Autism - länktips, behandlingsmetoder osv 7

Några frågor: Hur funkar det med skrivna instruktioner eller bildinstruktioner  istället för verbala? Är det enklare?Kan din son lägga pussel? Om du tex. klipper en bild på tex. en boll i tre delar kan han pussla ihop den rätt då?

Zelia: Ja, vetenskapen vet inte mycket. Men visst finns det en del att ta på om man vänder sig till någon som kan sensorisk integration. Man ska bara känna att man litar på personen i fråga, får förtroende. Jag är ju själv sjukgymnast så det är rätt naturligt för mig att tänka i de här banorna, men jag behöver lite hjälp med riktningen ändå.
Vi har funderat då och då på att kontakta nån forskare, men jag antar att vi skulle vara ointressanta nu. Tanken är ju just som du säger, att det vore intressant att veta vad de säger om sonen. Och sen otroligt intressanta att låta dem följa lillasysters utveckling eftersom vi är säkra på hennes diagnos men ser hur otroligt bra hon reagerar på rätt bemötande tidigt.

Till f rågorna då (snabbt svar nu, ska ut och åka..): Vi har ännu inte använta skrivna instruktioner, inte heller bild egentligen. VI har inte tränat sekvenser på det viset än. Men nu är det väl lite på g. Jag kan utan problem säga "ge mig", hålla fram en hand och ett skrivet kort och låta honom ge mig rätt föremål eller bild. Har ännu inte lyckats hinna prova att hålla upp hela instruktionen. Rent krasst är det dock lurigt med den auditiva biten. Han hör och förstår bra, men tappar bort sig när han "söker av". Som när vi för första gången igår provade prepositioner, och jag använde mig av duplomaterial. Jag kan lägga i ordning tre-val med olika ordning på färgerna, och med mycket små skillnader sinsemellan. Sen kan jag t ex säga "ge mig gul mellan röd och grön" och han ger mig rätt konstruktion. Men jag kan inte säga "ge mig elefant" om jag har 5-val och enkla föremål... Motivation? Tja, möjligt. Men inte bara. Det är nåt mer när han kommer till avsökning, större om råde, rumsliga faktorn. Han kan lägga pussel men inte särskilt bra. Han har några 12-bitars rampussel som han lägger självständigt, men helt nya sådana är svåra - delvis för att han då inte alls vill med nåt som är nytt men också för att det är svårt.  Pussel utan ram är mycket mycket svårare, återigen den rumsliga faktorn. Om jag klipper isär en bild i två delar så kan han, men tre är svårt. Han bygger efter form,  har svårt att se helheten.
Jag är rätt säker på att peka på kroppsdelar är svårt pga spatial dysfunktion också. Att peka på sig själv går inte pga dålig kroppsuppfattning, allra svårast upptill där han ju  inte kan se. Sen blir det liksom "mångmiljon-val" på nåt vis, att veta VAR på kroppen man ska peka. Det finns inga gränser någonstans. Jag är lur på att köpa en ny docka och använda till att prova följande på: rita tydliga röda prickar på ca fem kroppsdelar och sedan prova. Som vi gör nu blir alldeles för gränslöst för h.onom. Han kan direkt identifiera kroppsdelen på bild, 3-val, och han kan ge mig rätt kroppsdel om jag håller upp det skriva ordet.
Vi har en typ magnetisk klippdocka också, och att placera kläderna rätt är svårt. Att placera saker i rummet är svårt. Det går inte mer än rent konkret precis framför i tre-val typ; som ex "lägg gul på blå".. Då är det tydligt var den ska, platsen är markerad.

Han kan också "ge mig toalett" på bild, matcha skrivet ord "toalett" med rätt bild, följa muntlig verb-instruktion som "gå", "hoppa", "snurra" etc. Han kan också följa sammansättning av ord i mening, såsom att matcha skriven mening "barnen leker på lekplatsen"  t ex med rätt bild. Men han inte för sitt liv få till det när vi är i vardagsrummet och jag säger "gå till toaletten".

Moegumsan: Vissa grejer känner jag igen. Vår son har inga problem med att hitta toan här hemma, men generellt så tycker jag att han är sämre på att orientera sig rumsmässigt jämfört med normala barn. Jag tänker på Fredrika Gerlands bok "En riktig männsika". Hon kunde för sitt liv aldrig lära sig vägen till skolmatsalen så hon fick alltid välja ut en elev som hon helt enkelt bara följde efter för att komma rätt. När det gäller kroppsdelar så har sonen kunnat peka ut dem på sig själv, men fortfarande har han ganska svårt med motorisk immitation, även om viljan och motivationen finns där så lyckas han ofta halvdant. Vår son har också väldigt svårt att se helheter så pussel är svårt både pga motoriken, men också att han liksom inte ser vad själva motivet föreställer.

Intressant det här med rum/tids uppfattning. I FMT utvecklar man den förmågan på olika sätt. Men som ett barn med autism är det ju först och främst samspelet som måste utvecklas  så det kan ju ta ett tag innan man kommer till just rum/tid uppfattningen. G har fått FMT i 2 år och i slutet började han närma sig startlinjen rent samspelsmässigt. D v s där man börjar med alla som inte har autism eller väldigt svåra funktionshinder typ människor med flerhandikapp alltså inte ADHD, dyslexi eller liknande "enkla" funktionshinder där samspelet eller medvetandegraden inte är bekymret.

