Epilepsitråden 11

FemaleX boxa på så ska jag försöka se om jag kan ge dig bra o svar eller råd eller lite tanke surr o funderingar,,

Åh tack snälla ni för era svar.

Här har nu damen fått samma skit som lillasyster har/haft.. börjar med kräkning (inte magsjuka) så röd i halsen, utslag och feber.
Låter som scharlakansfeber men lillasyster tog de halsprov på i måndags och det visade inget. ska dock iväg med båda idag och ta halsprov men det är väl "bara" något jäkla virus som aldrig vill ge sig.

Jo detta resulterade i 2 slängar med skrik i natt, då hon vaknade till och skrek. bästa var att bara vara där, inte säga något och inte röra henne för mycket. Då gav det sig ganska snabbt och hon kunde somna om.

Idag är hon påverkad på det sätt att hon är häning och har ont i halsen. märks att det är något för det brukar inte märkas på henne om hon är sjuk.

Har också försökt att förklara en del av hennes anfall som ett ep-anfall men då kommer jämt komentarer "men så gör ju alla barn ibland" Jo visst men byt gärna så mitt barn slipper detta om det nu är så himla lätt. OBS!! inte för att jag önskar något barn ep men föräldrar och andra vuxna kan ju lyssna på vad man säger.

Galnevale näää va synd att hon åkte på lillasysters virus,, som förälder själv så hör man ju skillnad på vad som är skrik och vad som är skrik,, oftast i allafall,, de är ju de små små detaljerna i kroppen som jag tycker är de avgörande oxå,,

Min mellan son fick ofta sådanna här anfall när han blev mycket arg ledsen rädd och frustrerad att de inte gick att få kontakt med han,, han kunnde slå och skrika hej villt så man fick ta o omfamna han ganska hårt tills de hade gått över,, gick inte prata med han utan mer eller mindre vagga han o se att inte skadade sig själv,,Sen va han hellt slut och han kunnde kräkas och sen somnade han o sov ett par timmar,,, han har inte ep utan de kallades för något annat som jag har tappat hellt namnet på,,
Eftersom han har astma oxå så blev den oxå utlösande,,

Ni kanske vet vad jag talar om för anfall som barn i övrigt kan få när de blir så arga o ledsna,,  Men de föräldrar o de i omgivning som inte känner barnet kan regagera om vi är ute bland folk o han fick dessa utbrott o vi var tvungna att sätta oss ner mitt i gatan i bland för att hjälpa han ur de så fort som möjlig,, Kunnde många gånger se jätte brutalt ut när ett barn som har så oehörd styrka o så mycket kännslor som exploderar o sen kan göra både mig o sig själv illa genom att han slänger sig o jag försöker hålla han i så milt grepp utan att han skada han utan vara beredd om han slänger sig att fånga upp han,,

Ja nu handlar de mer en annan sort hjärnpåverkan som ni känner till adhd hos barn,, inte ep ,, utan just okunnskapen runt om oxå i detta sammanhang,,

Oj villket babbel,, jag har så mycket att säga o berätta ,, mn jag kaninte skriva ner de som önskat så de inte blir hellt rörigt.. ( Mitt eget ADHD syndrom ni vet )

Ja o sen har jag ju min yngsta som är i stort sätt samma kaliber men på ett annat sätt,, där är inte ilskan just så fokuserat på samma sätt ,, han är mer typiskt 4åring plus lite till,, sen har vi älsta grabben snart 8år som är filbunkern själv o är mest den som går o tjurar eller så få rman läsa av kroppsspråket o titta noga på han så han får se att vi inte missar att han kan vara mycket  ledsen men döljer de oehört bra många gånger,,

Min egen status för dagen är i allafall vrålförkyld,,

happy: förkylning är inget kul det heller. Är så glad att barnen inte hade magsjuka i alla fall.

Halsproverna var positiva och det är alltså scharlakansfeber på båda. Penicillinstart idag så ska det väl bli bättre snart hoppas jag.

Hej allihopa!
Ser att det är aktivitet på tråden, både bu å bä...

Här är det återigen jobbigt på nätterna, vaknar-krampar- ger mediciner och det tar timmar innan han somnar om...han har också otroligt trygghetsbehov så jag har honom i sängen och han trycker sig nästan in i min kropp för att få närhet...lilla älskade prinsen:( Väntar på att läkaren ska ringa så vi kan försöka fixa det här igen...

kramis

Vi håller också på att trappa ut Sabrilexen och det är verkligen mycket som händer i utvecklingen för lilleman. Från att ha noll koll på föräldrar eller syskon och nästan ingen ögonkontakt så känner han igen pappa och morfar (inte mig som är mamma tyvärr :´() och kan vara "med" och ha lite icke språklig kommunikation i alla fall. Jag hoppas att han börjar reagera på mig också snart.

Vi ska vara utfasade till jul, så jag hoppas att det inte kommer några anfall under denna tid och att han i slutändan bara behöver en medicin.