Autism - länktips, behandlingsmetoder osv 7

Såg att den här butiken har börjat sälja Thornes kosttillskott. Men VILKEN av magnesiumvarianterna är det man bör välja?

www.ekobutiken.se/naring/thorne-research/magnesium-kalium/

Fan, det känns miserabelt att det ska vara så jävla svårt för en vanlig idiot att fatta en så simpel sak. Och då ska vi absolut inte prata om det som många av er andra så otroligt duktigt kämpar på med när det gäller kelering, enzymer, probiotika och resten av djungeln. Ni är guld!

Kaffemamma: alltså denna?

www.ekobutiken.se/shop/thumbnails/shop/7107/art7/h3175/5403175-origpic-4031a9.jpg_0_0_100_100_300_300_75.jpg

Magnesium Citrate (140 mg)

jepp. Trappa upp dosen gradvis. Du märker om det är för mycket om han får diarré.Norske Dan-läkarens rekommendation var 600 mg och det fick Alex länge, tyckte faktiskt att hyperaktiviteten minskade betydligt när vi införde detta. Men nu verkar det räcka med en kapsel morgon och kväll, jag tror det är 300 mg.

Tack för tipset om ekobutiken! Vi har heller inte tagit tag i det där med tillskott, velar för mycket hit och dit kring hur vi ska göra. Men vissa saker hade vi velat prova, såsom zink och magnesium, och största anledningen till att det inte blivit av har varit för att det inte funnits så lättillgängligt. Vi har varit lite lata... =/

Ni som ger zink, hur mycket och av vilken sort ger ni?

Vi velar också väldigt mycket hit och dit kring dieten. Båda ungarna har blivit sämre i sina magar igen, och vi vet inte varför. Men funkar inte dieten bättre än så här, så vete fasen hur länge vi fortsätter. Nu är de tillbaka på rätt höga doser av medicin för att magarna ska fungera. Killen hade inga såna problem alls före dieten, hellre tvärtom. Sen om det beror på den vill jag inte säga, jag tror att problemen hade kommit i alla fall för de kom så plötsligt och inte just då vi ändrat något. Hur som helst, så är jag väldigt i valet och kvalet hur vi ska fortsätta. Provade att nyintroducera soja, dottern märkte vi inget på och sonen blev tillfälligt ÄNNU sämre i magen. Känns som om inget vi gör verkar funka särskilt bra (visst, att plocka bort mjölken för dottern var bra helt klart, men nu är ju problemen ändå så tydliga så hur gör man..??).

Ok, nu har jag lite panik. Dottern är fortfaranade klarvaken och klockan är halv ett på natten. Vi grejar med bolltäcke, mörkläggning, ligger brevid, inget hjälper. Har varit såhär ett par månader nu, men känns som det blev betydligt värre sedan sommarlovet började. Eller så har det med att göra att vi gått från DAN-protokollet till Yaskoprotokollet.

Dags att pröva melatonin nu.
Frågor till er som redan har det:
Kan vanliga husläkaren ge oss recept?
Hur länge dröjde det innan ni såg effekt?
Vilken dos ger ni ert barn, och är det tabletter, pulver eller flytande?
Har ert barn fått biverkningar, i så fall vilka?

Tack på förhand från en sjukt trött mamma...

Jag hoppas att tråden inte dött, och att någon kan ha någon tanke som kan hjälpa mig... Jag är hemskt fundersam just nu, och vet inte alls hur jag ska gå vidare och planera inför hösten.

Sonen har en väldigt påtaglig autistisk problematik, och det har på somliga områden varit väldigt svårt att lära honom medan det på andra områden varit så att han helt enkelt lärt sig själv. Han är icke-verbal, har ett begränsat socialt intresse, vill ogärna lyssna på någon annan än mig och möjligtvis sin pappa. Han funkade bra med sin förra resurs, men när hon slutade så ville han inte just släppa in någon annan.

Under vår och sommar har vi jobbat en hel del med tankar från SI-terapin och från Floortime, då IBT:n gått väldigt trögt. Avlösaren som tränat IBT med honom i sommar, har inte lyckats motivera honom så allt har blivit halvdant om ens det. Sen, för att göra en lång historia kort, så började jag alldeles nyss prova nya saker med honom och tänka i lite andra banor. Det visar sig då att hans problematik är väsentligt annorlunda än jag (och framför allt alla andra runt omkring oss) trott. Vi har varit säkra på att han har en språkstörning och jättesvårt för språket, men det visar sig nu att han läser som en åttaåring och förstår LÅNGT mycket mer än vi trott. Vi har tragglat på grundläggande nivå med honom, eftersom han haft svårt med vad vi trott har varit generalisering. Nu när vi testar övningar (ffa språk och förskoleövningar) så kan han MASSOR som vi inte alls förstår var han lärt sig.

 Allt är fortfarande nytt så inget är väl helt säkert än, men som exempel kan nämnas att han på första försöket klarar att ge två bilder på föremål, klarar att matcha efter kön, klarar att identifiera prepositioner, klarar att identifiera (och matcha föremål i) rum, identifiera känslor (även på foto), identifiera efter valda adjektiv, identifiera föremål efter funktion och beskrivning, och identifiera verb. Han verkar också ha en spontan känsla för sekvensbilder, men jag har inte vågar prova detta i nån större omfattning än. WTF?? (om ni ursäktar...) Inget av detta är ju extremt (förutom läsningen då kanske...), men det är en enorm skillnad för oss i jämförelse med hur vi tänkt och lyckats tidigare. MEN, han kan överhuvud taget inte utföra uppgifter som innebär att han behöver använda sin kroppskännedom (som knappt finns), har jättesvårt för att urskilja delar av en helhet samt att sätta ihop delar till en helhet, och han kan inte  heller själv agera i relation till sin omgivning.... Det innebär alltså att han kan hur mycket som helst som han inte alls kan använda sig av. Han kan visa på bilder framför sig i stort sett, eller med föremål.