Att G började närma sig startlinjken betyder inte att han är där nu. Absolut inte. Han har nog ett eller två år kvar innan han har en så väl fungerande förmåga till samspel att det inte ställer till det för honom.

Det märks tydligt just nu. För en oinvigd person i autismens värld kan han verka väldigt social och "med". Vid matbordet pratar han väldigt mycket och "kräver" att vi andra lyssnar. Det kan ju tyckas väldigt socialt. Inte ett dugg. Han för en monolog och Gud nåde den som avbryter honom eller slutar lyssna. Han är inte ett dugg intresserad av vad vi andra har att säga eller tycka om det han säger. "jag pratar nu!!!!" "Lyssna  på mig!!!" "Nu är det jag som pratar!!!" Gärna med ett raseriutbrott eller skrik eller stora stora krokodiltårar som följd.

I spel kan han klara enkel turordning men inte vid sociala situationer t ex vid matbordet.

Anla: Vår son kan också uppfattas som väldigt social och med, men vi som lever med honom ser ju hur autistisk han är. Han pratar en massa hela dagarna och ställer samma frågor om och om igen. Han pratar egentligen bara om två saker för tillfället: Brandlarm och tvättmaskiner. På badstranden dyker han på främmande männsikor och frågar ut dem om deras tvättmaskiner. Samma sak med grannarna. De flesta tycker att han är charmig, om än lite udda, men endel tycker att han är hemsk och jobbig.

Krickeline, hur har det gått med sömnen?
Vi har tidigare använt melatonin, både köpt via nätet för att få helt fritt från mjölkprotein, och senare fått via vården. Nu har det dock inte behövts sen i februari eller så. Efter en lång period med väldigt trasslig sömn så hjälpte första (väldigt låga) dosen nästan skrämmande väl på direkten. Funkar över huvudtaget bra för insomning, men har inte gjort så mycket skillnad när det gäller vakenperioder på natten.

Moegumsan: jag känner igen min son i mycket av det du skriver. Han har svårt för abstrakta begrepp som rum, även färg, prepositioner.  I träningen är det väldigt svårt att veta vad han kan och inte kan: en del svåra övningar har han seglat igenom med flera olika tränare, för att sen inte verka kunna dem över huvud taget. Jag skulle verkligen vilja ha proffs hjälp, neurolog eller liknande att verkligen på djupet reda ut just hans problem så att man vet hur man ska lägga upp träningen. Finns det någon sådan hjälp att få??

Har dessvärre inga tips.

Lillen tycker jag inte har svårt för abstrakta begrepp egentligen, han kunde tidigt färger och former. Prepositioner kan han identifiera utan problem i olika sammanhang, men det är när man kräver av honom att han ska använda kunskapen "i rummet" som det blir svårare. Går lite ibland när han är motiverad, men det är svårt att få honom att t ex "lägga bollen under stolen" - ffa om stolen står en bit bort. Då måste han förhålla sig till rummet, och ha tillräckligt bra motorisk planering för att komma kunna utföra.

Vi ska  försöka hitta hjälp, jag jobbar på en kontakt nu men vet ännu inte om det kan bli nåt. Tipsar om det är nåt att ha..!

moegumsan och Kaffemamma: Kan era pojkar klä av sig och klä på sig hyfsat själva? Min kan inte det fast han är snart fem. Det verkar vara totalt omöjligt att få honom till det utan viss hjälp. Han glömmer liksom bort vad han ska göra. Det hänger väl också samman med motorisk planering och exekutiva funktioner.

Dottern som är lika gammal som din son gör det bra. Visst, om nåt plagg är avigt så kan det komma på så, och ibland blir mjukisbyxan bakvänd men det är ju rätt åldersadekvat. Hon kan ännu inte knäppa knappar och sätta i själva grejen till blixtlås, men annars klarar hon allt. Målet för terminen är att hon ska kunna klä sig helt själv efter väder.

Sonen tar på sig blöja och byxa helt själv, tröja också skulle jag tro men jag har inte testat om han klarar det helt själv även om den ligger "i en hög på golvet" (alltså om han lyckas vända den rätt och få tillt det bra). Om vi sätter dit strumpan över tån så drar han på den själv, men han fixar inte hela biten än. Jag kan dock inte lämna honom med påklädning alls, utan måste finnas där och uppmana honom. Han kommer lätt av sig och vill göra roligare saker. Ta på skor och jacka är han mer motiverad till, eftersom det innebär att han får gå ut... Har precis lärt sig att helt själv ta på sig gymnastikskorna, om han klarar jackan helt själv är jag osäker men han gör det åtminstone med ytterst lite hjälp. Målet för denna termin är att han ska kunna ta på sig alla kläderna själv, både inne och ute-kläder), i ordning om de ligger i en hög i ordningställd. Jag förväntar mig dock inte att han ska kunna göra det utan att någon står bredvid och hjälper honom att hålla tråden. Han är ju bara tre år och tre månader nu, så han är ju drygt 3,5 då.