi gjort ivf. Alla de andra månaderna har jag inte blivit besviken över mens eftersom jag sett det som självklart att den ska komma. För er som nyss haft X ska ni förstås inte ge upp hoppet för det finns ju de som lyckas men för egen del har jag nu varit utan preventivmedel i mer än sex år och bara blivit spontant gravid den gången som det var X. Däremot har ju embryona sett bra ut vid ivf och vi har ju fått en son även om det även blivit en hel del misslyckade försök, så jag räknar kallt med att även min högra äggledare (X var i vänstra) på något sätt inte funkar som den ska.

bebismamma: Så tråkigt att det inte lyckas. Tycker landstinget borde ta er på allvar också eftersom de konstaterat att din äggledare faktiskt är skadad. Har inga goda råd om hur man distanserar sig. Vi har bara behövt två försök efter vårt X och dethar blivit två underbara ungar.