Cerclage?

Lanie: beklagar så att Er lille Wilton inte fick stanna hos Er...
Låter som du har fått tag i en bra läkare och det är bara att fråga på här i tråden när funderingarna dyker upp!!!
Det är så olika hur vi cerklagepatienter blir ordinerade och vad vi klarar av eller inte.
Hoppas du snart får hoppa in här i tråden som gravid, men stanna gärna nu innan också! Lycka till!

Thalis: tack, jo jag tar mig knappt upp ur soffan pga oro... Men illamåendet ger mig hopp! Snälla lilla pyre - stanna!!!
Wtf, är ju ändå i v.14 och den "normala" missfallsrisken är ju liksom över!?

Hej, tittar in med en rapport från ul och det var en liten livlig krabat som sprattlade runt där inne fortfarande
Har en sk. "hinnseparation" som det blöder ifrån och så har jag dessutom lågt sittande moderkaka. Fast det senare vet jag inte så mycket om!?
Bara att hoppas att separationen läker ihop snart, vilket det brukar göra runt v.16-20 enligt min läkare...
Tjoho, känner mig så lättad just nu!!!

Dallis: Nej, inga förvarningar innan vattnet gick! Jag var inte ens uppe när det gick utan låg i en solsäng och solade när jag bara hörde ett "knäpp" och så blev det varmt mellan benen!?
Allt vatten kom inte ut, min dotter var fixerad så hon "pluggade igen" med sitt huvud. Men det sipprade och läckte sen.
Mina värkar kom inte förrens efter några timmar. Då var jag inlagd och fick tabletter för att stoppa värkarna eftersom cerklaget inte var klippt än.

Hej igen,

har träffat min läkare på specen nu och fått tid för cerklage-op nästa vecka!!! *nervöst*

tigerkaka: vet inte vem som kommer sätta cerklaget. Vet bara att jag skulle räkna med att vara kvar på ks i ett par dagar efteråt...
Jag måste rätta mig själv också. Hade tänkt att jag skulle skriva till dig. Jag läste igenom mina gamla noteringar från förra graviditeten och det var från v.32 jag skulle upp och börja röra på mig. Dvs samma som för dig nu!
Sen var det från v.34 som man inte längre skulle stoppa förlossningen om den ville starta!
Så jag hoppas att jag inte gett dig onödigt bekymmer pga mitt dåliga minne... Skönt att din lille är kvar och jag förstår att du måste ha det kämpigt! All heder till dig som orkar ensam - vet inte om jag skulle göra det faktiskt... *kram*

Ang. hinnseparationen, vet inte så mycket mer än att det alltså är hinnorna som släpper från moderkakan och då bildas det en blödning där emellan.

Den låga moderkakan hade inget med blödningarna att göra just nu i alla fall så hoppas att det inte ska ställa till nått längre fram heller.

Det enda som klingar i mitt huvud ang. lågt sittande moderkaka är att om den inte växer uppåt måste jag förlösas med snitt!? Kan det stämma?

Jag är livrädd för snitt...vill inte och kommer göra allt i min makt för att slippa snitt... Tycker det låter hur läskigt som helst med en stor bukoperation

Men det ska jag inte oroa för nu!

 

Fast egentligen är det inte så konstigt om man tänker efter! Det farliga är ju när vi här i tråden börjar jämföra utan att egentligen veta varandras sjukdomshistorier till 100%.
Jag frågade min läkare i går hur det var med cerklage och om jag var "normal". För det första sa hon ju att cerklage inte är så vanligt, men just på Karolinska sätter dom ganska många eftersom det är ett så stort sjukhus.
Sen var jag långt ifrån normal, det normala är att man lever hyfsat normalt med cerklage (med undantag för läkningen direkt efter insättandet).
Eller som hon sa "man sätter cerklage för att kvinnan ska kunna leva så normalt som möjligt och SLIPPA vara sängliggande!
Sen finns det ett fåtal, som jag tillhör, som behöver både ock - dvs. cerklage OCH sängliggande!