Han kan inte peka ur kroppsdelar, har jättesvårt att följa instruktioner, han inte överhuvud taget inte hämta saker t ex. Han verkar ha ett relativt kort auditivt korttidsminne och han distraheras oerhört lätt av visuell stimuli. Det innebär att han har jättesvårt att läsa av omgivningen, ofta har svårt att klara mer än 3-val, och att identfiera saker i sin omgivning är jättesvårt - rätt svårt även att peka ut personer även om de är kända för honom. Jag konstaterar nu att han måste ha enorma spatiala svårigheter (inom DELAR av den spatiala förmågan), och att det lär vara liten risk att han tar sig framåt i nån vettig takt med hjälp av "bara IBT". Hans motorik, kroppsuppfattning och rumskänsla måste bli betydligt bättre innan han har ens en chans att klara såna uppgifter. Hur??? Vad gör jag nu? Min kille kan hur mycket som helst, men kan inte använda sig av det. Det låser honom rätt totalt eftersom han heller inte pratar direkt (börjar säga några ord, visst, men det är jätteotydligt och inte konsekvent än), och han en MYCKET begränsad kommunikation.

Har någon erfarenhet av detta, tips om vad jag kan hitta på eller bara stöttande ord... *suck mitt i glädjen...* Nån som förstår vad jag skriver alls, eller är det helt luddigt..?

Moegumsan: Jag förstår vad du läser. Du är inte alls luddig tycker jag. Mitt spontana svar på din fråga tror jag att du redan vet. FMT. Men visst hade ni kontakt med en FMT-terapeut. Blev det inget av det eller vad hände.

Just detta du skriver om att inte ha någon kroppuppfattning, dålig auditiv perception, rum/tidskänsla, dåligt samspel med andra o s v. Allt detta utvecklas med FMT.

Om du inte har kontakt med någon och är intresserad så inboxa mig så ska jag försöka ta reda på var i din närjhet det finns någon FMT-terapeut.

Anla: Det var väl det jag ville höra tror jag... Jag är inne på spåret, inte bara musikterapi utan alla variantera av sensorisk integration liksom. Jag tror att terapeuten finns kvar här, men är inte säker. Vi har inte haft kontakt på ett halvår eftersom det blev problem med killen som inte ville vara i rummet - hon drev det två sekunder för länge (och inte alls hårt, det är bara sån han är ibland) och sen ville han inte veta av lokalen alls. Vi har funderat på att återuppta det, kör ju lite SI-style själva som sagt och sedan har jag ev hittat en annan person som kan tillföra kunskap kring det här. Väntar på svar nu...
Värst är väl att tanken är att han ska skolas in på förskola under hösten, och att jag inte alls tror att hans tilltänkta resurs har intresse nog för att ta till sig det som behövs. Killen kräver en enormt medveten samvaro hela tiden för att den ska vara givande, och hon verkar inte alls ta det på det allvar som krävs. Vi BEHÖVER verkligen hjälpen som förskoleresurser kan ge, men de har inte tillräckliga kunskaper för att det ska bli så bra som det behöver bli. Vi har inget behov av förskoleplats för "hjälp och avlastning" utan vi behöver engagemang till tusen och en ödmjukhet inför uppgiften.

Får ta kontakt med terapeuten igen och kolla om hon är kvar och fortfarande kör. Tack! Det är så skumtoch frustrerande att verkligen kunna se och känna kompetensen hos honom, men inte kunna hjälpa honom att få ut den.

Moegumsan: Tyvärr har jag inte så många tips att ge, men jag känner igen vissa delar av det du beskriver i min son, även om hans problem är relativt milda. Jag har dock en känsla av att sonens rums och kroppsuppfattning ställer till vissa problem och jag har liksom inte haft någon idé hur jag ska gå vidare med det. Här i Stockholm finns ju Harald Blomberg som håller på med sensorisk integrering men jag har inte haft ork att kontakta honom. Jag känner som du, att IBTn inte räcker till för dessa problem. FMT känns också som ett alternativ som man kanske borde ge en ärlig chans.

Det du skriver om din son är jätteintressant och min spontana tanke är att det skulle vara otroligt spännande att "jobba" med honom som resurs, men samtidigt en enorm utmaning. Själv kan jag så oerhört lite om den problematiken som du beskriver och jag vet inte heller hur mycket "vetenskapen" vet. Jag tror dock att det finns många barn med liknande problem och att  det finns så mycket potential i barn med autism som omgivningen aldrig får se. IBT är jättebra för barn som min son, men det räcker inte alls långt för andra barn. Dessa barn är den stora utmaningen. Tyvärr tenderar ju forskarna mest att använda barn med tydlig HFA i sina studier eftersom det ger snyggast resultat.

Min andra spontana tanke är att jag skulle önska att autismexperter som typ Tomas Bölte och Christopher Gillberg eller någon annan som är kunnig om hjärnans utveckling fick se din beskrivning av din son. Det vore intressant att veta vad kända autismforskare sade om detta. Här i Sverige förekommer ju inte tex. sensorisk integrering som en behandling som erbjuds av landstinget eftersom de vetenskapliga bevisen anses för klena. Men hur menar alla autismexperter att man ska kunna hjälpa sådana barn som din son då? Här finns det ju liksom ingenting. Ingen forskning om detta heller så vitt jag vet.