Hej alla som kämpar på! Dyker in i den här tråden som relativt ny men med erfarenhet av utomkveds som sagt. Fick ett X i juli som tacksamt nog upptäcktes tidigt och kunde behandlas med spruta så jag fick behålla min äggledare. Detta var efter 9 försök, en del lite halvdana, men ändå tungt som ni alla vet. Barnlägtan är så stor att man nästan spricker. Vi har ju velat ha barn länge men pga av annat i livet inte gjort det möjligt. Efter på nytt start i oktober är vi nu inne på försök fyra eller fem. Man är så nere av det här ibland, mest påverkad i de mest sköra dagarna kring BIM när man vet att det inte gick denna gång heller. Då tycker jag man blir extra påmind om allt. Annars försöker man leva på sitt liv så gott det går och försöka tänka på annat i livet, men det finns ju alltid bakom;oron. Tyckte det var bra skrivet av någon tidigare här i tråden "Vi kan ju faktiskt bli gravida varje månad, det är inte alla som kan säga det". Vi startade utredning efter detta med första steg att kolla oss båda på första punkterna för oss båda vilket inkluderade HSS-undersökning för mig, dvs spolning. Det såg "fint" ut även där X hade suttit, även om man kanske kan säga att min/mina äggledare är helt felfria. Personen som undersökt mig sa också att hon trodde att jag hade varit gravid tidigare på "rätt" sätt men jag inte kanske hunnit märka det, Hur nu man kan se det?? Jag vet inte, man börjar ju bli lite småstressigt då vi drömmer om flera barn. Vi båda är dryga 30. Samtidigt känns det inte bra att tänka på det och "framkalla" stress i onödan då jag tror en lugnare tillvaro bäddar mer för kommande ev graviditet. Det känns iof att det mer att det är en tidsfråga för oss, men hade känns lättare om man var yngre, jag vet inte. Hursomhelst, väntan tär på en som ni alla säkert vet. Från vår utredningsgynekolog får vi börja ställa oss i IVF kö när vi själva vill, men samtidigt känns det som en process man helst vill vänta med så länge det går. Ja, vill väl bara prata av mig/skriva av mig till alla er med liknande situation. Känns som jag vill prova saker som kan öka möjligheter (kanske akupunktur? eller har ni andra förslag?) Eller så är det mest att fokusera på vår relation och ett frekvent samliv och ett sunt liv utanför som är bäst.. Stor styrkekram till er alla!