Jag gör kontroller, mätning av cervix med vul, var annan vecka och träffar efter varje mätning min läkare. Det är de kontroller jag med 100% får. Sedan kan det tillkomma undersökningar under resans gång... I förra graviditeten gjorde jag även ett tillväxtultraljud i senare graviditet då mitt första barn var tillväxthämnat när hon föddes/dog.

Magda: bläääää, få så trist Hoppas att din bm kan följa med som stöd!!! Kram till dig!

Hej Lanie, jag har två änglar innan min dotter. Ska få mitt tredje cerklage nästa vecka. Så här har mina graviditeter sett ut i stort:

1:a, vattnet gick spontant i v.20. Blev inlagd men förlossningen startade i v.24 och min dotter föddes död.
2:a, upptäcktes på en undersökning i v.20 att jag var öppen och att hinnorna buktade - blev inlagd och fick akut cerklage ett par dagar senare. Hade strikt sängläge till v.24 (på sjukhus) när min son föddes och dog i samma ögonblick som navelsträngen klipptes.
3:e, fick cerklage i förebyggande syfte i v.14+ och var därefter sängliggande hemma till v.32. Jag fick gå på toaletten och ta en dusch per dag - annars skulle jag ligga ner (ej sitta). I v.35+ gick mitt vatten och min dotter föddes dagen efter.
4:e, nuvarande graviditet. Ska få cerklage nästa vecka och därefter samma procedur som förra gången - dvs sängliggande hemma...

Mitt inlägg var inte riktat till dig
Självklart ska man skriva utifrån sig själv, jag gör ju det också och jag är väl den som är "minst" normal här i tråden i så fall 

Lanie: man kunde inte hitta någon infektion på mig i min första graviditet när jag kom in. Senare fick jag det, men det är vanligt när man har långdragen vattenavgång...
Vet inte varför jag inte blev erbjuden cerklage andra gången! jag har ju också en konisering i bagaget! Det enda man sa var att jag "hade haft otur och att det inte skulle hända igen"...
Dessutom tog det 2 dygn innan jag åkte in när mitt vatten hade gått eftersom min bm sa att det absolut inte var en vattenavgång utan vanliga gravidflytningar!?
Behöver jag säga att jag är väldigt besviken på sjukvården?
Dessutom...när min son föddes så levde han och var frisk och jag ville såklart att de skulle göra allt för att rädda honom. De vägrade! Sa att det var alldeles för tidigt! Att man inte kan få ett värdigt liv när man föds i v.23+0 eller 22+6 beroende på hur man räknar. Han dog när dom klippte navelsträngen...
Lite drygt ett år senare föder min syster en dotter i v.22+5 som mår alldeles utmärkt idag! Visst har de haft en lång resa, men hon har inga som helst men, vad man idag kan finna i alla fall! Hon blir 2 år i november!
Så än en gång...behöver jag säga att jag är besviken på sjukvården?
Jag kan inte beskriva hur många gånger jag har klandrat mig själv för att jag inte stod på mig att de skulle rädda min son - att det är mitt fel att han inte fick en chans eftersom jag inte var tillräckligt påstridig! Eller varför var mtt systerbarns liv mer värt än min sons???
Så ja, jag förstår dig Thalis... Men vi kan bara spekulera! Jag tycker din svärmor tar priset ändå! *morr*

Jag vet att det som har ändrats mellan min sons födelse och min systers dotters födelse är att man ändrade "gränsen" för när ett foster blir ett barn. Sedan är det stora skillnader på vilka insatser som sätts in beroende på vilket sjukhus man föder på och i slutändan är det ansvarig läkare som tar det slutgiltiga beslutet...

Nä, nu ska jag sluta beklaga mig...

Magda: skönt att allt såg bra och stabilt ut!

Magda: vad skönt att allt såg bra ut!!! Läskigt när man får ont så där... Så ni ska ta reda på kön? Spännande